Yay!

Personligen tycker jag hela mänskligheten bör få sina hjärnor tvångsförbättrade.

nootropika, brintellix kanske?

Mer omfattande ingrepp krävs.

Denna borde Schueberird läsa.

http://nosmag.org/parents-and-autistic-adults-clash-at-autism-committee-meeting-iacc-interagency-autism-coordinating-committee/

Andra sidan av saken (som vetenskapare får jag anta att du inser vikten av att presentera alla sidor av ett ämne -- även de man själv inte håller med om):
http://autismgadfly.blogspot.se/



Eftersom du valt att representera den ena sidan, så väljer jag att representera den andra -- vilket dock inte betyder att jag har valt sida; jag tror på bådas rätt att uttrycka sin ståndpunkt och även varderas rätt till ett eget liv samt rätten att för egen del vilja förändra något som endera parten upplever som hindrande (oavsett om denna förändring uppnås via samhälleliga attitydförändringar/insatser, kompenserande strategier eller via ett botemedel), men förstås även rätten att för egen del avböja en förändring av något som de redan är nöjda med eller upplever att de själva redan kan hantera på ett tillfredställande sätt.

Hörrudu, Schubbe... Det märks att du inte känner till hur autister bemöts i sådana sammanhang. Saklig kritik från vuxna autister avfärdas konstant. Den förminskas, hånas, raljeras med. Autisterna anklagas för att vara troll, för "riktiga" autister kan minsann inte skriva hela meningar. En efter en av de vuxna autisterna bemödar sig om att omsorgsfullt lägga fram sina argument vänligt och sakligt och bemöts på det här sättet. Många icke-autistiska debattörer har dessutom den obehagliga vanan att systematiskt blocka alla vuxna autister som har argument som de inte kan svara på. Till sist blir någon arg och ryter till i affekt. DÅ minsann får det allmän spridning. Då skall det visas upp som exempel på hur vidriga troll de är, de där vuxna autisterna.

Det är beklämmande att se att de lyckas.

Det är tyvärr så att de som INTE vill botas tystas ner. De får inte utrumme där det räknas, annat än just som exempel på hur hemskt de beter sig. För visst, jag klandrar inte någon som vill ha bot för egen del. Det måste man få vilja. Det är verkligen inte min sak att lägga mig i.

Men det är ett strukturellt problem att bara en sida tillåts komma fram, att de som vill jobba för acceptans snarare än bot, systematiskt porträtteras som aggressiva galningar utan självinsikt.

Är det verkligen så hemskt att kontakta journalister och påpeka deras skevhet i urval? Varför då?

Herregud, jag skulle verkligen inte ha något emot att selektivt kunna avhjälpa mina svårigheter med exekutiva funktioner. Jag skulle inte ha något emot att temporärt kunna stänga av min intryckskänslighet medan jag är i tvättstugan så att torkrummets fläkt inte triggade min kräkreflex. Men någon sådan form av bot tror jag tyvärr att vi får titta i månen efter. Den bot som erbjuds är beteende"terapier" som går ut på att undertrycka autistiskt beteende och bete sig på ett sådant sätt att neurotyper känner sig hemma. Det slipper jag gärna, faktiskt. Annan så kallad bot är att införa en extremt strikt diet som saknar evidens, för barn som ofta redan har svårt med aptiten. Visst, råkar barnet vara glutenintolerant är det självklart kanonbra att utesluta gluten. Om barnet då mår bättre kanske man tolkar det som att barnet är mindre autistiskt, men det är ju för att man har en ensidig bild av vad autism är. Newsflash, det går att må bra som autist också.

Idag har jag varit på föreningsmöte på en offenligt lokal. En ny medlem är på plats. Ett av samtalsämnen är hur länge folk har varit medlemmar. Han är är nybliven medlem, berättar han.

Efter en halvtimme upptäcker han att han är med på fel möte. Det var meningen att han skulle till en helt annan förening. Det var rätt autistiskt.

En annan medlem kommer en stund senare. Jag berättar den roliga historien om killen som gick fel. Killen jag berättar för säger att han vet vem det är, och att han ska till den föreningen snart han också.

Ganska autistisk kväll, faktiskt.