Nu blev jag nyfiken. Kan det vara samma AS-event som jag och hustrun var på? Det var någon gång i början av 2000-talet, och det var några föreläsare med "egen diagnos" (bl,a, Take Knol). Jag uppfattade det hela som en klubb för inbördes beundran av värsta sort.

Svenny Kopp och nu Take Knol. Har ingen av de här offentliga AS-människorna vettiga namn?

Hahaha!!


Eller vänta...

(Jag heter också nåt ganska konstigt. Tur att jag inte är offentlig.)

Intressant, rdos!
Jag kan berätta att det var precis ibörjan av 2000-talet s.a.s....-och Den du nämner,
T.Kn., var faktiskt en av de 5st, s.k. föreläsarna(!) Själv bodde jag inte i Norpan,
utan minns att jag gick upp 06:00 en lördag morgon, åkte bil ner dit för en s.k. heldag där...
Och vad kan man säga i övrigt? De 5 berättade om sina liv i och med AS etc. Alla 5 uppfattade
jag märkligt nog som väsensskilda mig, men ändå inte på nåt halvobskyrt sätt...;
minns lite att en av de 5 var en sorts nästan AS-karikatyr med 1981-datorglasögon och med webdesign som sitt livsprojekt (han hade f.ö. noll ögonkontakt utåt och rörde sig lite uppseendeväckande på scenen där) Den här Take (Artistnamn?) var väl då ca 27-28 år, och extremt stasad mest hela tiden (egentligen inte annorlunda, konstig, onormal, iögonenfallande alls ändå/ han såg HELT vanlig ut!) Grabben berättade om sitt liv: som i dagens termer skulle kunna översättas med att hans dagliga verksamhet ungefär skulle motsvara att vara huvudspindel för hela Båstadsveckans partaj-ande...
Nåväl...vi besökare och tillresta åskådare-deltagare hade möjlighet att via en mikrofon ut i högtalare där i den stora aulan kunna ställa frågor till AS-föreläsarna (med AS m.a.o-) och nån
sorts eventvärd om jag minns rätt.
Om jag inte var OFF före så blev jag förpassad ett OFF-läge rätt omgående!
Okej att detta med metaforik ( och det lite mer okända metonymi) är en stor del av min intressesfär, på ett extremteoretiskt plan då och det i sin tur med närmast överteoretisk symbolik etc. ;, men att det skulle bli så galet, allmänt oförståeligt och typ anstötligt detta med min direkta exakta fråga var och är för mig lätt bisarrt och utvecklingsiIroniskt(!)
Jag tycker än idag att det behöver talas och luftas mer om detta med 'AS och språklig symbolik, tankeretoriska figuruttryck i kommunikationen etc. osv'!
Men inte där inte, eller f.ö. på ett antal andra s.k. AS-ställen i historien heller , såsom Misa
och liknande "privata av socialtjänsten betalade verksamheter". Le Catastrophique!!

Någon här som har liknande erfarenheter-eller andra, tvärsom kanske etc.?

Men asponomen! Nu gränsar du själv farligt nära till vanlig ohederlig NT-retorik, hur kommer det sig?

Zombie. Jag kände för att så här någon dag senare säga något i anslutning till följande citat. Lite långsam reaktion, kan det tyckas. Men så kan det vara när man inte riktigt kan bestämma sig för om det är mödan värt att tänka igenom om man har något att komma med som eventuellt kan tillföra något till samtalet.



Vad jag tror kan vara viktigt är då att somliga av oss under vissa tider som en följeslagare till otillfredsställelsen att inte nå fram och inte känna oss hemma, inte bli förstådda och inte få komma till vår rätt och inte få den stimulans som vi kan uppleva att vi skulle må bra av kan vända denna irritation utåt, vilket i och för sig gör att våra möjligheter smalnas av ytterligare men samtidigt är förståeligt nog utifrån att våra initiativ synbarligen inte får den respons som vi hoppas på. Detta behöver inte betyda att vi inte inom oss själva är nöjda med detta sakernas tillstånd eller skulle sakna en, till och med starkt, självkritisk hållning. Hur vi klarar hantera denna mix av känslor och tankar är nog väl så individuellt och kan säkert också variera efter närmare situation, för dem av oss som är mer situationskänsliga.

Så även om man inte förväxlar "likartad" med "likadan" så kan det ändå bli så att kommunikationsförsöket leder till en slags polarisering, särskilt om försöket att hitta hem till sitt eller sina forum för givande kontakt och dialog är djupt grundat i en känsla av att det väl måste finnas möjligheter att få fungera som man nu har kommit att bli. Dvs i detta sammanhang formulerat som sig AS-själv. Jag tycker mig under de få år jag följt några forum kunnat se många exempel på detta. Det ingår på något sätt i förutsättningarna att det kan bli så olika udd på det man säger, när man nu har en udd - i andra fall är det betydligt försiktigare hållet och mer famlande men även då kan de känslomässiga och intellektuella följderna ta sig liknande uttryck, allt bedömt efter de modeller eller andra mönsterspråk som färgar vår betraktelse av fenomenet.

Jag invänder med andra ord inte mot det du säger. Ville mest säga det med egna ord och att vidare framhålla att vi var och en kan ha olika sätt att reagera på ett budskap som det i asponomens förstainlägg i denna tråd med referens till de inlägg i andra trådar som vi då möjligen också tagit del av. Personligen kan jag känna det som angelägnare att i ett sådant läge vara så tolerant man bara förmår mot de tendenser till en mer desperat udd bottnad i reaktionen av att inte ha nått fram till andra. Men jag vet med mig att jag i många andra sammanhang har alltför lätt att ställa de högsta kraven på dem som uppvisar många likheter med mig själv, så att jag då kan ha svårt att praktisera det slag av tolerans som jag annars kan tala mig varm för. Som tur är har andra visat sig fungera på ett annat sätt och framför allt så har andra sina utgångspunkter och sätt att verka som skiljer sig från mina. Detta kan självfallet i någon mening generaliseras och begränsar sig alltså inte till just mig - må vara att det då får gestaltas efter det sammanhanget. Likväl kan det kanske ha ett visst värde att hålla fast vid hur man själv nu reagerar med stöd i sina principer (så långt man nu klarar att ha sådana) eller på tvärs mot dessa.

Jag tycker mig minnas att jag i synnerhet under yngre år drev mig själv med energi från det slags spänningsförhållanden. Det kan möjligen ha en del att göra med hur det är att vara AS-själv, men det har förmodligen även att göra med vad som allmänt kännetecknar de formerande åren, då man ännu har kvar ungdomens aktivitetslust och tilltro och förhoppning om att upptäcka och nå fram till något nytt. Detta kan också förklara den tendens till polarisering i forumdiskussionerna som är rätt tydlig för så många - särskilt yngre men även andra (som i den meningen fortfarande är yngre).

Det är dumt att identifiera sig med en diagnos om man vill vara frisk.

Anledningen är så enkel som att jag inte varit i någon kontakt med någon som skulle kunna ge mig någon diagnos som är formellt giltig inom samhällsapparaten. Anledningen bakom detta i sin tur är ganska komplex och privat, vilket i och för sig möjligen ur vissa aspekter skulle kunna vara intressant i någon allmännare mening men den abstraheringen är jag inte beredd att just nu utföra och gå ut med öppet. Så det får räcka med att jag säger att det har att göra med min rätt höga ålder och med att jag är tveksam till vad det skulle ge mig att få min självdiagnos bekräftad. Det är för övrigt inte heller den enda neurodiversitetskaraktäristik som vidhäftar mig, så mitt AS-själv är inte ensamt som bokstavsbarn utan ingår i en ASM-ix.

Jag för min del undrar då hur det kommer sig att du undrar över just detta. Har det att göra med att du kan tycka det vore intressant att höra hur det gått för en meta-are som engagerat och intresserat fiskat i världshavet (såsom vi olika met-are före-ställer oss detta för att - bland annat - tro oss veta vad vi ska försöka undvika att kollidera med) utan att ha påverkats av någon AS-etikett påklistrad redan i unga år?

Sedan har jag efter att ha läst rätt många av dina inlägg kommit att undra över vad just dina skäl är för att vilja kommunicera på ett AS-forum - eller för den delen på ett forum över huvud taget. Jag kan i och för sig tänka mig både det ena och det andra. Jag är heller inte främmande för ett både och, och mer därtill. Det är förenligt med de erfarenheter jag gjort under min resa i världshavet att det finns mycket mellan hederlighet och hederlighet, mellan bu och bä och mellan vad som helst som vi klarar att hjälpligt separera i något slags tanke. Att vara öppen har dock betytt att jag förstår att man är mer stängd än man tror sig vara. Likväl har något slags nyfikenhet dröjt sig kvar hos mig. Så också för ett svar på denna min fråga om dina motiv och din hela referensvärld för kommunikation på forum.

... mixat efter bästa förmåga för dagen ...

[quote="Asmix"] Asmix:
Du mix-ar, efter bästa förmåga, BRA ASM-ix!
Går in och skriver här den 6 augusti. Egentligen bör /borde jag följa upp dialogen här ...
på ett Annat ställe (Du vet var, endels, tror jag; tiden går; jag ämnar snart svara
per dito post...)
Tills vidare: tack för låt mig kalla det medprocessen, tackar ödmjukast
för det förtroende jag indirekt anropas såsom nät-interlokutör!
Vi "skrivs" snart...

Hur går det med valet (-10)?