Här tänkte jag att vi kunde posta sådant som ger oss hopp om världen. Jag börjar med ett inslag av tidig miljöaktivism som jag fann på en spårvagnshållplats i Göteborg.

Lite klotter jag hittade häromdan!

Hans Rosling, som plötsligt dog härom månaden (i och för sig en mycket dålig nyhet) är fortfarande värd att lyssna på om man vill veta bra saker som händer i de länder våra västerländska massmedia bara rapporterar från när det händer något dåligt. Hans uppgifter tål att kontrolleras och det visar sig att det händer massor.

Och inget märkvärdigt med det heller – det är bara vi rasister eller liknande som kan tycka det (för sådana tankefigurer kan man urskilja hos sig själv med den här informationens hjälp – om så bara på grund av den desinformation jag nämnde ovan). Liknar i mångt och mycket Sveriges utveckling under första halvan av 1900-talet och har rimligen ungefär samma drivkrafter.

*********************

Det långa perspektivet är en annan sak som kan ge hopp. Särskilt om vi nu överlever de omedelbara hoten som idén om rovdrift som något bra (inklusive på människor, inklusive kolonialism, inklusive rymdkolonialism) samt förgiftningar, artutrotning, jordkokning och sådant. Och åtminstone under historisk tid, det är ju den vi i särklass lättast kan rekonstruera – men en hel del tyder på att inte heller livet före jordbrukets eller skriftens genombrott var så fredligt som vi kanske har föreställt oss.

De flesta människor numera verkar inte tycka att sådant som Hammurabis eller Gamla testamentets lagar är så rättvisa som man i vida kretsar bör ha tyckt på deras egen tid, eller i avtagande grad tyckte ända in på 1900-talet – och tycker man något ditåt numera är det i regel reaktioner på att man känner sig rovdriven på, vilsen i utvecklingen eller systematiskt ohörd av de makthavande (som islamister respektive västerländska högerextremister och liknande) eller beror på kulturell isolering (som i USA:s Söder och bibelbälte).

I övrigt ser vi under historisk tid stora framgångar för "mänskliga" och andra rättigheter och för att göra våra tankemodeller av både oss själva och annat allt mer komplicerade och verklighetstrogna, från förenklingar som bör te sig rent absurda om vi idag tittar på dem med de ögonen.

Självförvållade förvisso. Men kanske inte av aktiv ondska så mycket som av missriktad godhet plus våra vanliga brister i överblick, empati osv. plus att vi är så förbannat mycket intelligentare tekniskt än vad vi är känslomässigt och moraliskt: vi vuxna är precis som barn som man låter köra bil på vägarna och sätter skjutvapen i händerna på, bara en gradskillnad.

Å andra sidan kan man just där skönja en mognadsprocess hos "högkulturerna" genom de cirka fyra årtusendena av historisk tid. På många sätt otillräcklig – ännu och säkert på länge än – men verkar också okuvlig.

På lunchen igår fick jag äran att hamna mellan två lärare som började samtala om skolan och asperger.
Det var med varma ordalag de beskrev sina aspie elever. Och hur viktigt det var att lyckas pusha dom till studiemotivation, lyckades man bara med det så blev eleverna självgående och ofta med enastående resultat.
Fick också lära mig att kursettor påfallande ofta är just aspies.