...synes för mig alltmer vara för svårt och
närmast otillåtet på ett AS-forum,
exempelvis detta, Aspieforum...

(jag har väl att starta mitt egna, okända och helt hemliga
AS-variantforum -bara för mig själv.......-nån annanstans
närsom, framöver eller jag vet inte när...)


((...och jag som Trodde att det skulle gå att kommunicera
med andra aspergare...))

Ibland skriver du ganska märkligt, men just nu förstår jag dig utan problem.


Skapa en "Asponomens helt oförståeliga"-tråd! Glöm inte att nämna mig när du får nobelpriset!

Tack för tipset och den hypersnabba feedbacken!

Till saken hör ju att "...skriver...ganska märkligt..." är bl.a.
Just det som diagnostiskt inbegriper AS för mig i och med
diagnostiseringen(!) Daaaa! (höll jag på att säga som Jay Leno på tv i sina monologer...)
Jag menar att detta sätt jag skriver på , är på, tänker med etc. "Är Jag-AS", juuuuuuuu!!!!!
Men tydligtvis MÅSTE man gå en 20-års(-)kurs i NT-AS-dialektik först, och sedan godkännas
av Tullingestrukturen/ Odenplansgänget/ Uppsalagruppen/Träff-träffaspiesarna...
för att FÅ AS-kommunicera! Bisarrt är bara ett anonymt mellannamn tycker jag!!

(givetvis kommer jag nämna dig vid Nob...!)

Kan du inte förstå att det inte är Aspergska du skriver?
Möjligen är det ett specialintresse att skriva så, men AS är det inte.

Nej, aspergska är det inte. Kanske är det din aspergska, men mitt sätt att skriva är lika mycket min aspergska, och så vidare och så vidare.

Återvinner:

Aspig som jag är glömde jag skriva: Men jag tycker du har blivit tydligare, alltså kan du bli det (och i viss mån kanske jag har lärt mig förstå dig bättre), så jag ser ingen anledning för dig att tappa hoppet så långt.

Riktigt på Riktigt FUNny det där och DU med detta!!!
Du verkar "skriva" "som man Ska", som Andersson, Pettersson och
Flia Johansson-svenssongrannarna, föredömligt NT-igt:
Jag gratulerar Dig verkligen (och jag menar inte att detta och du är
liktydigt med ett icke-aspergerskt språkuttryck...)

För mig är det min variant av aspergerska JAG skriver:
Detta har påtalats av typ 5-6 st. renommerade och chefsliknande
AS-bedömare, inkl. vid AS-diagnostiseringen för ett antal år sedan!
Och nåt specialintresse att skriva såsom jag gör som 'Flia' är inne på
är ju som att på motsvarande sätt anse att rullstolsburna personer
har som specialintresse att sitta i rullstol istället för att vara uppe och
gå (som Andersson, Pettersson, Lundström, Osv osv.).
När du säger "..., men AS är det inte" undrar man ju vad Du förstår
av AS-begreppet egentligen: om jag vänder på det till dig, så synes
du för mig vara I DET NÄRMASTE ICKE-ASifierad.
Sen är det ju-Återigen!!!-det här med den alltmer utbredande
NT-iseringen/ NT-ifieringen som nästan kroniskt härskar på AS-forumen!(!)...

Men ta och definiera den där "NTfieringen" någon gång då, i konkreta punkter, och gärna vårt andras "NT-språk" med, samt vad just de där experterna sade, i vilket sammanhang och åtminstone ungefär vilka de var, så att en aspergare med behov av ordning och klara budskap förstår någonting!

Innan du ger någon en chans att förstå vad du grundar dina åsikter på har man ju inte en chans att ta ställning till dem. Säger mig min aspiga logik.

Till asponomen och andra.

Jag måste säga att jag känner igen mig mycket i asponomens sätt att skriva och tänka. Nu var det i och för sig ganska länge sedan som jag själv skrev lite på det sättet. Jag har då förstås haft några år på mig i tillkämpandet av ett skriftspråk som är något så när begripligt för andra. Till saken hör också att jag inte haft någon aning om AS eller andra bokstavskombinationer förrän nu sent i livet - har det mesta av livet bakom mig. Har heller inte formell diagnos.

Jag har inte en aning om hur jag skulle reagerat om jag fått en diagnos i unga år, om en sådan hade givits då. Kanske hade jag bejakat det säregna i mig ännu mer, och inte lagt ner så mycket energi på att försöka göra mig förstådd och ändå hamna i ett utanförskap som är rätt massivt.

Till frågan om hur många slags AS-själv och aspergska det finns kan jag nog bara säga att det nog finns en viss spridning.

Med detta inlägg ville jag bara på något sätt ge till känna ett slags sympati med det säregna och det utvecklingsbara som vi med våra hjärnvindlingar och våra funktionssätt nu har fått oss till skänks. Jag har läst inläggen från asponomen med intresse. Benat efter förmåga men utan att springa min väg, och ingen har väl heller sett mig i Internetskummet.

Jag kan nog däremot konstatera att jag inte längre är kapabel att vara så fri i formen som du hela tiden ger prov på, asponomen. Detta som ett resultat av långvarigt ordflödande och hej vilt associerande, som ett arbetsredskap både privat och samhälleligt.

Sedan kan jag tillfoga att även jag noterat den goda viljan till en mer normaliserad interpunktering, även om den kanske samtidigt inneburit ett visst avsteg från det mest kreativa i den skriftliga framställningen av det inre relaterandet av de mångdimensionella och närmaste oändligt sammansatta tankerymder som somliga av oss har så lätt för att ge oss ut på exkursioner i.

Jodå, jag känner också igen mig i både associativitet kryptiskt språk och otillfredsställelse + experimentvilja med uttrycksmedlen. Och liksom Asmix särskilt från yngre dagar.

Men, de yttre uttrycken gestaltade sig till stor del radikalt annorlunda hos mig, och jag kan tänka mig att det är typiskt för hela grejen. Vi får inte glömma att vi är olika personer. Förväxlar man "likartad" med "likadan" så får man problem; dessutom är alla bland oss inte ens "likartade" på ett och samma område. Just vi aspergare kan dessutom ha direkta problem med både kommunikationen (såväl in- som utgående) och en oböjlighet när saker eller andra människor inte blir precis på vårt sätt (vilket särskilt människor mycket sällan blir).