Tack! Mycket intressant, liksom andra liknande trådar av dig.
Även om jag är i sådant skick att jag får beta av dem fördröjt och långsamt och inte alltid med kraft att kommentera…

Om aktivism och allierade:
https://www.facebook.com/autisticpartygiraffe/videos/670326406511436/

Mer om hur man är och inte är allierad:

http://respectfullyconnected.com/2017/05/do-they-realise-they-are-not-woke-at-all/

https://theenthusiasticlife.wordpress.com/2017/04/27/strategies-for-neurotypical-people-to-develop-empathy-for-autistic-people/

Ableistisk snubbe försöker stjäla credit från autistiska aktivister men fattar inte ens teorin han gör anspråk på att claima:

https://anarkoautism.wordpress.com/2017/05/21/simon-baron-cohen-har-upptackt-neurodiversitet-och-missforstar-allt/

För övrigt är anarkoautism en blogg jag varmt rekommenderar i sin helhet.

Tack för tipset. Jo, det verkar som en intressant blogg.

Jaså är Baronen ute och flyger igen.
Får som vanligt impuls att skriva utan att ha läst allt. Den här gången för att ondgöra mig över de vattentäta skotten mellan forskningen och dess föremål.

Hur är det, var det inte en trend för en del år sen t.ex. i onkologin att oj, fanns det patienter också? Kan de uppleva? Kanske man skulle fråga dem också och inte bara titta på deras tumörer? Eller i demensforskningen, och så vidare? Till och med att ett "flumord" som "holism" var inne ett tag?

Kan ju hända att det bara var ett mode som blåste över (och kvarvarande forskare får banta både sin forskning och sig själva). Så irriterande att vara intresserad men inte orka hänga med. Och sedan förstår man ju att det är värre med folk som inte anses tillräkneliga eller anses någonsin ha varit det. Men ändå – hur var det med den trenden i autismforskningen?

Med aningen mer läst kanske jag kan framkasta att det är bra att en ledande vetenskapare börjar tänka på detta iallafall. Det är ju inte första gången "vetenskapen" är efter. Ibland beror det på att beläggning och teoribildning tar så mycket längre tid än vardaglig observation; ibland, som här, (också) på vattentäta skott mot levande forskningsobjekt, andra gamla tankeblockeringar och liknande som sänker kvaliteten på både tankar och observation.

Men till slut kunde man ju lämna rasbiologin bakom sig, till exempel, så kanske…

Om jag sedan ska göra ett riktigt bottennapp som jag inte ens själv kan stå för, men vafan, orka vara seriös jämt: jag är inte helt säker på att Baron-Cohen är NT. En bekant som har träffat honom fick faktiskt utslag på sin neudar. Inget jätteutslag men dock. Hen själv drar inte heller några långtgående slutsatser av det. Intressant tanke dock, inte bara (om alls) om honom. Det kan ju till exempel tänkas att eventuella forskare med autistiska drag, som inte själva ser dem, får en obalanserat restriktiv syn på autism/autister.

Det där med autismforskare som själva flyger under radarn - och som saknar självinsikt - och som därmed har en obalanserad bild av autister, det stämmer bra in på min bild av en f d kollega. En kollega som trots mycket kritik för det lutade sig mot just Baron-Cohen, dessutom.

Autismforskningen är fortfarande dålig på att ta in autisters egna upplevelser. När man gör det tycks man mest intressera sig för enstaka individer som verkligen inte på något sätt representerar oss allihop, såsom Temple Grandin. Hon har kritiserats en hel del (av autistiska aktivister) för sin elitistiska syn och internaliserade ableism.

Att demensforskningen har börjat intressera sig för de diagnostiserade personernas egna perspektiv är en mycket välkommen förändring som jag själv har varit med om att driva, även om jag givetvis inte var vare sig först eller störst. En och annan har jag ändå varit en ögonöppnare för. Faktiskt.

Hittade en himla cool sida på facebook:

https://www.facebook.com/RadicalNeurodivergenceSpeaking/?hc_ref=NEWSFEED&fref=nf