Och en sak till: om de vill väl, varför mörkar de kritiken från vuxna autister? Varför exkluderar de autister från sina styrelser? Varför tror de att de vet bättre än oss vad som är bra för oss, och varför är vi inte ens värda en dialog?

Vad gäller "beteendeterapin", skall jag alltså behöva förklara varför den är problematisk?

Autism Speaks lär ha gått ut med att elchockerna som annars ingår faktiskt inte är okej. Det är ju tur det. Att få elchocker varje gång man stimmar för att lugna sig själv, det är inget annat än tortyr.

Men låt oss prata om en så väl accepterad metod som att ta ifrån barnen det de tycker om tills de beter sig som de vuxna önskar. Okej? Jag är ingen fan av tanken på utpressning av barn i uppfostranssyfte överhuvudtaget, men vad jag förstår är det socialt accepterat, och standardfungerande barn tycks gå relativt helskinnade ur den processen ändå. För ett autistiskt barn kan det dock vara ett helvete. Man tar alltså barnens specialintressen och använder emot dem (och sedan undrar man varför autistiska barn är mindre benägna att dela med sig av vad som intresserar dem; en vän till mig känner flertalet vuxna som har varit med om detta, och än idag får de panik av tanken på att tala om ifall något intresserar dem eller lugnar dem eller whatever, för de är så vana vid att allt sådant tas ifrån dem och används emot dem).

Dels är kraven som ställs på barnen för att de skall få ägna sig åt sitt specialintresse ofta inte alls rimliga. Det är sådant som kostar alldeles för mycket energi för dem att göra och sådant som ger dem stark ångest och sådant som är meningslöst för dem men som ser "normalt" ut.

Dels innebär den här metoden att man systematiskt tar ifrån barnet just de saker som ger dem energi och lugn och meningsfullhet i en annars kaotisk värld.

Autistiska barn har inte alltid så mycket till tidsuppfattning heller, så tiden utan de här sakerna eller aktiviteterna kan upplevas som en evighet och tidsramen som kommuniceras, om den gör det, kan vara obegriplig. Det här skapar otrygghet.

Det kan låta fint när man säger, som en del gör, att man inte jobbar med bestraffningar utan bara med belöningar. Skillnaden är dock hårfin. Det lär finnas ABA-klipp på youtube för den som klarar att titta på sådant. En vän till mig beskrev just ett sådant som hon hade sett. Det var från Supernanny. Där tog de ett huvudsakligen icke-verbalt barn till en gunga. Hon älskade att gunga, så hon var mycket förväntansfull. De satte henne på gungan. Men så fick hon inte gunga förrän hon uttalade ordet gunga.

Jag kommer tillbaka när du lugnat ner dig; dina starka känslor får dig uppenbarligen att inte tänka klart just nu.

Då är det nog kört, för jag kommer aldrig att sluta uppröras över dressyr av barn och utrensning av folkgrupper, och de som inte kan respektera det är inte mina vänner.

Det var kul så länge det varade. Hej då!

För den händelse att någon är intresserad av sakfrågan kring beteendeterapi - här är en inlaga som illustrerar varför den sortens pedagogik kan innebära livsfara när den drillar autistiska barn till lydnad mot deras egna instinkter. Det finns mycket som är otäckt i denna text, som handlar om förtrycket av svarta autister snarare än specifikt om beteendeterapin. Beteendeterapin är bara en av många pusselbitar i varför svarta autister är så extra utsatta. Artikeln är viktig för att belysa hela det förtrycket. Varning för otäck läsning!

https://intersecteddisability.blogspot.se/2017/04/what-happened-to-kennedi-high-all.html

Ja, jag är intresserad. Orkade till och med läsa litet. Kanske blir mer senare. Känner ju till ABA i princip men har inte hängt med i detaljerna i Sverige, än mindre i USA, och jag får väl botanisera (om jag orkar) för att få reda på exakt varför just svarta är så extra klämda just här (fast jag naturligtvis vet varför det är sannolikt att de blir det mest vad det än gäller.)

Den spontana reflexion jag kan sätta vissa ord på: rasbiologin i repris. Och med modernare teknik. ALLA misstag måste människan upprepa på varje nytt tillämpat fall, några generella insikter verkar hon inte kunna dra. (Autister torde inte heller kunna sträcka på sig där, så som t.ex. Aspergerforum vimlar av utfall mot folk som är utsatta i andra avseenden, inklusive andra autister.) Han som skrev "when will they ever learn", en rad som kanske de flesta kan i länder som USA och Sverige, har nu också godkänts med ett Nobelpris, men inte fan hjälper det.

Hjärntvätt (i sekt eller som tortyr- och "omskolnings"-metod) är en annan parallell som faller på och som jag tycker varje någorlunda allmänbildad människa borde kunna dra själv och sätta åtminstone ett frågetecken i kanten på grund av.

(För högst eventuella utomstående läsare: nej, jag hör inte till dem som anser att autister är någon egen "ras". Parallellen med rasbiologin är inte så bokstavlig.)

På grundval av den information jag har tagit del av genom att kolla runt att döma så är Autism Speaks en suspekt kampanjorganisation med en milt uttryckt tveksam ideologisk syn på autism och autister som grund.

Beteendeförändring medelst dressyrmetoder som sträcker ifrån stressande och känslomässig traumatiserande till mer eller mindre ren tortyr ingår liksom inte i min bok, oavsett vilka det är som utsätts för det...

Eftersom jag av erfarenhet vet att ränderna sällan eller aldrig går ur vare sig personer eller organisationer så betraktar jag Autism Speaks och liknande organisationer som suspekta till dess att annat bevisats bortom rimligt tvivel, även om de senaste vittnes, videodokumenten osv är flera år gamla.