Mhm, eller hur, det vet man ju hur så'na där musiker och konstnärer är (särskilt konceptkonstnärerna, de är värst): bara en massa knarkning och knapplöst sex (ja, du vet, sån't där sex där folk bara vill knulla utan att krångla med kärlek och känslor och helst gärna utan att ens känna varandra (känns det igen, eller? )).

Om jag tar ett steg ut från diskussionen och försöker titta på den neutralt så känns det rätt uppenbart att vi har två idéströmningar som "slåss" med varandra.

Den ena idéströmningen är att se autism som en sjukdom som borde vara botbar (även om man ännu inte har funnit botemedlet)... som cancer ungefär, för att uttrycka det grovt. Det är den idéströmningen som ABA-företrädarna med Lovaas i spetsen förordar, och detsamma tycks gälla Autism Speaks (att döma av den nyare videon Schueberird länkade till liksom deras äldre).

Den andra idéströmningen är att se autism som en annorlunda personlighetstyp, ungefär, med både för och nackdelar, men ändock fullvärdiga friska människor som samhället inte riktigt är byggt för. (Incognita, rätta mig gärna om jag misstar mig i terminologin). Den idéströmningen verkar företrädas av de du (Schueberird) kallas "aspergereliten", som inte alls vill bli "botad" utan vill betraktas som fullvärdiga människor i egenskap av de de är hellre än i egenskap av vad de skulle kunna vara om de var "normala", som jag förstår det.

Vilken idéströmning vill man följa? Vilken av dem motsvarar var och en som funderar på det? Och man kan ju också fråga sig, om man vill bli "botad", vill man det för ens egen skull eller har man blivit övertygad av någon annan? Har man ens valt det själv?



Om man tar tankegången mer metaforisk så blir den kanske begripligare... Det Autism Speaks pratar om är att bota, ja, och de uttrycker det som att de vill utrota företeelsen "Autism"... och visst, om vi pratar om en sjukdom likt cancer så kan det ju låta alldeles utmärkt att kunna utrota det, för vem vill inte utrota cancer? Men om man nu förstår precis det från den andra idéströmningens håll så blir det ju som att, bara för att ta ett exempel, "bota" introverthet, vilket på sikt utrotar introverta. Så från synvinkeln att Autism är en personlighetstyp så blir ett "botemedel" / "utrotande" faktiskt att döda en viss klass människor. Inte genom att sätta ett vapen mot deras skallar och trycka av, men på sikt.
(de möjligheter till "botemedel" jag har hört om i någorlunda modern tid är på genetisk nivå... genmanipulation)

På det hela taget kan jag mycket väl förstå varför Incognita, Anarkoautisten och flera andra jag har pratat med känner sig hotade av den retorik Autism Speaks kör med.
(och själv är jag minst sagt starkt oroad, för jag tänker att om ett "botemedel" hade funnits idag och tillämpats så hade jag kanske inte mött de fantastiska personligheter jag har mött)

/levitte

Helt apropå det där med "aspergereliten" så vill jag ägna Melinda Baggs en tanke... hon är en "icke-verbal" autist som är med i videon In my Language. Med datorns hjälp visade det sig att hon visst kunde vara verbal, väldigt verbal (*). Såvitt jag vet är hon ännu aktivist och starkt kritisk till ABA-spåret och liknande (jag har precis hittat hennes blogg men inte hunnit läsa, det är lite för mitt i natten för det).

Melinda blev en rejäl ögonöppnare för mig för 10 år sen, då jag såg klippet ovan för första gången.

/levitte

(*) Edit: jag föll nästan för eget tunnelseende där... hon poängterar själv att hon kommunicerar, bara inte på ett sätt som förstås av de som baserar hela sin kommunitation på det verbala.

Jag är då definitivt ingen aspergerelit. Jag definierar mig som autist. Om det är något som är elitistiskt så är det att säga att autisters liv inte skulle vara värt att leva. Det är f ö inte bara aspergare som tar illa vid sig. Jag känner ett antal autister som mår riktigt dåligt av att en organisation som vill screena bort gruppen de tillhör redan som foster och förhindra att fler föds har fått sådan legitimitet. Den s k aspergereliten utgörs snarare av de som skiter i Autism Speaks eftersom de tror att deras visioner inte kommer att drabba dem som grupp och som struntar i att vara solidariska med resten av autisterna. Min tji får de, för om gener för autism kommer att screenas bort så kommer det inte att göras någon skillnad på vilken form av autism det handlar om. Alla kommer att rensas bort.

Det är väl för fan klart att jag inte tror att de kommer att söka upp mig personligen och mörda mig, men de önskar att jag aldrig hade fötts. Eller du, Schueberird. De tycker att det skulle ha varit bättre om du aldrig hade fötts.

Autism är inget lösligt attribut som man "har". Det är ett annat sätt att fungera i grunden. De föräldrar som vill bota sina barn, de vill ha ett annat barn istället för det autistiska barn de har. De kanske inte inser det själva, men det är så det är.

Beteendeterapin som barn utsätts för i syfte att "bota" dem är ingen picnic heller. Alldeles bortsett från obehaget metoderna innebär i sig så talar de om för barnen att de inte duger som de är.

Genmanipulation av barn... Är det att bota eller är det att göra om barnet till ett annat barn? (Och varför skrämmer genmanipulation, som ju är väldigt påtaglig manipulation, dig mindre än känslouttryck?)

Vad jag tror att du tycker, Schueberird, är att jag överreagerar och "manipulerar" dig med farliga känslor. Jovisst, för att jag uttrycker känslor i något som är en hjärtefråga för mig (att den grupp vi tillhör inte beskrivs som en cancersvulst som bör utrotas) kommer naturligtvis att smitta! Jisses... Din egen gränslöshet får du faktiskt ta ansvar för själv.

Och jag är ingen jävla Madicken. Dina härskarstrategier kan du stoppa upp någonstans, Schubbe.

Ingen tvingar dig att "hata" någon. Det här var ett tips om att bojkotta en kampanj som beskriver oss som cancer och stödja en annan som bygger på autisters eget initiativ och som handlar om acceptans. Det står dig fritt att strunta i tipset. Det är du som väljer att förlöjliga mig för mitt engagemang. (Ja, nallen också då, men det hade jag väntat mig och skiter ärligt talat högaktningsfullt i.)

Jag ser ingen anledning att utsätta mig för fler av deras filmer eftersom de fortfarande inte på något sätt har tagit avstånd från den där eller från sitt samröre med organisationer som har använt tortyrlika metoder för att dressera barn. Men du kan ju titta på den nya filmen som levitte länkade till och bilda dig en egen uppfattning, om du nu tror att deras egen reklam visar upp en mer rättvisande bild än vad SD:s partiprogram gör för SD:s värdegrund.

Vill bara påpeka att den "nyare videon" som jag länkar till är exakt samma "nyare videon" som Schueberird länkar till. Ursäkta att det inte framgick...

/levitte

Då hade ni uppenbarligen väldigt olika bild av den.

Jag missade att Schueberird länkade till något bland allt förminskandet och förlöjligandet.

Det är väl ganska självklart att man i en nyare propagandafilm undviker just det elementet som fick massiv kritik sist. Det betyder inte att man inte tycker så längre. De har inte tagit avstånd från det. Och framför allt så lierade de sig åtminstone så sent som 2013 med en organisation som är ökänd för sina tortyrlika uppfostringsmetoder av autistiska barn. Japp, för kan man dressera ett autistiskt barn att bete sig normalt, då har det ju blivit friskt... De sade visserligen ifrån om att just elchocker inte var okej, men det hindrade dem inte från att välkomna Judge Rothenberg Center (googla) att ställa ut på Autism Speaks mässa året efter (de använder fortfarande elchocker på barn vad jag förstår). Det kan vara ett fall av att värderingarna varierar mellan olika delar av rörelsen, men att man i så fall inte centralt säger ifrån om sådant oroar mig. Det säger mig att ansiktet utåt är viktigare än barnens välbefinnande. Och om anledningen till att man inte säger ifrån är att man tycker att det är helt okej att offentligt liera sig med ett center som utsätter barn för elchocker, då drar i alla fall jag öronen åt mig.

Om det är någon som ägnar sig åt känslomässig manipulation så är det för övrigt Autism Speaks. Men det är tydligen okej? Det är alltså okej att spela på människors känslor för att utmåla hela vår existens som en djup tragedi (och därmed rättfärdiga utrensning av oss på fosterstadiet och dressyrmetoder för att normalisera oss) men inte att reagera med känslor när de gör det?