När en vän till mig säger att jag manipulerar genom att använda värdeladdade ord för en företeelse som Autism Speaks, då finner jag inte ord för min besvikelse.

Jag vet inte om jag kan förlåta det.

https://anarkoautism.wordpress.com/2017/04/13/autism-betyder-autister-att-tala-om-autism-ar-att-tala-om-oss/

Autism speaks vill utrota autism.

Ja, jag uttrycker mig värdeladdat om det. Mitt liv har ett värde för mig. Är det så svårt att förstå?

Att utnyttja en förtvivlad mamma för att få fram budskapet att autism - och därmed vi autister - behöver utrotas, det är inte okej. Att cementera det olyckliga som hon sade så att hennes autistiska barn inte någonsin får en chans att glömma att hon sade det, det är inte okej. Att normalisera bilden av att vi är så jobbiga att vi driver våra föräldrar till kollektivt självmord, det är inte okej.

För övrigt är känslor inte farliga.

Jag skulle rentav säga att det är väldigt sunt att vara arg när någon vill utrota gruppen som en tillhör.

Nån har visst skaffat sig ett nytt specialintresse, jaja...

https://www.youtube.com/watch?v=NyF5qpYh1-E

Att personen skriver såpass illa i något som publiceras offentligt gör i alla fall mig svårt skeptisk.

När det är någon som inte har minsta chans att omsätta sin påstådda önskan i handling och verklighet, så är det mest bara tramsigt. Ett utslag av just överhettade känslor.

Ja jisses, nallen håller med dig, Schueberird. Tänk, jag är inte det minsta förvånad.

Autism Speaks är, om man ska tro deras presentationsvideor, inriktade på andra former av autism än just asperger. Med diagnosen autism varande så bred som den är (och nu ännu bredare när även (den redan breda) aspergerdiagnosen inordnats under den) blir det svårt att inkludera alla som kan tänkas behöva den, men det finns uppenbarligen en grupp av aspergerelitister som inte vill beblanda sig med dem som inte är lika högintelligenta och verbala (eller för den delen lika socialt utåtriktade), eller ens låtsas om att de finns, och därför blir sura över att Autism Speaks går emot den inställningen. Man skulle kunna säga att Autism Speaks vill ge de senare en röst -- samma röst som aspergerelitisterna vill ta ifrån dem, för att de "inte tillräckligt väl representerar gruppen". Vilken tur dårå att det finns organisationer som arbetar för även elitisternas rätt till en röst -- samtidigt som det finns organisationer som riktar in sig på dem som elitisterna har valt att utesluta; de båda typerna av organisationer kan samexistera (hör och häpna).

Jag säger dock fortfarande inte att Autism Speaks är bra (de kanske är skitdåliga), men jag tänker heller inte hata dem bara för att någon säger åt mig att jag ska det -- lika lite som jag tänker hata någon annan grupp på samma premiss.



Återigen, den videon du hänvisar till är väldigt gammal. Människor gör ibland misstag, men ibland inser de också sina misstag och rättar till dem. Har du sett den vad det tycks nyare videon? Om du ska döma -- eller till och med hata -- föreslår jag att du gör det utifrån både vad de har sagt tidigare och vad de har sagt senare -- och inte bara utifrån det som bäst passar dina syften.



Du anser alltså att en vilja att bota är detsamma som en vilja att döda. O-okej... *backar ut ur tråden, men kommer strax tillbaka igen, eftersom jag inte är klar än* Nu tänker du nästan lika snurrigt som jag i mina bästa sämsta kreativaste stunder...



Vet du en sak, Madicken? Jag tror risken för att Autism Speaks kommer och dödar dig är väldigt, väldigt liten -- ja, till och med så liten att den inte ens finns (även om de nu av någon anledning skulle vilja det, vilket jag starkt betvivlar).

Alla människor har både bra och dåliga sidor, och att påpeka det är inte detsamma som att vilja utrota hela mänskligheten. Autister (/autistiska personer/personer med autism/etc) har också, som de människor de är, både bra och dåliga sidor, och att påpeka det är inte detsamma som att vilja utrota dem. Jag är för övrigt ganska säker på att du kan identifiera ett flertal brister hos mig -- och just nu nog inte heller skulle misstycka om jag rättade till dem -- vilket, enligt ditt sätt att se på saken, måste innebära att du vill döda mig: Varför vill du döda mig?

Att det finns autister som inte vill kännas vid sina brister innebär inte att andra inte skulle vilja bli av med sina om det gick. Att någon vill både identifiera och arbeta med sina brister betyder inte att densamma vill döda sig själv (det innebär inte heller att samtalsterapeuter, som ju gärna hjälper sina klienter att se och arbeta med både sina bra och dåliga sidor, vill döda sina klienter).

Jag kan för övrigt se många nackdelar med Autism Speaks -- kan du se några fördelar? Se det som en övning i att ta fram nyanserna, att se saker ur ett annat perspektiv, men även som en övning i att göra detta även om det går emot den allmänna opinionen (det vill säga den som i det här fallet tycks råda bland den självutnämnda gruppen av aspergerelitister).



Vad är det hen håller med mig om? Och vad är det du tror att jag tycker?



Haha, vi borde spela in ett eget Star Trek-avsnitt: Du kan spela Spock, så spelar jag Bones... Nallen kan få spela Jim om hen vill.

@nallen:
Jag kan inte låta bli att undra över vad 80-talspopparna, tillika gayikonerna, Yazoo har med saken att göra!? Är nallen månne lite "out of character" igen? De tillhör förvisso den, enligt mig, bättre (och till och med bra) delen av 80-talet, men samband efterfrågas: Har det månne med texten att göra?

Edit:
*backar ut ur tråden*

Yazoo hade enbart med saken att göra på grund av låttiteln Mr. Blue.
För övrigt håller jag med om att orkestern i fråga är en av de bättre delarna av 80-talet, medlemmarnas moraliska brister till trots.

Aah, så banalt.