Jag har försvarat varken Autism Speaks eller de metoder de påstås stödja, men vad jag däremot har försvarat är deras rätt till en juste rättegång -- ja, ni vet, sån't där som är en del av ett fungerande demokratiskt rättssamhälle -- på samma sätt som jag själv skulle vilja ha en juste rättegång, om jag någon gång blev anklagad för något, istället för att genast -- och ohörd -- bli förd till (den bildliga) schavotten, och då ingår faktakontroll och att alla parter får uttrycka sig, men eftersom Autism Speaks inte kan (eller ombetts) försvara sig här, så får väl jag ta på mig rollen som deras företrädare -- oavsett vad jag tycker om dem. Med bägge parter företrädda kan var och en bättre fatta eget beslut i frågan.
Om man faktiskt lyssnar på vad mamman i videon, som trådstartaren länkade till, säger, så inser man att det inte handlar om att hon vill "mörda" sitt barn:
Hon inser själv att det är fel att tänka så, men säger det uppenbarligen på grund av stor frustration över att hennes barn inte kan få den hjälp som behövs. Människor tänker mörka tankar ibland, men det betyder inte att de är onda eller faktiskt vill göra vad de tänker på. Det är förstås inte ett särskilt optimalt sätt (det kan till och med ses som ett kontraproduktivt sätt) att påtala hur ansträngd situationen i skolorna är (enligt mamman i filmen), men det är ju det det är om man lyssnar på hela uttalandet. Kanske är mamman i filmen verkligen skitond, kanske är hon jesus själv, men det vet vi ingenting om.
Att hon nämner sitt andra barn som orsak till att hon inte "drove off the George Washington bridge" kan lika gärna tolkas som att då skulle det andra barnet stå utan mamma (och måste alltså inte nödvändigtvis tolkas som att hon "hatar" sitt autistiska barn). Denna del var för övrigt bortklippt i den video trådstartaren länkade till (vilket är anledningen till att jag ovan satt det inom hakparenteser), men om man tittar på den
längre versionen (som länkas till i informationsfältet under videon), så finns den med.
Dessutom framgår det inte någonstans att Autism Speaks faktiskt stödjer mammans uttalande; de gör bara en dokumentär om autism -- inte en särskilt bra dokumentär, men ändock en dokumentär -- och i en sådan låter man den man intervjuar komma till tals utan att styra eller döma. Att personer som porträtteras eller intervjuas har sagt eller säger olämpliga saker kan inte per automatik kopplas till den som gör dokumentären (det vore annars "guilt by association"). Vad Autism Speaks däremot kan ställas till svars för är att de gjort en sådan ensidig dokumentär. Emellertid kan man fundera på när den gjordes -- och om den är väldigt gammal, hur skulle samma dokumentär se ut idag om Autism Speaks gjorde en ny? Den
längre versionen postades för tio år sedan, så den är alltså minst tio år gammal (förutsatt förstås att postningsdatumet på Veoh stämmer (den nedklippta versionen på YouTube postades för sju år sedan (2010), så vi torde kunna lita på att videon hursomhelst är väldigt gammal)). Vet vi för övrigt med säkerhet att det är Autism Speaks som producerat videon och att den här presenteras i sin helhet? En dum fråga kanske, men den måste ställas för både saklighetens och tydlighetens skull.
Här är en annan dokumentär (postad av, vad som verkar vara, Autism Speaks på deras YouTube-kanal) som åtminstone
verkar nyare (den är postad 2015, vilket dock inte nödvändigtvis betyder att den
är nyare -- eller bättre, men om den faktiskt är nyare, då skulle åtminstone jag säga att den bättre företräder vad Autism Speaks faktiskt tycker):
https://www.youtube.com/watch?v=de-FFNCBPzkDen är fortfarande inte optimal (och producerad för en nordamerikansk/usisk publik), men åtminstone -- trots allt -- mycket bättre (den är för övrigt dryga 57 minuter lång (57'29")).
Min dubbla skepticism riktas mot Autism Speaks, men även mot dem som kritiserar Autism Speaks genom att använda överdrivet värdeladdade ord, vilket inte bara bidrar till en inflation av ordens valör, men även till att manipulera åhörarna genom att vädja till deras känslor och på sätt få dem att glömma sakligheten och vad som faktiskt är sant och inte sant (vilket även gäller för Autism Speaks retorik (särskilt och åtminstone vad gäller deras äldre uttalanden)). Om man ändå känner sig tvungen att använda överord (såsom "mord", "utrotning", "tortyr" och så vidare) bör man vara extra noggrann med faktakontrollen, eftersom det att anklaga någon för till exempel mord är ganska så allvarligt.
Jag blir alltid skeptisk när någon säger sig tala för mig eller använder överdrivet värdeladdade ord, eftersom det ofta är ett tecken på att någon försöker manipulera mig och få mig känna saker som det kanske inte finns saklig grund för (oavsett vem det är som talar för mig eller som använder de överdrivet värdeladdade orden).
Att någon förment tokdåre i Tyresö säger sig stödja en organisation betyder inte att organisationen är en samling tokdårar (den
kan fortfarande vara en samling tokdårar, men är inte det per automatik ("guilt by association" är inte ett giltigt argument)).
Att du har idoliserat någon betyder inte att hen har rätt i allt hen säger. Hen
kan ha rätt i allt hen säger, men inte per automatik -- och framförallt inte för att hen är din idol. "Honour by association" är inte ett giltigt argument.
Att Donald Trump stöder något betyder inte att det per automatik är dåligt (oavsett vad man tycker om honom i övrigt). "Guilt by association" är inte ett giltigt argument.
Jag inser nu att det var orättvist att jämföra dig med SD -- du påminner -- just nu och i just denna fråga -- snarare om en galen sekt (eller, som det också heter, "sekt"), som förväntar sig att alla automatiskt och helt okritiskt ska hålla med i allt som sägs (oavsett om det är sant eller inte) -- och den som inte gör det utesluts genast ut gemenskapen.
Ursäkta att mitt mer utvecklade svar dröjde, men jag har haft varken tid eller energi nog att göra det tidigare -- och dessutom uppkom det annat (bortom min kontroll) som ytterligare fördröjde det hela. Jag ville dessutom inte göra om mitt misstag och hasta iväg ett svar innan jag kunde ägna det den tid det förtjänar. Om du hade gett dig till tåls ett tag till hade du sluppit dra förhastade slutsatser, sluppit tilldela mig åsikter jag varken hyser eller gett uttryck för, samt sluppit ge uttryck för svartvitt tänkande (nyanserna är alltid viktiga oavsett vad det handlar om). Det är svårt att hitta saklig, korrekt och känslomässigt ogrumlad information i frågan, vilket ytterligare fördröjde mitt svar (och jag kan förstås ändå ha missat viktig information eller glömt svara på viktiga spörsmål (trots att jag nu lät mitt svar ta den tid det behövde)).
Jag kommer kanske inte kunna följa upp det här på ett långt tag, så om det behöver följas upp, då måste jag be alla om fortsatt tålamod.
As you wish.