Att kroppen älskar det låter ju bra, nojan och missnöjet sämre. Du som är så vacker! Jag menar det!

Hull är ett bra ord. Medhåll på det. Yppig är också ett bra ord.

Jag fyller ut min bästa BH igen!

Jag har insett hur mycket irrationell fatshaming vi har i vår kultur, så jag håller på att programmera om mig.

Jag har även struntat i att raka benen. Båda mina pojkvänner tycker att hår är fullständigt naturligt, so why bother?

Jag satsar på att bli supersmidig och ha extrem kontroll över kroppen, ska börja på dansträning i veckan på samma ställe där superdansande väninnan tränar. Det har skett underverk med min kropp hittills av allt tränande, så dansandet i helgen nådde nya dimensioner av smidighet och rytm. Folk överröste mig med danskomplimanger. Ifs. kan det ha haft med annat att göra också men faktiskt tror jag att iaf. vissa av komplimangerna var ärligt menade och inte bara raggförsök.

Himmelskt att kunna dansa med hela kroppen - när varenda kroppsdel, muskel och nerv är med i varje rörelse, till varje ton och rytm. Vill ha mer av det! Musiken ska bo i kroppen.

Dansträning har pågått sedan kl. 17 idag, 7h med några avbrott för äppelkaka med andra ord. Nu förstår jag varför man alltid blir plaskvåt på nattklubb, det är inte värmen så mycket som själva dansandet. Det droppar svett från kroppen...helt sjukt.

Det händer att jag tränar på gym.

Jag har på sistone ökat vikterna i övningen hantelyft åt sidan ifrån typ 12,5 kg till 16-20 kg vilket inte var så bra för nu är båda mina distala bicepsfästen och fästena i underarmarna paj men det går nog över om en tre fyra år.
Jag har även en stukad armbåge.
Jag älskar att alltid vara skadad.

Min träning fortskrider, är smalare än på länge och känner inte igen mig i min egen kropp. Men eftersom allt annat är nytt så är det kanske en bra grej, lite spännande att vara en ny och förhoppningsvis förbättrad människa. Åtminstone ny.
Kan gå upp i brygga nu.
Yey!

EDIT: fan vilken bäsch "räcka ut tungan"-smiley.

Jag är så fruktansvärt ur form att det är pinsamt. Alla de här svåra födoämnesintoleranserna och -allergierna som jag har dragit på mig har gjort kroppen så ytterligt känslig för påfrestningar. Jag får början till anafylaxi av att träna. Jag borde trappa upp lågintensiv träning väldigt försiktigt, men jag har inte haft ork till det. Jag spenderar större delen av min lediga tid i sängen, antingen med sällskap (då blir det iofs viss motion) eller som oftast ensamt vilande. Mycket netflix blir det... Men nu i helgen skall jag hälsa på min förhoppningsvis blivande flickvän på en skärgårdsö, så då blir det kanske en del vandring. Yay!

Nu har jag faktiskt yogat två dagar på raken. Jag är alldeles mör i kroppen, på ett skönt sätt nu men troligen i form av fasansfull träningsvärk imorgon. Så här års är det verkligen skönt med en motionsform som är lugn och avkopplande med tända ljus och mysiga filtar och som man inte blir svettig av, tycker jag. Tänk att det ändå kan vara en sådan genomkörare för kroppen! Jag har fått igång blodcirkulationen i ryggmuskler och andra delar av kroppen som har varit stela.

Konditionen är ganska på topp, springer lätt över 10km/h i en halvtimma.

Har tränat något måttligare nu i två veckor, dvs. kanske tre ggr i veckan och något mindre intensivt varje gång. Det blev sådan träningshysteri där tiden innan, var jättesmal ett tag. Hann liksom inte äta i samma takt som jag gjorde av med all näring.
Nu försöker jag balansera upp träningen med ätningen. Är inte lika tunn längre.

I förrgår blev det springtur utomhus och sedan lite halvhjärtad redskapsträning på utegym. Igår körde jag ett mer disciplinerat stryrkepass på vanliga gymmet.