Jag hittade små, näpna kantareller redan för en vecka sedan på Singö.
Idag hittade jag dem igen - mögliga, längst inne i kylskåpet.

Men i alla fall så finns det kantareller redan. Ska bli spännande att se om det blir ett rikt svampår i år.

Vad har ni att förtälja i ämnet?

Granar är bra för själen!

Jag har en ku klux klan-gran utanför mitt fönster. Dessutom en talltopp som är formad som en arg, sittande nallebjörn.
Men träd är bra för själen, skulle inte kunna leva utan träd i närheten.

Heter det förresten ett svamprikt år (istället för ett rikt svampår)? Jo, det låter mer rimligt.

Förra året såg jag endast enstaka Karljohan så jag hoppas att det blir lite likt förförra årets Karljohanaxplosion i år igen.

Förutom träd och svamp så har jag ägnat mig åt ett illegalt grönsaksland kombinerad med illegal örtträdgård utanför porten där vi bor. I en övergiven blomrabatt, närmare bestämt. Är mycket stolt över detta!
Jorden där är inte alls idealisk för odling dock, vilket är lite nedslående. Vad ska jag ta mig till? Ska jag be barnen att gå och kissa över den några gånger?

Explosion. E inte a.

Hmpf...

Vi bor nära en sjö där det enligt uppgift kravlar runt smaskiga kräftor. Kan man fånga dem för hand, manuellt så att säga? Hur i så fall?
Ska man göra det nattetid? Varför då?
(Folk pratade om det i min närhet men var för fokuserad på annat så missade detaljerna.)

Idag rotade jag runt i en liten trädgård och åt röda vinbär (särskrivning?) som redan börjar bli övermogna, krusbären var inte riktigt klara än men ätbara ändå.

Ja, men det kräver lite övning, tålamod, ficklampa, hink, en någorlunda grund (men likväl kräftrik) plats samt en förkärlek till att bli blöt. Hur? Med händerna, naturligtvis. Beta med lite fisk/fiskkött (döda, annars simmar de iväg), stå still och vänta på att kräftorna dyker upp så du kan fånga dem.


Ja. De är nattaktiva djur.


Ingen särskrivning eftersom det skall vara två ord. "Röda vinbär" skrivs just så som du har gjort.

Tack för infot, Lakrits!
Glömde dock bort en avgörande detalj: man måste ju mörda dem för att kunna äta upp dem. Det klarar jag aldrig av.
Dessutom ska kräftor kokas levande, eller hur?

Aldrig i livet!

Fick psykbryt av att fiska upp en liten fisk en gång för väldigt länge sedan pga. att jag var tvungen att slå ihjäl den. Trodde att det räckte med att bara dänga den mot en sten (även detta tog emot, kändes helt naturvidrigt) men den fortsatte att sprattla i all evighet vilket gjorde mig helt förtvivlad, den hade ju ont!!!
Så jag tog en sten och mosade hela fisken så den alldeles säkert var stendöd och inte led.
Väldigt traumatiskt - samt rätt komiskt så här i efterhand men jag grät floder när det hände.

Fiskincidenten leder in mina tankar på en bekant som berättade om hur hon en dag såg en liten fågelunge ligga sprattlande på trottoaren. En klunga med åskådare hade samlats runt omkring och vojjade sig över fågelns grymma öde. Den hade antagligen ramlat ner från sitt bo högt uppe vid hustaket.
Helt resolut går min bekanta fram och kliver rakt på fågelns darrande, trasiga kropp och krossar den under sin stövel. Sedan fortsätter hon gatan fram. Folkhopen står kvar i en liten ring och stirrar, ömsom på fågeln, ömsom på den hemska mörderskan...
Fast det var nog den mest humana åtgärden att ta till med en svårt skadad fågelunge. Hon var en stor hjälte i mina ögon en lång tid efter detta. Fortfarande faktiskt. Hade nog inte klarat av att göra likadant själv.

En annan gång var det en bekant som också gick trottoaren fram och hade en stor, tjock stadsduva småtrippandes precis framför sig. Tankspridd som han var (bekantingen - och kanske även duvan vid närmare eftertanke!) så råkade han ta ett litet större kliv framåt och trampa rakt på den lika tankspridda duvan!
Hur ofta händer sådant?
Duvan verkade ändå ha klarat sig utan större men. Den gav ifrån sig några förnärmade kuttranden och fortsatte vagga trottoaren fram.

Ja, till en början. Sedan dör de.

Går att göra Te på granbarr, smakar inte dumt faktiskt.

Hoppas att det blir ett bra "bär-år" i år, tänkte plocka några kilo så att jag har ett helt år.

Tänk - alla dör ju levande.

Så tragiskt! ( )