Nja, nä det låter inte så troligt.
Berätta gärna om du kommer på vilket djur det var. Det kanske händer igen en annan natt.

Jag missade hela hösten här hemma, känns det som. Inga svamputflykter blev till. Men naturen på Rhodos var helt förtrollande så här års (kanske den alltid är?!) vilket känns som en bra kompensation. Första dagen gick vi runt med tefatsögon och trodde knappt våra ögon. Olivlundarna var fulla med oliver, bananplantorna dignade av bananer, palmerna vajade, hibiskusarna blommade och det var så grönt och vackert precis överallt på vår sida av ön.


Och husruiner, historiska ruiner och katter på det. Samt sol, regn och bad.

Rhodos!

Och nu: Snö.
Jag gjorde en snölykta i kväll och underhöll katterna ute i snön. Samt ena barnet. Det andra vägrade gå ut.

I natt vaknade vi av ett konstigt läte utifrån. Det var någon eller något som skrek till med korta mellanrum, med en väldigt plågad röst. Vi gick ut, klockan var typ tre, halv fyra på natten och tog en tur runt husen och in i den närliggande skogen. Först hörde vi skriket ett antal gånger men ju närmare vi kom, desto mer sällan. Till sist tystnade det helt.
Teori 1: En räv som gick runt och lät som rävar gör.
Teori 2: En räv som var skadad - vi har en motorväg bakom en liten skog och ljudet kom från den skogen, så vår första teori var att det var ett djur som var skadat, kanske påkört. Det var därför vi gick ut, för att se ifall vi kunde hjälpa till på något sätt, ringa viltvårdare eller annat.
Teori 3: Uggla eller ett rådjur.
Teori 4: Utomjording eller en bortbyting.

Jag har en teori om att det kanske var en räv som sörjde en annan räv som kanske precis då dog.
Det lät nog mest som en räv, helt enkelt.

Men vi får nog aldrig veta.

db

Det var nog en form av "alarm bark"! Fast stackars räv vad länge hen gick och alarmerade.
Hoppas att det var falskt alarm.

Edit: Nej förresten, nu lyssnade jag på videon igen och kom fram till att det nog mest lät som en "mating call"! Vilken lycka om det helt enkelt var en kärlekskrank räv och inget annat.

Blåsippor siktade i massor, i förra veckan redan.
Samt en salamander! På samma ställe som den förra. Mitt på trottoaren, utanför ena barnets skola. Vad gjorde den där?
Den spelade död när jag petade på den iaf. Men jag tänkte att den kanske hade ett viktigt ärende och var på väg någonstans eller ifrån något och ville inte interferera med dess, säkert noga uppgjorda, rutt så jag lät den vara. Med viss tvekan dock. För hur vet man? Den visste kanske precis vad den gjorde där. Antagligen. Jag utgår ifrån det.

Åh, en salamander! *nostalgi*

Blåsippor har jag också sett massor av. Samt badat fötterna i en bäck. Igen.

Liljekonvaljsstrutarna är uppe och blommar SNART!!!
Får inte missa det i år.

Jag missade det faktiskt inte. Och inte vitsipporna heller. Men jag höll på att göra det. Jag grät så det skvalade över att jag hade varit så nära att missa dem, och så grät jag av tacksamhet över att jag kunde vara närvarande och njuta av dem. Jag får som små glimtar när sådant funkar men det är inget jag kan ta för givet.

Åh! Och jag har hittat ett snoktillhåll som jag går till för att hämta energi. Ormar är så vackra, och de här snokarna verkar så levnadsglada när de simmar runt lekfullt i vattnet i den lilla konstgjorda sjön.