Skrev i bara farten tokigt fel i tidigare inlägg då det här är amerikansk "underhållning" naturligtvis Nora är säkert inte märkligare än vilken katt som helst med tillgång till ett exhibitionistiskt liv i ett sjabbigt amerikanskt hus fyllt med flyglar pianon och... som säkert fötts upp på gåslever m.m. Nej nu får jag hejda min misantropiska svartsyn annars blir det mer fel.

Nora är en katt som troligen har det så bra som en katt ha det hos människor med resurser för "wannabe" kändis Nora är inte en ensam katt i familjen men är den som är stjärnan av de mediatränade katterna som bloggas med egna siter youtube-kanaler och visas upp i bl.a Animal Planet och nyhetskanaler m.m, t.o.m BBC har givit utrymme. Det säljs T-shirts souvenirer etc och katten är tränad att leka på tangenterna.

Ingen skugga över dirigenten som troligen är en vän till kattägaren en ägare som på något sätt har en plats i musiklivet, dirigenten i klippet som inte kunnat motstå spexet att interagera via länk har väl något att vinna själv på relationen men vad är för mig oklart. Själv postade jag skiten läs "vad jag snabbt fann på youtube" som ett inlägg i funderingarna kring CRA's katter fyrhändigt pianospel och ett familjeliv som ska vinnas över till Steinwayen och visst ska väl även katterna ha det roligt som Tom&Jerry ungefär men tror att CRA's katter får nöja sig med den musikalitet de kan nå på pianot i brist på att få leka med övriga möss.

Katter är ofta av naturen musikaliskt känsliga, något jag erfor i min ungdom då mina katter visade sig så pass intresserade av musik att de t.o.m. sov/vilade på eller i närheten av mina HiFi-högtalare om då volym och musikstycke var det rätta vill säga, helst klassiskt jazz visor och s.k progressiv rock (den angloamerikanska) av ungdomligt oförstånd och en del retfull nyfikenhet kunde jag inte låta bli att undersöka katternas reaktion på tex volymhöjning eller ett byte av musikstil (dåtida hårdrock) vilket inte oväntat visade ett pinsamt resultat då katterna klarvakna med missnöjda miner föraktfullt glodde ut mig innan de sedan raskt övergav mysstunden för att söka upp någon mer rofylld vrå i hemmet, djur ska man lära sig av, det som är bra för dem är oftast bra för en själv, av mina katter lärde jag mig att det gick att koppla av och det till musik som tex grieg vivaldi och keith jarrett m.m

Som mer vuxen människa har ju även hunden kommit in i mitt liv men det får jag ta i en annan [Dold] tråd...

db

Så blev detta även en tråd om hur man tar det piano. Du kan då konsten att knyta ihop saker, db.

Jo, i sanning.

************************

Undrar hur många extrapoäng man kunde ha tjänat som autistisk pianist (eller musiker överhuvudtaget) om det hade funnits handikapp som för fiiina sporter. Både motorik och konstnärlig perception (det vill säga själva konstnärligheten, gestaltningen) kan ju bli lidande.

En del kanske man upptäcker med åren på grund av försenad utveckling (samtidigt som det börjar gå upp för en hur mycket och viktigt det är man helt enkelt inte har haft hjärnceller till). Men hur fan vet man vad som är hittills helt utebliven utveckling innan man skulle helt ha gjort bort sig om man nu hade försökt/lyckats göra något av det?

Om man var den där sorten som inte tog det (kunde ta det?) som bara något kravlöst roligt alltså.

Jag drömmer än.
Men saker som talar emot ett piano är:
-grannar
-transportsvårigheter
-trångboddhet

Mest grannar då. Sabla grannar.

Db på besök!

cluster fuck

Var, var, var?!

Int' vet ja'

Still dreaming.
Hela min kropp skulle vilja lära sig spela piano och sedan göra det. Till the end.