Nattform: oformlig, nej nej nej.

Nallens haiku!

Jag mår som: ja. JA.

Idag är en bra hackerdag.
Solen skiner, jag har ätit frukost (vad är klockan?) och nu ska vi iväg jag och minstingen för att jaga efter badskor och resväskor.

Badskor var omöjliga att hitta. Men vi hittade en massa annat helt onödigt.

Formen är stressad och trött. Konstigt nog när allt är totalt upp och ner, ja då prioriterar jag träning i flera timmar.
Är det ett dåligt tecken?

Bussen avgår om...2,5h.
Och jag har inte paaaaaaaaaackaaaaaaaaat!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

2h 24min.

Vilket jag inte gjorde - kom ihåg alltså (såg gjorde jag det inte heller, som en direkt följd av föregående). Vad har jag missat?

Jag missade också ett avsnitt men tittade på de två senaste. Den är lite långsam ibland, serien...inte riktigt så bra som jag tänkte mig.
Senaste avsnittet hade ett skrämmande slut. Men ifall du tittar så tänker jag inte avslöja mer än så. De fortsätter att försöka komma åt världsekonomin och omkullkasta allt typ iaf.

Jag har skrivit ca. sju meningar idag. Det går oerhört trögt framåt nu. Måste kanske ta mig ut ur hemkokongen och fylla på hjärnan med annat för att kunna fortsätta skriva? ÄR det så det fungerar?

Jag tog till flaskan och klämde fram ett antal rader till igår, nu har jag huvudvärk. Det blir nog ingen försupen författare av mig i varje fall. Men det gick faktiskt att komma ur skrivkrampen med lite körsbärslikör...urk. Aldrig mer att jag dricker det iaf.

Hmmm, nja, försupen författare är nog inget ideal värt att eftersträva. Just sayin'

Dagen började med att jag vaknade ur en egentligen inte så underlig dröm, men rätt underlig ändå, som på något sätt lyckades sammanfatta samtliga mina motstridiga känslor kring det där ämnet som så många behandlat, men ingen lyckats förklara. Några sekunder efteråt hörde jag konstiga ljud ute i vardagsrummet, men det förstods snart som varande mobilens morgonlarm som gått igång, så det var bara att åla ut och klättra upp på brivdrosket. Efter genomförd morgontoalett bar det av ut i köket för en välbehövd påminnelse om hur mycket godare hasselnötter blir när man rostar dem. Föregående kvälls ämnesdubier omsattes i en orädd omtolkning av traditionella gameplaymekanismer, vilken skrevs ner innan jag resten av dagen råkade göra klart en låt (och kliva ett steg närmare min dröm om bräjkkår).

Omtolkningen var alltså ingen stor ändring, utan just en omtolkning - om än med vissa smärre justeringar av storyn och en trevlig liten slakt av inte bara en utan två halvkomplicerade mekanismer som i och med omtolkningen visade sig onödig. Den spelare som inte bryr sig om att kommer aldrig kunna få det bästa slutet, men kommer fortfarande kunna både ha nöje av spelet och avsluta det. Det är lite som en roman av en viss Monsieur Queneau.