Aspieeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!

Jag läste de fyra-fem första orden på varje nytt stycke i texten ovan och gav sedan upp.
Charmigt med aspienörderi på hög nivå.

(Är så himla trött efter en känslosam och hostig jobbvecka...annars hade jag givetvis läst igenom allt om multiplayers. )

Tanken skulle alltså vara att ge varje spelare varsin hörlur och sedan behövs det två separerbara ljuduttag på datorn, så att man skicka varje spelares ljud till endast motsvarande hörlur, vilket skulle kunna ske genom att man får surround sound att fungera i Unity och kan bestämma vilken kanal ett ljud ska skickas ut via - till exempel främre högtalarparet (för spelare 1) och bakre högtalarparet (för spelare 2) och sedan kopplar man in hörlurar istället för högtalare. I teorin skulle det fungera, men praktiken är lite mer osäker - och dessutom kräver det att spelarens dator har erforderliga uttag, så, nja, det blir för mycket jox för spelarna att hålla reda på. Dessutom motsäger användningen av hörlurar egentligen själva grundidén att folk ska kunna interagera socialt samtidigt som de spelar - och varför ägna tid åt en lösning som inte löser problemet...

Å andra sidan skulle man kunna spela upp allt ljud via samma kanal, eftersom spelarna ändå ska samarbeta och det därför inte gör så mycket att de hör varandras ljud, men det kan samtidigt tänkas bli förvirrande när man inte vet exakt vems scen ett ljud kommer ifrån. Dessutom blir det extra mycket intryck när två scener ska visas samtidigt på samma skärm, såvida spelarna inte råkar ha två skärmar (eller om man utnyttjar möjligheten hos 3D-skärmar att visa två bilder i fullskärm på samma skärm och spelarna utrustar sig med specialmoddade 3D-glasögon, som visar bara den ena bilden), men då blir det återigen upp till spelarna att lösa konstiga problem som de helst inte ska behöva tänka på. Dessutom vill jag inte behöva utsätta spelaren för extra, oväsentliga sinnesintryck (om det inte är absolut nödvändigt, vilket det inte är i det här spelet).

Hmmm, nu fick jag dock just en idé till ett slags samarbetsläge som skulle kunna fungera... *tänkarhatt på*

Det som gäller i slutändan är allt eller inget: Antingen implementerar jag multiplayer fullt ut eller så skippar jag det helt och hållet, så nu beslutar jag att skippa multiplayer helt och satsa allt på singleplayer (med allt vad det innebär... ).

Jag funderade ett tag på ett slags "casual co-op"-läge där spelare 2 kan hoppa in eller ta över i givna situationer, men dessa situationer begränsas i antal och utförande (av andra, givna förutsättningar), och då kan de samarbetande spelarna lika gärna sitta bredvid varandra och passa kontrollen mellan sig (låt oss kalla det "informal co-op"). Det finns en del andra idéer också, som eventuellt kan vara värda att fundera på, men som mer sannolikt arkiveras till nästa spel.

Är det fullmåne nu igen?



Givetvis.

Ta lite loffein, balium samt alvecyl och kom tillbaka när du läst allt. "Ja, det här ingår i provet."

De senaste dagarna har jag mest kollat på kringutrustning medan jag funderat på storyn, utan att skriva nå't, men saker och ting börjar ta fortsatt form i huvudet. Det känns som ett bra beslut att skippa multiplayer; då kan jag fokusera på storyn utan att riskera att distraheras av det tekniska. Det innebär också ett moment färre som jag inte har full kontroll över eller behöver känna mig begränsad av. Jag har nu även möjligheten att skippa fler planerade bonusupplevelser om det skulle behövas - inte för att jag vill, men för att det är bra att ha en B-plan i bakhuvudet.

Jag kan förstås inte släppa frågan helt: Om man googlar på "how important is multiplayer" får man 1000 resultat, så det är absolut inget ovanligt spörsmål.

En intressant sak att notera är att jag kommer utveckla story och gameplay med fokus på singleplayer, men, mer eller mindre, som vore det multiplayer (som en naturlig följd av hur min värld, och hur karaktärer interagerar med den, är uppbyggd), så i slutändan kan det mycket väl bli så att det är det tekniska som är det enda som kommer att saknas för att nå ända fram (till riktig multiplayer).

Å andra sidan, om man begränsar sökningen till de senaste två åren, då får man bara totalt 11 träffar.

För att "local co-op" (två spelare samarbetar på samma maskin med varsin kontroll), vilket var grundidén (och ibland visar sig grundidén vara den bästa), ska fungera, då måste jag fundamentalt tänka om storyn, så att de två spelarna alltid befinner sig i samma scen, vilket kanske inte låter sig göras, men den absolut avgörande invändningen är att "local co-op" (eller "soffsamarbete" ("couch co-op") som det ibland också kallas) kräver tredjepersonsperspektiv, vilket motsäger idén om full "spelarnedsänkning" ("player immersion"), vilket jag (personligen) föredrar för den här typen av spel, så soffsamarbetet flanerar alltså tjocksta ("informal co-op" återstår dock fortfarande som ett alternativ för dem som så önskar).

Tanken med online multiplayer var att göra motståndet intressantare i och med att man ställs mot mänsklig - och därför oförutsägbarare - AI istället för artificiell AI, men även att förlänga spelets livslängd - även om spelet i för sig alltid har ett definitivt slut varefter man måste börja om igen och välja ett annat spelsätt om man vill fortsätta spela (och uppleva alla möjliga slut), så det kanske är ett mindre viktigt argument. Storyn kommer kanske lite mer i bakgrunden i multiplayer, eftersom det kanske blir lättare att bli distraherad, men för den som är mer intresserad av story än motstånd finns fortfarande singleplayer, där spelaren också är friare att bestämma över sin egen speltid.

Socialt missbruk av multiplayer finns också att beakta i form av folk som beter sig som idioter mot varandra, fuskar eller bara sabbar i största allmänhet, vilket gör det mindre lockande. Multiplayer är dessutom kanske så pass begränsat (max 4 spelare plus definitivt slut) att fördelarna inte överväger nackdelarna, men den begränsningen gör det å andra sidan samtidigt lättare för spelvärden att hantera synkning och dylikt, vilket en aning minskar nackdelarnas inverkan - och så finns det saker som BaaS (Parse, PlayFab etc...), vilket kan underlätta rejält, men även vara fullständig overkill.

Jag har stor tilltro till att singleplayer kan bli en intressant och variationsrik upplevelse (och tillräckligt lockande utan tanken på multiplayer runt hörnet), vilket talar för att satsa allt på det. Det bästa är att göra två saker bra, men, i brist på det, då är det bättre att göra en sak bra en två saker halvdant. Det är också bättre att bli klar än att inte bli klar: Om ingen kan uppleva det man gör, då spelar det ingen roll hur stort man tänkt.

Nu känns det som att jag börjar upprepa mig, vilket kan betyda att allt som kan sägas i ämnet har sagts, så det kanske är dags att återvända helt och fullt till skrivandet. Jag känner dock att jag behöver resonera mig fram till ett beslut som jag kan känna mig nöjd med innan jag fortsätter. Å andra sidan kan jag aldrig veta hur multiplayer kommer bli utan att kunna testa det i verkligheten och det är möjligt att ett beslut inte kan eller måste fattas innan jag skissat klart alla aspekter av storyn och verkligen ser hur multiplayer skulle kunna förändra hur saker upplevs av spelarna.

Beslutet torde alltså vara att återvända till storyn utan vidare resonemang!? Det är trots allt först när själva produktionen och särskilt kodningen kommer igång som jag måste fatta ett definitivare beslut.