Jaha, nu blir jag lite nyfiken på omständigheterna kring de där nya barnen, men no pressure.

Såg du mig?! Åh, jag hade SÅ ROLIGT. Fast när jag tittade på början av paraden, innan jag hoppade in i vår sektion, grät jag floder. Det är starkt med alla som är hotade till livet för sina läggningar.

Jo, det var mycket starka känslor kring den där paraden.
Och jo, jag såg dig allt, vi stod i slutetappen en bit från Stadion och tittade på. Du skuttade fortfarande fast många andra mer som släpade sig fram. Det var ju lite varmt den dagen...

Dagsform: Avslagen.

Inne i en minidepression...
Började för någon dag sedan men idag känns det lite ljusare igen.

Fattar inte varför. Är det sommaren som håller på att ta slut? Ljuset som börjar försvinna på kvällarna? Dålig nattsömn, eftersom jag igen misslyckats att gå och lägga mig "i tid" ett antal nätter? För mycket datande sista veckan?

Rrrrrrrrrrrrajt.
Efter jobb kommer solsken.

Nattklubbsdans i natt igen.

Sjuk.
Förkyld eller nåt.

Konstant huvudvärk. Nyligen klantade jag mig och fick för mig att carob skulle vara säkert för mig att äta. Reaktionen var fördröjd, så jag hann äta det flera gånger. Jag har i princip haft huvudvärk sedan dess. Luftrören pajade ihop totalt också, men de har hämtat sig nu. Jag är SÅ TRÖTT på låghistaminkost.

Är det bättre nu, Inco?

Idag är första dagen på en vecka som det känns som att förkylningen faktiskt håller på att gå över. Jag hostar åtminstone inte inför varje stavelse som ska ut ur munnen.
Är lite piggare.
Har lite mindre slem i halsen.

Dagsformen är bättre.
Fast odisciplinerad - det är ju skriva på ett projekt jag ska. Inte hänga här och tramsa.

Jag. Har. Skrivit.
Och. Nu. Har. Jag. Skrivångest.
Det. Blev. Säkert. Skitdåligt.
Alltihop.
Vilken. Flopp.

H.E.L.P

Jag tror inte alls att det var skitdåligt, CRA.

Tack, jo, jag mår bättre. Det straffar sig så fort jag slarvar det minsta, men jag har åtminstone börjat äta sådana enzymer som bryter ned histaminer, och det hjälper en del. Förhoppningsvis gör det stor skillnad på sikt. Kroppen behöver avlastas så att den får en chans att hämta sig.

Annars är jag oförskämt lyckligt kär, både nykär och mer tryggt kär samtidigt.

Och jag har fått plats på ett Neil Gaiman-lajv. Jag skall vara Brigidh i ett American Gods-scenario.

Fortsätter att kämpa med att få ihop tillvaron som mamma och forskare med alla de här diagnoserna och en hjärna som vill ta time-outer då och då.