"Vägen tar aldrig slut. Horisonten skyndar framåt.
Fåglarna skakar i trädet. Dammet yr kring Hjulen.
Alla rullande hjul som motsäger döden!"
Tranströmer läser jag bara ensam, han berör mig så starkt och vill
inte sitta tårögd i sällskap med andra.
Känner igen att han är influerad av Sufism och Ryskortodox mysticism,
som någon skrev i DN. Precis som Willy Kyrklund och Birgitta Trotzig
med flera.
Han var en mästare på att måla det obegripliga i ord.