Nors (Osmerus eperlanus L.) är en fiskart i familjen norsfiskar (Osmeridae).

Norsen utmärkes genom stora spetsiga tänder på plogbenet och insidan av vingbenen samt på tungan. Fjällen saknar silverglans och är löst sittande samt ytterst tunna. Den underliggande huden har endast på vissa ställen silverglans så att köttet skimrar genom fjällen och ger fisken ett på vissa ställen liksom genomskinligt utseende.

Norsen håller sig stimvis tillsammans och uppträder, i synnerhet vid lektiden tidigt på våren, i ofantliga stim. Den lever såväl på grunden i sjöarna samt i älvarna.

Kanske på grund av doften, som påminner om gurka, används denna fisk sällan som mat i Sverige. I England och Ryssland värderas norsen däremot, till en del just för sin pikanta lukt. I Mariestad har man också en tradition av norsfiske, och sedan 1983 finns också en årlig festival, kallad Norsival, på våren, då man fiskar och äter nors[1].

Norsen utgör en viktig bytesfisk för gös, lax och andra fiskarter. Största massan uppfångas vid endast några få centimeter längd, men i större vattendrag och i havet blir den upp till 25 cm lång.

Norsen förekommer i Östersjön till nordliga delen av Bottniska viken, utom på Gotland, samt i ganska många större och mindre svenska sjöar. På Sveriges västkust är den mera sällsynt och saknas vid större delen av norska kusten, varemot den är talrik i Norges större insjöar. I England och Frankrike förekommer den blott vid kusten och i älvmynningarna. Norsen är Värmlands landskapsfisk.

Då väntar vi bara på en bild av när hon CodeRedAlert förvandlas till syrakvinnan.

Ja, som ni kan se, så har jag lagt ut lite på bredden. Det måste ha varit efter att jag skaffade gasspis; all den där gasen fick mig att svälla upp.