Atjoooo. Alen försöker mörda mig.

Trött. Såg dokumentär och förstod tyska.

Missnöjd över energibrist. Jag har tusen saker som måste göras. Hälften riktigt angenäma men är lika trött för det. Har iaf. både musicerat och tecknat en hel del, samt hunnit med diverse vårpromenader och jobb på två ställen mm. Alltså inte idag men under några dagar bakåt i tiden.
Och nu var det visst natt igen. IGEN.

Hm, CRA, det är inte möjligtvis så att du passar på att göra alldeles för mycket så fort du har energi? Nåja, jag skall inte säga något... I helgen besökte jag en kärlek, pysslade om en sjuk vän (handling, matlagning och disk), var på knytisfika, shoppade på loppis, gick på Fotografiska och nattbio och dansade folkdans och mediterade. Och sov. En väldig massa.

Idag var jag med sonen till skolan i riktigt god tid och var på jobbet alldeles osedvanligt tidigt... och hade glömt datorn hemma. Det är visst en sådan dag.

Tur att jag inte längre pendlar.

Yey, nu kan jag göra en matlåda!

Avvisad igen.

Men den här gången hade jag faktiskt en jävligt bra orsak att inte hålla truten om vad jag hållit på med. Nå, vad kan man vänta sig?

Vinterdeppen har släppt sitt förlamande grepp om mig, och plötsligt är jag kapabel att sträcka mig ut och relatera till människor igen.

Det är nog inte riktigt förrän nu när jag vaknar till igen som jag själv inser hur under isen jag har varit trots alla mina strategier. Inte direkt olycklig så, men tunnelseende och passiviserad och dränerad, oförmögen att se möjligheter liksom. Inbäddad i ett tungt grått bolster i lager på lager, på sätt och vis lite bekvämt då det bedövade och skyddade, men ack så unket och trångt i längden. Nu är det som att en sjudande vårflod börjar ta form inom mig.

Det är dumt att äta choklad när man inte tål det. Mycket dumt. Även om det är extra delikata praliner av särskilt fin kvalitet och små mängder. Urk. Hjärtklappning, stirrighet, rodnad, illamående, darrningar, dålig mage... Det kliade lite i halsen också men det gick över fort. Jag börjar tro att det är teobrominet. Jag kanske har problem med det enzym som skall bryta ner det, det som katter och hundar saknar. Inte vet jag. Tjyvtjockt mår jag i alla fall. Enda pluset är väl att jag nu tycker att choklad är så vedervärdigt äckligt att jag inte behöver bli frestad mer. Fy så vämjeligt!

Just nu? Slutkörd. Ska se på Babylon 5 bara sången är slut och sen har jag en del att ta hand om.

Och ibland känner jag mig som om jag är lika bra på att fokusera som en guldfisk...

Jag hittade precis en bildgömma i en gammal mailinkorg. Väldigt blandat kompott.