Tack finingar! Och ja, eller hur, db? Det är så att man spyr på eländet.

Det är mycket bättre nu, om än inte helt bra, men jag är rätt orkeslös. Skum blandning av magsjuka, utmattning och förkylning, det där.

Jag borde skriva brev till fina vänner, diska, röja här hemma eller åtminstone läsa något vettigt, men jag slötittar mest på TV och gosar med kattungar. Nu är det Shield. Yay!

Babylon 5 fanatikern som sett på "Sic Transit Vir" för sjuhundrafemtioelfte gången idag önskar meddela att om man ser något man gillar så är det inte att slötitta.

Däremot tror jag att jag ska undvika att se den episoden med tysk text i framtiden... Anatomilektionen har sina underhållande drag med svensk text, men annars håller jag mig till engelska.

Och jo, jag har testat polsk text också. Resultatet var att en annan film börja spela i min hjärna.

Prestationsångest relaterad till skrivande. Det drabbar även brevskrivande. Fy så dumt! Tänker tackla det, dock.

Har varit sådär märkligt frestad att följa en extern länk från TV Tropes som jag undvikit i över 9½ månader nu.

Känner mig som om jag just upptäckte hjulet. Karikatyr och förklarande länk på kommande bara jag ritat.

Jag har bråkat med PDF-filer och ansökningsformulärer. Hur många jobb ska man ha på en och samma gång? Jag börjar komma upp i samma siffror som på "den gamla goda tiden".
Men jag håller tummarna för ett till.

Det kanske är The Job den här gången.

Klockan visar natt och jag är helt rastlööööööööööööööööös. Katten gick på tangentbordet och tyckte att jag inte behövde någon browser, så nu har jag ingen. Vilken F-tangent får man tillbaka den med? Hon vägrar att återställa skiten och jag vet verkligen inte.

Blablalbalblalblalbla ba. Så är det.

Edit: Nu tryckte jag på lite tangenter på måfå och skärmen ser normal ut igen. Undrar vilken som var den rätta? Varför är jag aldrig uppmärksam när det verkligen gäller?

Magsjuk - och då har jag ändå haft tur (eller en enorm skicklighet ), eftersom det var nästan 15 år sedan som jag kräktes senast. Det började igårkväll med att jag kände mig alldeles uppblåst som om det bildats en massa gas, vilket brukar gå över efter ett tag, så jag gick och lade mig, men sov knappt alls och blev tvungen att ett fåtal timmar senare gå upp och snacka med gurra. Efteråt kändes det bättre, så jag kunde sova några timmar, men sedan var det dags att återigen be till porslinsguden (som tydligen gillar när man offrar sitt maginnehåll till dennes ära, vilket kan tänkas vara en underlig gud, menmen, to each its own) vid 5-tiden imorse. Jag åt en banan och några äppelbitar samt drack lite vatten och sedan sov jag bort hela förmiddagen. Alldeles nyss var det dags igen, men då kom det inget.

Att kräkas har åtminstone det positiva med sig att det känns skönare efteråt.

Jag tror att jag måste ha ätit något olämpligt, till exempel något som blitt lite väl gammalt; jag är inte helt säker på vad, men en gissning är köttfärsbiffen som jag hittade i frysen. Den kallrökta laxen som jag lyxade till mig med på frukostsmörgåsen är också en kandidat.

Visste du att det finns folk som finner vomerande människor väldigt upphetsande? Det kan ev. vara till viss tröst vid nästa magsjuka.

Nu har min medkänsla för jorden och dess invånare nått en ny nivå. En växt i en alltför trång kruka liksom talade till mig och förmedlade sin sorg över att inte få gräva ner sina rötter djupare ner i myllan - riktigt breda ut dem åt alla håll. Vad har vi för rätt att förslava växter på detta sätt?

Kanska om de betalar bra...

Nu kommer det ut där bak istället: Finns det folk som tycker det också är väldigt upphetsande?