Jag kom i säng tidigt igår efter den senaste vaknatten, men gick istället upp tidigt imorse och filade på sluten och därtill hörande gameplay. Nyckelordet för dagen är "förenkling" (på lokal nivå, det vill säga utan att förlora den globala komplexiteten).

Resten av dagen fortsatte jag med filandet på storyn.

Det finns inte så mycket att tillägga, men filandet och implementerandet av storyn och/respektive storyn fortsätter och saktgår framsäkert.

264/277
10

Idag har jag betat av en massa småsaker igen plus en storsak:

• Justerat mumier som plötsligt blev förvirrade och slutade patrullera.
• Fixat saker som försvann när de inte skulle försvinna.
• Lagt till lite loot som belöning för väl utfört hopp och till den envisa utforskaren.
• Justerat terrängen på ett ställe där ett grottak skar in i en dörröppning.
• Gett olika elixir och dekokter unika flaskor (de skiljer sig mestadels i färg för enkelhets skull, men nu ser man snabbare skillnad på dem (utan att behöva läsa "etiketten").
• Fixat så att man kan använda en viktig del av storyn som bland annat en lykta (bieffekt av det jag egentligen fixade).
• Lagt till en extra ledtråd på lägsta svårighetsgraden.
• Gett röst åt en av storyns huvudpersoner genom att låna lite från något som kallas DromEd Deluxe (ett paket som gjorts tillgängligt av en fantastkollega och som innehåller en massa extramaterial) och sedan blanda runt och tillsätta lite annat också.
• Gett ovan nämnda huvudperson vapen (som dock behöver justeras lite för att passa persontemat) och en extra finess relaterat till detta. Ett av sluten kommer innehålla ett slags bossfight, men eftersom jag personligen brukar ogilla chefsdueller, så har jag dock planerat in och förberett lite för en del alternativlösningar för den innovativa spelaren.
• Lagt till en lite halvvågad specialare till bossen plus en kavlugn dito.
• Lagt till och justerat några ljudeffekter.

Just nu sitter jag och svettas över en grej som ska vara löst innan jag går och lägger mig, men det går lite trögt.

Det handlar alltså om en källare, i en byggnad alldeles intill havet, som jag en gång fyllde med vatten (källaren alltså, inte havet; havet är fyllt med vatten på naturlig väg, vilket alltså betyder att jag en gång fyllde det med vatten, men utan att behöva förklara det eller göras ansvarig för mina handlingar, vilket man å andra sidan inte kan säga om den vattenfyllda källaren, vilket alltså är var svetten kommer in - i bilden alltså, inte källaren; källaren är fylld med vanligt vatten plus vissa delar salt och ett och annat plankton kanske som irrat sig in bland fallna hjältar och glömda poeter, vilket inte på något sätt kan liknas vid mänsklig svett, förutom de fallna hjältarna och de glömda poeterna förstås; ni skulle bara veta hur mycket fallna hjältar och glömda poeter svettats - det skulle kunna fylla en hel källare), eftersom jag gillar så'na miljöer och det är väl där det egentliga problemet ligger - att jag började i den änden alltså, det vill säga den ände där coolt gameplay befinner sig om man placerar coolt gameplay och sammanhängande story i varsin ände på något som har två ändar, till exempel en korv, alltså - inte den ända där korven senare befinner sig -, inte att jag gillar sådana miljöer.

Källaren spärrades en gång av på grund av ytterst särskilda orsaker och väldigt specifika förklaringar och vattenfylldes senare på grund av att just dessa ytterst särskilda orsaker och väldigt specifika förklaringar inte lät sig hållas nere, utan strax trängde upp till ytan - den bildiga ytan alltså, inte den, jo, förresten, det var även faktiskt även den faktiska ytan, och sprängde sig faktiskt även igenom de faktiska avspärrningarna som en gång faktiskt även upprättades i källaren som en gång spärrades av - faktiskt. Det sätt som källaren är byggd på just nu förklarar inte det faktum att de ytterst särskilda orsakerna och väldigt specifika förklaringarna trängde sig genom de avspärrningar som en gång upprättades på grund av de ytterst etceterade grunderna till att avspärrningarna en gång upprättades, just där de trängde igenom dem istället för där de inte trängde igenom dem, vilket hade varit så mycket lättare - men svårare, vilket alltså är problemet.

TL;DR
Den enes bröd är den andres död - förutom för nekrofagen alltså, som slår två flugor i en smäll - om vi antar att hen återuppstår från de döda som en zombieautofag - eller för den som är kraftigt glutenallergisk.

Om vi alltså antar att det är den kraftigt glutenallergiske som inte dör, utan istället får den andres bröd, som vi ju inte har en aning om vad det faktiskt innehåller och så vidare...

Märk väl att jag använder maskulin ändelse, vilket är helt i sin ordning, eftersom kvinnorna sedan länge skyndsamt setts lämna platsen av dem som inte var upptagna av att i hop, i hopp om åtnjutande av samma kvinnors gunst, debattera brödet och döden, det vill säga ingen.

"Schueberird håller audiens och den inbjudna publiken är stum av beundran."
"Nej, Schueberird, publiken är stum på grund av att det en gång så stolta Postverket inte längre gör sitt jobb, som till och med sköts så dåligt att de valt att köpa upp allt internet och lägga ner det i en liten, liten låda, skickligt målad i syfte att få den att se ut som en helt vanlig, liten, liten kartong av wellpapp, utan vidare dekorationer eller snirkliga snören att tala om - faktiskt inga dekorationer eller snirkliga snören alls om man ska vara helt ärlig, efter att den hosta, orsakad av det damm som, efter att lådan burits ner från vinden, blåstes bort i den naiva tron att damm alltid rör sig i vindens riktning, vilket man emellertid lätt kan tro med tanke på hur mycket damm det faktiskt kan finnas på en vind, lagt sig."

Jag gick visst lite vilse i mina egna irrgångar och missade en viktig passage:
"Schueberird håller audiens och den inbjudna publiken är stum av beundran."
"Nej, Schueberird, publiken är stum på grund av att det en gång så stolta Postverket inte längre gör sitt jobb, som till och med sköts så dåligt att de valt att köpa upp allt internet och lägga ner det i en liten, liten låda, skickligt målad i syfte att få den att se ut som en helt vanlig, liten, liten kartong av wellpapp, utan vidare dekorationer eller snirkliga snören att tala om - faktiskt inga dekorationer eller snirkliga snören alls om man ska vara helt ärlig, efter att den envisa hosta, orsakad av det damm som, efter att lådan burits ner från vinden, blåstes bort i den naiva tron att damm alltid rör sig i vindens riktning, vilket man emellertid lätt kan tro med tanke på hur mycket damm det faktiskt kan finnas på en vind, som orsakat så många rödtårade ögon, ungefär som när någon, som glömt plånboken hemma, läser den lätt saltade notan och, när denne ute på gatan ser en svart katt passera, slänger lite salt över axeln, men glömmer att den har efterföljare, lagt sig."