+1 på nallens post.

Dagsform: Undrande och lite obeslutsam.
Generellt mest positiv. Vill musicera lite och samtidigt inte. Vill teckna lite men samtidigt inte.
Minstingen har precis svängt ihop en äppelpaj på egen hand med endast muntlig assistans och störstingen är på födelsedagsmiddag med tjejgänget. Manstingen ligger i sängen och surfar. Kattstingarna sover under sina svansar och fisken är kvar hos mamma tills imorgon pga. oförutsedda händelser.

Det blåser utanför och det är fredag.

Instämmer med Koden. För en gångs skull instämmer jag i nallens omdöme om något, i det här fallet att meppe givetvis får ta så mycket utrymme som meppe behöver. Känns för mig rätt självklart.

Åsså var det den egna dagsformen då, som är klart småskum: Har sovit bort halva dagen och vaknade med både trängs- och huvudvärk i en högst oskön kombination... Huvudvärken börjar dock släppa efter intagande av följande hemkokta huskurshäxbrygdsdekokt; en ibumetin och en alvedon (ett gammalt sjuksköterskeknep jag fått mig förmedlat av en nära vän som kan sånt) tillsammans med en kopp kaffe som jag av misstag lyckats brygga till espressostyrka!

Dagsformen? Irriterad på Franklin (se avreageringstråden eller du vet att du är en aspie när, jag skriver det helst inte för google) och så börjar jag ana ett för mig uppenbart mönster för vad som får upp min aktivitet.

Magiska talen tänker jag inte kräva att någon ska läsa eller ännu mindre begripa sig på.

Men helt allvarligt, hur är det meningen att jag ska bära mig åt här? Visst, jag kan leka med tal och vardagliga inlägg. Men blir jag okryptisk så är det garanterade resultatet att jag också blir informerad om att jag tar av energi som inte finns. Så otroligt märkligt är det väl inte att en stor del av mina inlägg är mer eller mindre obegripliga och i dolda nonsenstråden? För helt allvarligt, även om man sett Babylon 5 och inser vad "tala med skuggor" innebär tror jag att begripligheten försvinner vid den där delen om att få 5 erkänt som ett magiskt tal.

Jag kan inte neka att det finns dagar som jag vill vara öppnare här. Jag ser bara inte hur det ska gå till. Jag riktar inte mina inlägg till någon specifik medlem, ändå stjäl dom energi när jag försöker öppna mig. Ifall någon har ett förslag på hur jag ska bära mig åt för att skriva okryptiskt utan att vara en energitjuv hör jag det gärna.

Någon energitjuv är du inte. Du och Zombie missförstår varandra, bara. Var som du vill, orkar, är. Skriv vad du vill, när du vill, hur du vill.

Alltså, jag vet att jag klagat på bristen på svar. I februari 2014. Då kan jag bra förstå att det ledde till att andra satte energi som inte fanns på att svara åt mig. När det gick upp för mig la jag av med att klaga och börja be om ursäkt istället. Och nu när jag insåg att det finns tillfällen som jag kommer att vara i extra stort behov av någon form av kontakt så sammanfatta jag med en lista på 6 dagar under hela året och fråga om det är för mycket.

Hur länge är det meningen att jag ska straffas för mina inlägg i februari 2014?

Om jag skriver "vad jag vill, när jag vill och hur jag vill" så leder det fortfarande till att jag ska informeras om att mina meddelanden tar energi som inte finns trots att jag inte riktar mig till någon specifik medlem.

Om det här hade varit i mars 2014 hade jag kunnat förstå det. Men vi lever, åtminstone senast jag kolla, i januari 2015. Kan jag inte få bemötas som den jag är nu och inte den jag var för 11 månader sedan?

Och om inte, kan jag få ett tidsbestämt straff för hur länge jag ska hanteras som en energitjuv i samma sekund som jag försöker öppna mig här? Ni får ta Zombies sida bäst ni vill, när han är på mig med att han inte orkar svara trots att han just svarat fast jag inte bett honom svara varenda jävla gång han har något att säga åt mig så är det att hantera mig som en energitjuv.

Om ni vill ha kvar mig här får ni faktiskt börja ta lite eget ansvar också och inte kasta över det på mig. Jag gör min del genom att inte klaga när jag inte får svar och inte rikta mina inlägg till någon specifik medlem när jag startar en diskussion. Er del är att bara svara på det ni vill och orkar svara på och strunta i dom inläggen som av en eller annan anledning inte intresserar er. Och om ni väljer att svara på något så vill jag inte att ert nästa meddelande till mig ska vara ett avsiktiglig eller oavsiktligt skuldbeläggande av att det tagit energi att svara. Svaret var inte mitt val. Ifall det varit aspig kortsynthet som hindrat insikten att det är ett skuldbeläggande beteende så får det upphöra nu. Nu har jag gjort min del genom att klargöra hur jag uppfattar det och vad jag förväntar mig i framtiden.

Jag har fått tillräckligt med skuldbeläggande för mer än två livstider utan att också få ta ansvar för vad andra väljer att sätta sin energi på att svara på.

Och nu ska jag se på en av dom bästa Babylon 5 episoderna, "And the Rock Cried Out (no hiding place on the mountain)" (säsong 3, episod 20). Det är den som slutar med att . Bästa episodslutet jag kan tänka mig, och Vir är i episoden. Ifall det är någon som missat det så är Vir min favoritkaraktär.

Spelar det någon roll egentligen? Du skriver ju ibland att du inte (nödvändigtvis) förväntar dig några svar. Kan du inte då lita på att andra skriver när de faktiskt orkar, vill och förhoppningsvis har något relevant att säga. I slutändan kan man bara ansvara för sina egna handlingar - i det här fallet huruvida man läser och eventuellt skriver svar på dina inlägg.

EDIT:
Du är lite inne på samma tema själv tror jag:

Låt folk ha och ta sitt ansvar. Utan att göra det till en anklagelse anar jag lite av någon som försöker bära en alldeles för stor del av världen på sina axlar.
Som min syster brukar säga; det är lättare att skita i en fingerborg än att vara alla till lags.

Fingerborg?! Har du sett hur små dom där sakerna är?!

Skämt åsido, jag är själv medveten om att jag försöker bära runt på för mycket och försöker göra något åt det. Det är en av dom sakerna som jag faktiskt är överens med psykologen om. Hennes lösning... var att jag ska tala om för turist efter turist att jag bor i Krakow. Lite som ett löpande band av turister.

Den lösningen ger jag inte mycket för, även om kanadensaren blev glad när jag berätta att det fanns många ölsorter att välja på dit som vi alla skulle. Ärligt talat så stärkte "övningen" kanske mitt behov av att fixa allt. Det var visserligen ingen stor grej att nämna ölsorterna, men det var knappast nödvändigt heller eftersom vi ändå skulle dit och ifall någon lyckades missa det visste jag redan att guiden skulle informera.

Men när han nämnde något om att vilja ha öl kom fixar-meppe genast fram och hitta på en lösning till något som skulle lösa sig själv inom loppet av ½ timme. Å andra sidan, jag hade varit aspigt intresserad av vilken del av Kanada han var från, så man kan kanske se det som ett utbyte av information.

Angående att lita på att andra skriver när de orkar, jag skulle börja göra det... om jag inte konstant blev informerad om motsatsen. Och ärligt talat, nu när du bevisat att du insett det tror jag att alla i den här diskussionen är medvetna om att jag har en ovana att ta på mig ansvar för allt. Den här nuvarande "jag har inte energi för dig trots att jag just satte energi på dig eftersom du klaga på att du inte fick svar för 11 månader sedan" situationen gör det inte direkt enkelt för mig att inte fortsätta med det. Som jag försökte klargöra i mitt förra inlägg, det är möjligt att jag är den enda som insett hur det ser ut ur mitt perspektiv, men nu har jag iallafall klargjort det.



Och jag insåg just att det är fredagen den 16 januari. Fredagen den 16 juli 2010 gick jag på en promenad. I det här fallet är promenad en viss omskrivning. Jag var rosenrasande och 2-våningshuset plus källare som jag bodde i vid det tillfället var för litet för att jag skulle kunna gå bort mitt humör, så jag gick runt kvarteret.

Nästa dag var jag på en ö i finska skärgården. Det var något specialarrangemang, jag minns inte mycket. Hade tankarna på föregående dag gissar jag. Det jag minns är att jag ville tillbaka till fastlandet på första transporten. På ön hade jag inga möjligheter att ta mig ut på internet och jag hade en artikel jag ville läsa klart. Jag var inte den enda som ville tillbaka på första transporten. Det var totalt kaos på bryggan, jag gav upp när jag såg trängseln. Under normala omständigheter hade det varit 40 minuter tur och retur, båten blev så överfylld att det tog 1 timme innan den var tillbaka för transport nummer 2. Samma människor som försökt bidra till överfyllningen skällde på att det tagit 20 minuter extra. Jag tyckte synd om föraren vid det tillfället. Och cirkusen drog igång igen, jag satt fortfarande under trädet för solskydd. Jag ville till artikeln, men inte tillräckligt mycket för att riskera att någon dåre skulle skuffa ner mig i vattnet. Jag ogillar att simma.

Hamnade på sista båttransporten. Förutsagt att mitt minne inte ljuger för mig så var det samma dag som jag beställde en bok från ett rikssvenskt antikvariat. Långa versionen är att jag letat efter den ett bra tag men inte hittat den före jag hade fantastisk tur i juli 2010. Korta versionen är att jag såg att det stod "1970" i artikeln så jag googla. Även om det inte ser ut att vara så stor skillnad nu... Kanske beror på att jag inte skrivit ner varenda sökning i långa versionen eller något i den stilen.

Ytterligare om min dagsform eftersom jag hamna på sidospår. För dom av er som läste spoilern, det var något otroligt tillfredsställande att se det den 16 januari. För alla, jag har datumfokuseringar på gång ovanligt mycket och kopplingarna jag drar med Babylon 5 gjorde att det var något otroligt tillfredsställande att se slutet av den episoden just den 16 januari.

Jag tror att just fingerborgens ringa storlek är poängen i hennes uttalande.

När det gäller öhl så finns det hur mycket detaljer som helst att nerda ner sig i - betrakta det som ett tips eller en varning, alltefter behag.


Inte enkelt kanske... men det är faktiskt inte ditt ansvar om du inte tar på dig det. Jag kan nog inte säga så mycket mer om det, hos mig tycks ansvarsgränsdragningen snarast sitta i ryggmärgen - lätt felkalibrerad naturligtvis

Klokt av nallen. Jädrars vad klok du har blivit på sistone! Eller så visar du det mer bara.

Tyvärr visade sig Zombies farhåga vara grundad... Jag reagerade allergiskt på tillskottet av 5-htp. Det som verkligen hjälpte! Fick en massa nässelutslag efter att dragits med rinnande ögon och lätt svullet ansikte, så nu har jag slutat med det åtminstone för stunden. Vilken missräkning!

Jag misstänker att jag har nedsatt förmåga att spjälka proteiner och omvandla aminosyror. Det skulle kunna förklara en hel del, t.ex. att jag ofta reagerar allergiskt eller med överkänslighet på just de födoämnen som jag skulle behöva för att få i mig byggstenarna till signalsubstanser, kanske främst serotonin. Jag har bedrivit ett massivt detektivarbete kring detta och kommit fram till en kombination av åtgärder som måste provas. Så... Det här gav mig åtminstone något konkret att gå på. Skönt trots allt att veta att hjärnan inte är alldeles förtvinad, att funktionen finns där bara signalerna går fram.

Här skall spjälkas proteiner! (Enzymer och en specifik kombination av B-vitaminer, varav vissa in sin aktiva form)
Vidare skall allt som andas LCHF eller högproteinkost bannlysas. De flesta proteinrika livsmedel har en balans av aminosyror som gör att tryptofanet (förstadium till serotonin) konkurreras ut. Stärkelse behövs för att tryptofanet skall tas till hjärnan. Mat med mycket kolhydrater har ofta en mer gynnsam balans av aminosyror för att främja serotonintillverkning. Socker av sockerrör eller sockerbetor innehåller ett enzym som kan hjälpa till med att ta upp tryptofanet. Mjölk, som så många säger att man skall undvika, skall jag dricka mer av, för kaseinet underlättar upptaget av tryptofan.

Föda som främjar serotoninproduktion särskilt mycket är mjölk, fullkorn, bananer, ägg och kalkon.

Jag har också fått information om att aktiv vitamin B9 (tror jag att det var, orkar inte dubbelkolla just nu) behövs för att bryta ner histaminer. Folsyra, den form som vitaminen oftast har i tillskott, hjälper inte alls utan förvärrar snarare folatbrist eftersom de enzymer som behövs blir överbelastade. Metylfolat är vad kroppen behöver, särskilt om man har en särskild genvariant som jag misstänker att jag har. Det skulle kunna förklara min histaminöverkönslighet och mycket av mina allergier och överkänsligheter. Även dålig spjälkning av proteiner i största allmänhet bidrar nog där, för då bildas ämnen som inte hör hemma i kroppen.

Vissa tillskott i kombination med koständring i enlighet med vad jag ändå faktiskt trivs bäst med (jag har ju alltid hävdat att jag mår bra av mycket vegetariskt, fullkorn och mjölk, och en efterrätt efter maten sitter ju fint) skulle alltså, om detta stämmer, kunna hjälpa mig både med mina depressioner och med mina överkänsligheter. Jag kanske rentav kan tåla 5-htp igen, och i så fall är ju lyckan gjord. Jag kan tänka mig att så småningom försöka vänja kroppen gradvis med extremt små doser som stegras, med kortison, antihistaminer och adrenalinpenna tillgängliga givetvis.

Magnesium och organiskt svavel kan också vara viktiga byggstenar, och det har jag redan hemma. Har precis börjat med MSM (svavlet) igen. Jag mådde kanon på det förut men inbillade mig att jag började lukta lite av det. Dock tycker jag fortfarande att jag luktar, så det var nog oskyldigt. Det är jobbigt att leva med mitt luktsinne...

Jag ger inte upp!

Medan jag väntar skall jag försöka med meditation och/eller lätt träning dagligen eller något åt det hållet (jag räknar med att det inte alltid kommer att få plats i tillvaron, men det gäller att hålla det enkelt och genomförbart) för att boosta serotoninet.

Jag mår faktiskt ändå förhållandevis bra. Hjärnan kanske blev lite påmind om vad det är meningen att den skall pyssla med.