"No shit, sherlock."

- vaknat pigg och glad
- blivit sen iväg till jobbet ändå eftersom jag fastnade på facebook av alla ställen
- tagit taxi
- åkt tåg och jobbläst och jobskrivit på vägen
- samlat in forskningsmaterial på annan ort
- träffat socialchefen i den kommunen och lobbat för frågor som är viktiga för de demenssjuka jag följer i min forskning, för idéer jag har kring utveckling av stödet kring demenssjuka, och för min forskargrupp, samt erbjudit samarbete
- missat tåget hem pga av att det drog ut på tiden
- tagit ett senare tåg, jobbläst och jobbskrivit på vägen
- kommit hem och gosat katt, lagat soppa, varit nätsocial
- skrivit en lång och rörig text
- skickat den långa och röriga texten till min kollega - och skämts en smula över textens längd och rörighet
- lovat att försöka sammanfatta det på ett redigare sätt lite senare ikväll
- grämt mig över att jag har lovat det

^^

Jag halkade iväg till affären idag och fyllde på förråden. Regnet gjorde troligen gatorna extra hala och inom mig slängde jag försiktigt allt ifrån mig och svor tyst och försynt förbannelse över vädret.

Igår jobbade jag ca 13 timmar. Lyckades t o m få sittsår. Sedan hade jag saker som behövde fixas hemma också. Så idag, efter boendestödet, har jag skämt bort mig själv ordentligt med ett hemmaspabad, pedikyr och hemlevererad sushi.

Igår provade jag att helt sluta med SSRI och höja dosen av 5-htp. Det gick över förväntan bra ända till tio på kvällen när jag plötsligt fick utsättningssymptom just som jag skulle ta en ny kapsel 5-htp. Jag skulle nog behöva ta tre kapslar om dagen, jämnt fördelat, av 5-htp för att klara mig helt utan SSRI, och det verkar för bökigt. Jag har hunnit med att prova lite annan dosering också, och nu har jag hittat den optimala kombinationen av doser. Jag är väldigt nöjd med att jag vågade prova det här, och i så'na här lägen är jag tacksam över att min kropp är så in i bängen övertydlig med allt.

Jag råkade utbilda min LSS-handläggare igår. Var inte riktigt beredd på att han skulle vara en av kursdeltagarna.

det är ju mer än en smula underbart!

Min son har programmerat i scratch nästan hela dagen så jag har fått läsa Neil Gaiman i lugn och ro.

Har städat i skafferiet också. Jag har verkligen SJUKT mycket glassburkar. Jag har lovat mig själv att inte ta hem matlådebyttorna från jobbet på länge nu, utan slänga dem i plaståtervinningen där. Men alltså... Vem i all världen kan ha ätit all den där glassen?! Det måste vara min son, för inte kan det väl ha varit jag?!

Om det nu inte var din glassglupska okända enäggstvilling, typ?...

Vaknat. Vilket det var det dummaste jag gjort. för jag mår python.

Nattvakat (över mig själv), musicerat, spelmoddsjobbat och konstaterat att storyn är lite rörig just nu.