Jag försöker inte spela poker med någon här!

Det är väl dags att jag skriver det rakt på sak nu när tanken studsat runt i min hjärna och nonsenstråden tillräckligt länge för att jag ska formulera den begripligt.

Jag. Har. Absolut. Inget. Intresse. I. Någon. Tävling. Om. Vem. Som. Har. Det. Värst.

Jag vet ju hur bra som helst att jag skulle "förlora".

Jag vet riktigt bra att jag inte är den enda här med problem. Ärligt talat har jag tappat räkningen på hur många gånger jag sagt det, men det verkar inte gå in. Får väl lägga till en annan del då. Förlåt att jag inte kan vifta med ett magiskt trollspö och fixa allt för er. Om jag visste hur man gör skulle jag göra det.

Men ärligt talat, hur är det meningen att jag ska reagera? Jag försöker att inte rikta mig till någon specifik medlem när jag söker kontakt. Ändå möts jag titt som tätt av ospecifika kommentarer som jag först inte förstår från Zombies håll och när jag försöker reda ut det blir jag informerad om att det saknas energi för mig. SKRIV INTE om ni inte orkar! För allas skull. För er egen så att ni kan sätta energin någonstans som ni själva får något ut av den. För min skull så att jag slipper sitta här med skuldkänslor för att någon slösar sin energi på mig. Det är bland annat det beteendet som får mig att dra mig undan, så att andra ska sluta upp med att sätta energi som inte finns på mig. Sen drar jag mig undan så långt det går tills jag själv kraschar, så börjar den delen av cirkusen från ruta ett.

NEJ, jag försöker inte konstant försvara mig mot inbillade angrepp utanför forumet. Men med dina inlägg vet jag ju riktigt bra att nästa inlägg kommer att bestå av en föreläsning om hur du inte har energi för mig, så jag kan ju lika bra sätta igång och försöka försvara mig från början. Du skickar dubbla signaler åt mig. Dels påstår du att ingen vill ha bort mig härifrån, dels är du väldigt noga med att kroniskt meddela mig att du inte orkar med mig när jag inte ens har bett dig skriva till mig. Mitt försvar är den delen som tror på att du menar att du inte vill ha bort mig som försöker säga ifrån.

Åh vad jag önskar att jag hade tid att formulera mig kring det här nu i lugn och ro, men jag måste verkligen verkligen jobba.
Ååååh, nu raderade min kattunge mitt långa inlägg för andra gången på kort tid.

Jag är hur som helst ganska säker på att Zombie INTE menade det så där.

Eller rättare sagt, jag är HELT säker på det.

Kollega väntar på min input sedan flera timmar. Deadline som krockade med viktig materialinsamling på annan ort. Krånglig logistik. Men jag återkommer, för jag tycker att det här är viktigt.

Jag tror att Zombie uttrycker samhörighet. Med dig. En igenkännandets gemenskap. Och solidaritet. Försöker visa att han inte på något sätt vill sätta sig på några höga hästar.

Meppe, träffa andra... Tja, alltså, åtminstone jag trodde att du uttryckte din sorg över att inte ha vänner på närmare håll och sådana som du kunde lära känna tillräckligt nära för att kunna krama. Att det sedan inte är lätt att skaffa nya vänner som vuxen, det ifrågasätter jag verkligen inte. Och du är ju i ett helt annat land, dessutom. Vi finns ju här, och jag har inga planer på att sluta med det, men jag tänker att du är värd vänner och närstående som du kan träffa också. Ibland kan det ta väldigt lång tid att hitta sammanhang, utanför nätet då alltså, där man känner att man passar in tillräckligt väl för att det skall vara värt besväret. Jag vill inte på något sätt förringa din upplevelse av att det är kört på den fronten. Jag tror att det var det Zombie försökte säga också, genom att prata om sig själv. Jag tror att ni har väldigt mycket gemensamt där, faktiskt. Jag vill inte heller låta som Mia Törnblom nu igen, för jag inser hur enerverande det är. Men...

Du är så ung och har så mycket liv framför dig, och du är uppenbart skärpt och har många spännande infallsvinklar på saker och ting. Det vore så synd om du skulle bestämma dig redan nu för att ge upp det där med vänner och kärlekspartners eller vad du nu önskar. Rätt vad det är dyker det upp sammanhang, där man minst anar det, där man hittar en gemenskap. Du är ju modig, följer din längtan, bejakar dina intressen. Jag tror att du kommer att hitta din flock. Det kanske tar tid, och det kanske sker genom många omvägar och kringelikrokar, men jag hoppas och tror att du kommer att finna din plats i tillvaron och finna dig väldigt omtyckt, ja, älskad, i framtiden. Också away from keyboard, alltså.

Under tiden finns vi här, i lite olika utsträckning beroende på livssituation för tillfället, men vi finns. Jag hoppas verkligen att det här forumet kommer att finnas kvar lääääänge. Och så länge det här forumet finns, har du en självklar plats här.

No shit!
Jag har fortfarande inte hittat en enda människa som är tillräckligt lik mig som även tål att umgås med mig i längden och som jag också tål att umgås med.
Det är ensamt att vara udda.

Fast det är inte ett dugg synd om mig då jag ändå skapat en tillvaro att finnas till i som gör mig lycklig i det stora hela (barn, sambo, sysselsättning). Men det har inte varit smärtfritt och jag trodde nog aldrig att jag skulle nå till det här stadiet innan det faktiskt hände.

Poängen är att livet förändras och plötsligt står man mitt i omständigheter som man aldrig trodde sig vara kapabel att uppnå. Det går heller inte att se att man är på väg dit förrän man redan är framme, för det mesta.

Dagsform: Godkänt. Trött men full av idéer. Ska hämta hem min fisk imorgon!

Så bra du skrev det, CRA! Så har det varit för mig också. Trodde aldrig att jag skulle hitta den tillvaro jag hittat.

Meppe, som jag uppfattar det är en del av det här att du klagar på att du inte får gensvar, och för att du inte får det uppfattar du dig som till last. Det var det jag försökte svara på för min del.

I övrigt kan du ju skita i det jag skriver hellre än att tolka det på nergörande sätt det inte var menat som. Hoppas Inco (tack för hjälpen!) och CRA uttrycker det bättre.

Nej, jag klagar inte på att jag inte får svar.

Det jag inte tycker om är att det enda som krävs för att jag ska bli informerad om att jag tar energi som inte finns är att jag skriver ett inlägg. Det är så den här cirkusen ser ut ur mitt perspektiv. Jag vet aldrig vilket av mina inlägg du ska svara på, och jag lyckas inte hitta något svar som inte leder till att du informerar mig om att du inte har energi.

Att inte svara får mig inte att uppfatta mig som en last. Att först svara och sen informera mig om att man satt energi som man inte har på att svara när jag inte ens bett om något svar får mig att uppfatta mig som en energitjuv. Lösningen på det är att dra mig undan, vilket jag vid upprepade tillfällen försökt göra.

Jag säger det igen: Jag har erbjudit mig att dra mig tillbaka till mitten av februari, men folk fortsätter skriva till mig. Vid det här tillfället är det 6 dagar under resten av året som jag ber om någon form av kontakt under för att hålla mig själv från att falla tillbaka i ett destruktivt mönster. Datumlista och förklaring angående mitt utanförskap finns i dolda nonsenstråden.

nallen tycker att meppe får ta så mycket utrymme som hon behöver.
...sen får jag erkänna att jag inte läser alla inlägg om magiska tal in i minsta detalj,