Jag gissar på stuvning.

Hattipanna kanske?

Eller någon röra, typ den som uppstod i och med att man inte blev klar, fast med lite extra majonäs i.

Svampar har hatt. Och man brukar stuva svamp. Alltså bör man kunna stuva hattar. Även av idiomatisk typ.

Mm, sant.

Till sin idiomatiska hatt äter man just ingenting - förutom kanske sin stolthet.

Det låter trist. Hoppas du slipper.

Hatt och stuvbitar med andra ord.

Hattstuvare var annars ett av de finaste stuverijobben i gårdagens hamnar. "Karl Johan för sin hatt", som det kallades, var inget man blev utan den pondus som stammade från långt och träget slit vid ölsejdeln med kamraterna. Kamraterna ville inte ha tyngre gods på tårna.

Nu är det bara lite drygt en timme kvar och spänningen är olidlig.

222/235
67

Tiden är ute. Jag har en grej kvar, men å andra sidan har jag gjort 150 procent av det jag hade tänkt göra, så jag är nöjd. Nu blir det middag (utan hatt) och sedan ska jag fixa den sista punkten (samt testa några specialfall som jag inte hann med) plus att jag kanske experimenterar med en liten extraidé jag fick alldeles nyss.