Idag snodde jag kaninens tonfisksallad och gjorde om den efter eget huvud:
Låt en burk tonfisk (i vatten) rinna av. Tärna under tiden ett äpple fint (inte fult) och blanda med en burk (2 dl) crème fraîche. Krydda med curry (½ msk?) och smaka av med salt och svartpeppar (finmalen så löser den sig bättre i crème fraîchen). Låt gärna blandningen stå och dra en stund så framträder smakerna bättre (möjligen är det den så kallade umami-smaken (om den ens finns?) som gynnas av lagring, men det lösryckta påståendet får ni ta med en nypa... salt). Kärna ur en bit gurka(!) och tärna den. Gör detsamma med en tomat (rumsvarm). Kärnhusen innehåller mycket vätska som annars sabbar krämigheten. Blanda ner gurka och tomat i crème fraîche-blandningen. Strimla två soltorkade tomater och en liten bit purjolök.

Jag tycker att purjolöken blir finare om man strimlar den på längden (särskilt om färgerna skiftar tydligt från vitt till grönt):
[borttagen bild]

Jag valde att snobba till det hela lite genom att garnera med purjolöken, de soltorkade tomaterna och strimlor av tomat:
[borttagen bild]
Det som inte gick åt till garneringen blandade jag ner i resterna av crème fraîchen.

Jag kokade färsk fettuccine (med spenat för den gröna färgens skull).

Aromat är för amatörer och käringar, så det sket jag i. Tomater innehåller dessutom enligt uppgift glutamat naturligt, så då behövs inte aromat i alla fall (glutamat anses fungera som allmän smakförstärkare (särskilt den halvt mytiska umami-smaken)). Syntetiskt framställt (natrium-)glutamat är förresten ett av de där ämnena som det råder delade meningar om: Livsmedelsverket anser att det är helt ofarligt (även om de medger att vissa "överkänslighetsreaktioner" (vilket absolut inte får blandas ihop med en allergisk reaktion (jag trodde i och för sig att det var samma sak...)) kan förekomma vid överkonsumtion):
http://www.slv.se/sv/grupp1/Markning-av-mat/Tillsatser-i-mat/Glutamat/

Andra anser att överkonsumtion av (syntetisk) glutamat kan orsaka allt från övervikt till blindhet:
http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/tillsatser/msgveta.htm

Jag blir inte riktigt klok på om umami egentligen finns eller om den bara är en kombination (eller en allmän förstärkare) av samtliga övriga existerande smaker. Finns det till exempel ens några receptorer för umami på tungan (som för de andra smakerna)? Om inte, kan då verkligen umami sägas vara en "femte grundsmak"!?

Gott blev det hursomhelst. Jag har lite kräm kvar som jag ska äta imorgon på morgonknäcket (min favorit är just nu Vika). Krämen borde smaka mer imorgon efter att ha lagrats över natten.

Nu har jag hittat ett flertal sidor som menar att det har kunnat påvisas att tungan har enskilda receptorer för umami (eller osmazome som den franske gastronomen Brillat-Savarin en gång använde sig av för att beskriva något liknande (/samma?) (Savarin har för övrigt givit namn åt den enligt vissa utdöda efterrätten savaräng)), till exempel den här:
http://chemse.oxfordjournals.org/cgi/co ... l/27/9/843

Det har även föreslagits att tungan har receptorer för fler grundsmaker, men dessa har enligt uppgift inte påvisats och ifrågasätts därför.

Smak är kul. Näsan är värdefullare för smakning än tungan tycker jag.

Jag råkar ha en av Brillat-Savarins böcker (dock mer eller mindre oläst ) översatt till svenska (Smakens fysiologi - den klassiska introduktionen till gastronomien), så jag dristade mig till att se om osmazomet nämns där, vilket det gjorde - det finns till och med ett helt kapitel om bara osmazom, men jag citerar enbart inledningen:




Använder du näsan även vid avsmakning?

Ja vad tror du gamle kung Ludvigs höga fransyska rokokockar smakade av med? Salivdrypande käft som en annan världshusvärd, parbleu? Som att tugga buss i stället för att snusa i näsan som riktigt folk? Har en fransos av god extraction sin höga näsrygg för intet, vasa?

Ett finger ner i smeten och sedan upp i smeten, smacka med tungan mot gommen och säg "Mmm!" och "Aaa!", tillsätt vad som behöves. Jag tror inte mig själv om att kunna urskilja vad som mer behövs endast genom att låta näsan vägleda mig.

Jodå.

Då har du ett känsligare doftorgan än jag.

Nåja, jag trodde det skulle framgå att en fin coque för upp maten i näsan jag. Men talar man med des barbares suëdois så... *armkors- & huvudskaksmley*

Ska man förstå allt det här?