Swefilmervägrande. Som alla andra dagar. Inte nu för att jag planerar att se på filmen i fråga, som omväxling. Den här tiden på året brukar jag planera det.

NÄJJJJJE.

Jag har postdramatisk ångest efter utgångsnatt med tjejerna. Det var hyperroligt när det pågick men nu efteråt känns det som NÄJJJ.

Det brukar jag också känna efter att ha mått supergött, även om jag varit spiknykter och inte gjort något jag ångrat. Jag tror att det är något slags signalsubstansabstinens.

Tröttfnissig. Har övat min simultankapacitet genom att cybernojsa med två kärlekar parallellt och samtidigt hantera en infekterad diskussion om dumpstring OCH reda ut en massa avancerad logistik.

Usch, fixade inte att röja inför städarna idag. Total förnedring.

Jag har bett om att få boendestöd inför städningen istället för efter den, men de får inte till det i schemat. Nu har jag fotodokumenterat eländet, så kanske blir det lite fart på dem. Jag tror inte att de fattar hur illa det är mellan varven, eftersom de inte ser det när det är som värst.

För vinterdeppskör för att våga läsa den av riksdagen antagna budgeten. Kan någon ge ett snabbt referat om exakt hur deprimerande den är?

Jag skall hälsa på en väninna som skäms över sin stökiga lägenhet. Skall jag våga visa henne min fotodokumentation, måntro? Det kanske muntrar upp henne lite.

Igår gjorde jag iaf något bra. Jag höll föredrag om självhjälpsgrupper för demenssjuka, och nu verkar det som att folk tänker starta igång en verksamhet. Äntligen! Det var ett gäng riktiga eldsjälar som samlades, sådana som tänker utanför boxen och inte frågar om lov om allting, och mitt föredrag sporrade dem ännu mer. Jag har erbjudit att hjälpa till. Yey! Det känns meningsfullt.

Jag fick en massa beröm från BUP också. Skönt att bli påmind om det jag faktiskt gör bra.

Vad jobbigt det är när man inte vet om det är världen eller ens egna öron som tjuter.

Tvål...



Jo, jag är väldigt förtjust i min tvål. En annan notering är att jag lugna ner mig avsevärt efter att ha meddelat psykologen om att jag inte kommer tillbaka.

Det låter bra, det.

Jag har faktiskt ett riktigt jädra bra liv. Ändå är jag så förbenat trött och har så mycket hjärndimma. Det känns som att jag borde ha vett att vara piggare.

Jag har iofs gått igenom en hel del i mitt liv, och kämpat, och nu kämpar jag för att allt skall bli bra runt sonen. Så kanske är det inte så konstigt att jag är utmattad. Men det känns ändå som att jag inte borde vara det.

Och nu blev jag plötsligt sugen på pizza i gamla stan...

Inco, det är inte något konstigt med att du är utmattad.

Lite seg idag.