Nu är det natt!

Snart är det jul i December

En juldikt:
God jul i båd stuga och tjäll
tomten heter Kjell
och är inte särskilt snäll
ligger och skrevar och kommer på din fäll som den mormor du älskade högst av allt på jorden gav dig bara dagar innan hon gick bort och du grät lika mycket som du gråter nu för Kjell är bara namnet på din nya dildo.

That escalated quickly!

Kan kroppen äta upp något av utifrån kommande sperman inifrån sig själv? Genom osmos.

Ja, den samlas i blindtarmen och när den är full, det är då den måste tas bort - eller tömmas medelst sugrörskirurgi.

No hiding place on the mountain.

Kan inte vänta på att komma till den Babylon 5 episoden. Jag ska se på "Into the fire" på lördag. Om jag inte har kommit dit ser jag den iallafall. Om jag kommit förbi den ser jag den igen.

"I'd like to live just long enough..."

Nananinananna nanananinaaaaaaa eller hur den går.
ANSLAGSTAVLAN!


*steg som avlägsnar sig*

Det var en gång...


..ett ensamt barn. Hen satt i sin säng vid fönstret och tittade ut över bilarna på parkeringsplatsen, på lekparken bakom garagelängan, på trevåningshusen mittemot. När mörkret föll kunde man se rakt in i andras familjeliv, en kvinna i rosa morgonrock som stod och diskade i lysrörets sken, en hel familj som samlats vid det runda matbordet, ångande kastruller på spisen och halvvissna tulpaner i en vas, barn som sprang fram och tillbaka genom köket mellan hall och sovrum tills en arg svart föräldrasilhuett, inramad av det flimrande blå tv-ljuset, uppenbarade sig i dörren till vardagsrummet.
En natt hade hen tom. sett ett par skuggestalter som med öppna morgonrockar omfamnade varandra i det gråa skumrasket. Det svaga gula skenet från hallen nådde nästan fram till kylskåpsdörren där morgonrockarna sakta gled ned på det osynliga golvet. Hen hann se en upphetsande glimt av nakna bröst, knådande händer och kroppar som tog spjärn mot varandra innan något fick paret att kvickt flyga isär, hastigt rafsa upp morgonrockarna och fly ut i ett angränsande rum.

Åh! Det här forumet håller på att leva upp igen! Det är nog vår även i cyberrymden.

Jag vill också hinna skriva. Var tar min tid vägen? Obegripligt!

Vill skriva fina brev till fina människor. Det kommer.