Hm, och biverkningarna?
Förutom att bli blåst i största allmänhet...
Jag har så jädra jobbiga tics just nu, i fötterna! Jag har ett alldeles vansinnigt tvingande behov av att spänna och streta med tårna åt alla möjliga och omöjliga håll mest hela tiden, vilket får minst tre trista konsekvenser:
- skavsår och blåsor ovanpå tårna
- dåligt humör
- ofrivilligt tåflirtande med folk som har sina fötter på ticsavstånd från mina.
Enda uppsidan är att det verkar hjälpa mot samma hallux valgus som triggade igång det.
Har börjat känna mig hemma på nya avdelningen på jobbet, vilket är skönt. Jobbet känns faktiskt riktigt mysigt trots all prestationsångest. Jag skall skriva två populärvetenskapliga bokkapitel och är rätt peppad på det. Tredje uppgiften är ju riktigt kul. Jag skall hålla ett föredrag för demenssjuka också, om självhjälpsgrupper. Det är nervöst men känns viktigt.
På hemmafront kämpar jag och sonen med hans tvång och försöker få vardagen att fungera. Han gör stora framsteg nu men upplever det inte så. För honom är det snarare en enorm kontrollförlust att inte få sina tvång åtlydda. Han kan inte se ljuset i tunneln. Hoppas att han gör det snart. Folk kommer ju aldrig att finna sig i att dansa efter hans pipa hela tiden. Jag vill att de skall se honom för den fina, fantasifulla, finurliga och varmhjärtade människa han är.