Bland annat blev jag förföljd av en fnittrande, naken kvinna, med på kirurgisk väg amputerat huvud, över vad som såg ut att vara ett flygfält.

Och inatt markerar sjätte gången som jag drömde att jag sögs in i den där filmen. Anar ett mönster.

Drottning Silvia figurerade som sig själv i en dröm jag hade ett tag sedan. Hon var mycket bekymrad över något som jag glömt bort vad det var och konsulterade ivrigt en kvinnlig bekant. Det hela utspelade sig på någon sorts kursgård.

Först blev jag jagad av dinosaurier i en djungel fylld av grottor och överväxta ruiner. Sedan vaknade jag upp på bottenvåningen och tittade ut över en innergård där en ovanligt liten diplodokus gick och åt upp grannarnas balkongblommor. Den gick från lägenhet till lägenhet och till slut kom den till min och stack in halsen och sniffade på mig, men insåg väl ganska snart att jag inte var en balkongblomma, så den gick vidare till nästa. Sedan vaknade jag återigen upp, men den här gången i en stor och rymligt inredd takvåning med stort ljusinsläpp. En dambekant flashade med förvirrad uppsyn brösten och jag sade att "Åhå, boobs, bästa sättet att inleda dagen." På toaletten lyste det rött, så det bodde tydligen fler där.

Den totala svenskassimileringen har inletts!?

Under en attack av mikrosömn drömde jag att min digitala bastuba var en björn.

Jag drömde att jag var spindelmannen och att min antagonist, spelad av Kirsten Dunst, hade tillverkat något som hon kallade "The Spiderman Light" och mycket riktigt hade jag hela tiden en stråle av mycket starkt, vitt ljus riktat mot mig som kom från en serie av stora, kurviga speglar som placerats omlott längs min väg. Min antagonist och jag hade en väldigt speciell relation och jag tror att vi egentligen älskade varandra, men att våra respektive rollfigurer dikterade något annat.

Tidigare var det något om ett gäng motionärer utan särskiljande drag och i likadana träningsoveraller som stod i formation mitt i vägen och pratade ungefär som Borg-kollektivet.

Jag hittade äntligen nyckeln till mitt förråd, och det visade sig att förrådet invändigt var ett alldeles fantastiskt rum med trägolv och stora fönster som vette mot naturen, som en ateljé. Bara jag gjorde av med lite bråte där inne skulle jag kunna använda rummet.

Det låter som att jag hittat en ny sida i mitt inre som kan komma fram om jag rensar bort gammal bråte och öppnar upp.

Jag har ett vagt minne av att vi till och med vid ett tillfälle låg och myste tillsammans under en filt.

Det var nå't om "tsalno rhasar" som benämning på ett fenomen, men jag skrev aldrig ner drömmen medan jag fortfarande hade den i färskt minne, så nu har glömt vad det handlade om.