Skrattat gott åt SD-politikern som slukats av Gud - eller ett slukhål.
Ojat mig över vägglöss, they are everywhere - nu även i allas skor. Men det här är konfidentiellt, om media frågar så har det inte hänt.
Skissat på möjliga motiv för en tavla som jag ämnar måla och hänga upp på väggen som jag tapetserade häromdagen.

Allt detta på jobbet. Det var nämligen en mycket lugn dag, folk är psykiskt stabila och personalen degar.

Nu ska jag koka te och gröpa ur en pumpa.

Jag önskar jag kunde tipsa om nå't lämpligt verktyg, men jag har inte så bra koll på just den nischen. Det låter intressant hursomhelst.

Det finns faktiskt en del grejer för barn på den fronten. Nu tog jag bara en sak ur högen för att han skall kunna komma igång. Scratch blev det. Jag hittade instruktioner på svenska med tips på övningar, och det finns ett community där barnen kan dela sina alster med varandra. Tyvärr är väl sonen inte alldeles busbra på att hantera frustrationer (vilket ju är normalt i den åldern även för någon som inte har olika npf, och synnerligen vanligt när man har det), så vi får väl se om han orkar traggla sig igenom grunderna. Nu skall han faktiskt få träffa en programmerare som jag dejtar. Funkar kemin där kanske det går att lite fint tussa ihop dem kring detta... Peppar peppar...

Synd att jag själv inte är superintresserad och superinitierad. Och att jag inte har världens bästa tålamod med att traggla mig igenom saker ändå när någon står och rycker och sliter i mig och är grinig över att det tar tid för mig att läsa mig igenom instruktionerna. Jag försökte faktiskt ändå, trots att jag var vrålhungrig och vi egentligen hade bråttom om vi skulle hinna både få i oss något ätbart och hinna till det där discot som han också ville till och som det egentligen var omöjligt att hinna till om han samtidigt skulle börja med programmeringen... och som han sedan skällde på mig för att han kom sent till, trots att han skrikit rakt ut när jag tidigare försökt förklara hur tidsramarna såg ut.

Idag har jag haft möte med den LSS-handläggare som trots att boendestödet inte tillhör LSS ändå har hand om tilldelningen av boendestöd. Mötet gällde alltså mina insatser, men jag passade på att lobba som bara den för att demenssjuka skall få tillgång till boendestöd, och jag tror faktiskt att jag lyckades så några frön. Han diskuterade entusiastiskt och uttryckte intresse för mina kunskaper på området. Mitt boendestöd bidrog också till diskussionen. En något okonventionell väg för den s k tredje uppgiften, måhända, men ickedestomindre ett gott dagsverke om jag får säga det själv.

Sedan blev jag så nöjd med denna lobbningsinsats att jag med stor entusiasm tog mig an mitt forskningsmaterial OCH ett långkok. Jag som var så utmattad! Ibland behövs det inte så mycket för att vända på något. Det gäller att komma ihåg det när det är som motigast.

Hoppas bara att energin räcker till att betala räkningarna och vara en närvarande, mysig, rolig och strukturerad mamma också. Men först mer jobb, när jag nu fått upp andan.

Jag skulle säga att jag haft en väldigt typisk dag om det inte vore för den där detaljen att saker faktiskt fungera. Dessutom har jag varit på gott humör rekordlänge. Gott humör pga situationen jag är i, inte neutralt humör för att jag distraherar mig själv. Vet inte när det senast hände.

Var på en matrundvandring. Mera info i positiva tråden. Mitt beteende var väldigt Meppeaktigt. Det är bara så ovant att Meppeaktigt beteende faktiskt fungerar.

Lagat klart en cykel. Ikväll CYKLAR jag hem!

Bra gjort, Svante!

Jag har faktiskt fått en hel del gjort idag. Men senast har jag plågat mig igenom en Mr Bean-film med sonen, och nu lider jag av postbeantraumatisk stress. Hur fanken kan någon tycka att det är roligt?! Karln förstör en konstskatt för all framtid och opererar en människa utan kompetens och utan att ens tvätta händerna. Jag mår illa! Det gör fysiskt ont i mig! Och allt för att karln dels inte har mål i mun, dels inte kan stå för sina misstag. Det är INTE ROLIGT.

Insett att jag inte drömde att jag hitta dokumentären.

Orkade inte ta mig till jobbet. Saknaden efter min älskade katt känns så tung, och det var ändå inget särskilt inbokat på kontoret idag och flera kollegor skulle vara bortresta. Men jag har jobbat hemma, mest gått igenom material men även kläckt en idé till mn avdelningschef, och hon verkade tycka att den var bra. Det fick mig att känna mig lite mindre under isen.

Så har jag passat på att se på House på eftermiddagen när jag ändå var hemma. Det är något jag brukar trösta mig med sådana dagar då jag inte orkar vistas bland folk.

Jag har faktiskt tagit mig in i duschen också, sent omsider, och fått i mig något i matväg (varma mackor med burkmakrill).

Hoppingivande att du hittar såpass konstruktiva lösningar som du gör i hanterandet av din situation när du är såpass under isen som du är av sorgearbete, Inco!