För 5 år sedan införde jag traditionen med att äta pizza före jag ser någon film. Inatt drömde jag att jag såg filmen. Så mycket för Kinafokuseringen . Med tanke på hur jag googlade igår kväll/inatt får jag väl skylla mig själv. Men den här gången blev det ingen geografisk transport. Jag är redan i Krakow.

Det var nå't om att jag glömde min själ hemma hos mina föräldrar och befarade att de skulle rota i den. Lite senare vaknar jag upp [i drömmen] sittandes på toaletten och ser, i det halvdunkel som råder, någon stå i ett hörn och titta på mig med oseende ögon. Jag blir först lite skrämd, men ser sedan att det är jag själv som står där och puffar till mig själv i bröstet för att avdramatisera det hela.

Det påminner mig om en annan dröm i vilken jag kommer hem till min lägenhet, som i drömmen är belägen i takvåningen till ett gammalt hus på landet och ser någon iklädd huvjacka stå i ett angränsande rum och titta ut genom fönstret. Jag tror att det är en tjej som jag känner och blir glad, men när jag kommer närmare vänder "hon" sig plötsligt om och är något slags vålnad som störtar mot mig.

Drömde att jag ladda upp smilyn här.

Jag drömde att jag hade en klardröm som inte gjorde som jag ville. Lyckades inte ta mig till Camusdarach Beach i Skottland.

Jag drömde om min första katt också ju! Åh vad jag saknar henne!

Bärnsten var en viktig del i Sveriges ekonomi och brorsan och jag sprang runt och letade. Jag letade framförallt under trappor där det stoppats undan en massa skräp som jag rensade ut. Lite senare hamnade vi på ett övergivet sjukhus och kollade runt där. Vid ett tillfälle blev vi båda skrämda av ett plötsligt ljud, men det var bara brorsans katt som kommit åt en knapp av något slag. Sedan blev det natt och vi somnade, men jag vaknade mitt i natten av ett dunkande ljud, det var kolmörkt och jag gick på toaletten. Utanför fönstret var det dagsljus och jag såg en stor, avlång, grå hund som vickade med frambenen på en sten som framkallade det ljud jag vaknat av. Efter ett tag lade den sig på rygg och grävde ner sig mellan stenarna. Någon rekommenderade i text en dikt av Gunnar Ekelöf som hette "Jag är knark!".

Drömmen kom halvt i uppfyllelse.

Älgen hitta jag inte och det är någon annan som får äran för att ha laddat upp dom.

Jag har haft ännu en mardröm om att det är jul och jag har glömt köpa julklappar. Vet inte vilken gång i ordningen det är nu. Jag kom på det kvällen innan julafton när allt hade stängt utom någon skum marknad som skulle ha öppet 20min till. Det var något litet fjuttställe på utsidan; jag befann mig på hemorten som knappast är en metropol. Dock var utrymmet enormt på insidan, och det fanns massor av olika bord med olika säljare av alla möjliga och omöjliga varor. I panik plockade jag på mig allt jag kunde hitta som skulle kunna passa någon av alla dem som jag i drömmen skulle behöva köpa julklappar till (varav en del är döda och andra är sådana jag aldrig köpt julklappar till). För sent insåg jag att man betalade vid respektive bord, och jag hade fullständigt blandat ihop vad jag plockat åt mig var. Nu irrade jag runt för att hinna betala för alla de olika presenterna, men då blandade jag istället ihop vilka jag hade betalat för och inte. Allt var en enda röra, och adrenalinet stod som en sky kring mig. När mamma och jag (!) kom ut från spektaklet var klockan redan halv sju på julaftonskvällen (tydligen hade vi varit där inne i ett ungefär ett dygn trots all stress), och jag hade inte hunnit duscha, och inte hade jag fått iväg några julkort heller, eller ens bestämt vem som skulle få vad av allting.

Varför varför varför drömmer jag dessa julmardrömmar? Det är knappast som att julklappsbrist är det värsta jag varit med om på en julafton, men de faktiska trauman min barndoms jular involverat lyser fullständigt med sin frånvaro i drömmarna.

Kan det den här gången vara så enkelt som att det triggats av att jag på lördag skall på en 40-årsfest på som jag inte riktigt vet hur jag skall ta mig till och inte hunnit köpa present inför?

Häromnatten insåg jag att jag sov och drömde och kämpade för att väcka mig själv. Jag var nämligen nödig och hamnade i den klassiska scenen att den enda tillgängliga toan var mitt i en offentlig sal. Alla möjliga omöjliga saker hade redan skett (väninnans brorsa uppvaktade mig frenetiskt för att kunna utnyttja mig i sin spionverksamhet) utan att jag reflekterat över att det nog var en dröm, men just den scenen kändes bara alltför bekant. Så jag ansträngde mig verkligen för att öppna ögonen och fysiskt förflytta mig till en riktig toa. I drömmen lyckades jag sega mig upp och gå till en toa, men kroppen kändes märkligt ohanterlig, och jag kunde inte fokusera blicken. Jag minns att jag tydde alla tecken för att komma underfund med om jag faktiskt var vaken eller ej, om det var en riktig toa eller ej. Jag kände toasitsen väldigt påtagligt mot låren, men det "funkade inte", så jag drog slutsatsen att jag förmodligen fortfarande sov. Ändå trodde jag att jag faktiskt hade förflyttat mig. Jag försökte läsa en text som av någon anledning stod på badrumsspegeln, men texten ändrade sig och flyttade sig och hade sig, och det var nästan omöjligt att fästa blicken på den. Det jag läste var fullständigt nonsens. Alltså måste jag rimligen sova, och jag ansträngde mig än mer för att vakna. För ett kort ögonblick svischade då bilden av mitt vardagsrum (som jag sover i) förbi, och jag insåg då att det var där jag befann mig, inte i drömmens badrum. Jag måste alltså ha lyckats öppna ögonlocken på ren viljestyrka trots att jag sov och drömde. Då bestämde jag mig för att vakna på riktigt, så att jag skulle kunna ta mig till toan på riktigt, och så gjorde jag det. Även efter att jag verkligen hade vaknat hade jag svårt att få kroppen att lyda. Jag vinglade fram (det här var inte inatt efter festen). Skum känsla!

Låter som på gränsen till klardröm. Förstår att det måste ha känts skumt att även i vaket tillstånd få kroppen att lyda.