Fråga inte mig, fråga kvinnsen
Mitt (upplevda) ointresse kanske triggar kvinnans jaktinstinkt...
Jag är inte nödvändigtvis ointresserad - jag kanske inte utsätts för frestelsen tillräckligt ofta bara. Sex är just nu inget mål i sig som jag strävar efter (trots att jag som man förväntas att ständigt göra just det), men om jag var ute bland fina kvinns oftare skulle jag kanske bry mig om sex mer, men om det kan jag bara spekulera.
En annan grej som spelar in är väl att jag inte spelar med i spelet; jag tycker bara att det är irriterande när folk åmar sig och gör sig till i tron att jag är något slags primitivt lättlurat mansdjur helt styrd av mina drifter, som om jag helt saknade förmågan att reflektera över mitt eget och andras beteende.
Att få mig på fall kanske ses som en bedrift bland en del kvinnor, men jag är inte intresserad av att bli någons jakttrofé (tömd och glömd) - eller ännu värre bli lekt med - utan vill (eller tror mig åtminstone vilja) ha ut mer av en relation innan sex kan kännas aktuellt. Fast vem vet; om jag träffar rätt donna (någon som verkligen triggar mig) kanske jag tappar all sans och glömmer allt fint snack om kärlek och känslor, men återigen kan jag bara spekulera.
Jag får ständigt ha med mig både pepparrafräschör och kondomer och så väljer jag ett av dem beroende på vem det är som sliter av mig kläderna. Det gäller bara att jag hinner inspektera damens i fråga företräden innan hon hinner med nå't fuffens.
Blir du mer fräknig efter en lång dag?