Undrar just hur dom skulle ha reagerat om jag varit bredvid stora teknikbutiken och bestämt mig för att gå in och fråga efter en VHS-spelare. Noteras kan att jag är 22 år och det är 2014. Nu var det kortare väg att gå hem och fråga deras internetsida. Kablar har dom, men inte spelare.

Höh?

Extremt mycket pollen idag va'? Känner mig alldeles svedd i luftrören ända ner i lungorna.

Själv känner jag mig som om jag reaktionsmässigt kastats 6 år bakåt i tiden.

En slapp highfive!?

Jag är på topp, fast just nu ska jag nog gå och vila en stund innan allt återigen exploderar i ett hav av ohämmad energi.

Jag har jobbat och är trött. Utmattad. Men nöjd med mig själv eftersom jag orkade både det och en massa annat.
Men det är svårt att vara hemma och ha det bra och tänka på alla människor som har det svårt. Folk mår så förbannat dåligt och många har dessutom så usla livsvillkor.

På väg hem från jobbet igår var det en rätt ung kille som gick runt med inplastade lappar på tåget och tiggde pengar.
Eller han var helt tyst, lade fram lapparna och plockade bort dem lika tyst.
Jag såg honom när han kom in i vagnen och hans blick när han såg ett gäng killar och tjejer i hans egen ålder som satt ledigt och avspänt, skrattade och blippade på sina mobiler. Hur han liksom stålsatte sig för att gå fram och lägga ned lapparna på de lediga sätena.

Och när han kom tillbaka för att plocka upp lapparna så var han som sagt helt tyst. Han mötte ingens blick. Sedan gick han och ställde sig med ryggen mot oss alla som stirrade och väntade på att tåget skulle komma till nästa station. Han fick stå så rätt länge innan tåget kom fram och dörrarna öppnades och man såg hur paniken steg, hur han fingrade på springan mellan dörrarna och nästan bände upp den svarta gummilisten för att få några andetag frisk luft.

Helt ensam. Som totalt avskuren från alla oss andra. En Annan Sorts Människa. En tiggare.
Och samtidigt precis som du och jag.

Utsatt var han, totalt utsatt.

Jag börjar vakna till liv igen.
Frukost och sedan ut med kattor som vill äta gräs. Troligtvis har de kogener någonstans i familjehistoriken, de här kattorna. De älskar gräs. Att äta, inte att röka - obs.

Verkar iallafall ha lärt mig ta instruktioner. Men var och varannan sidan skickar mig till facebook. Inte nu för att jag klagar, men det börjar kännas som en klassiker.

1. Lek med google.

2. Öppna facebook.

Ser definitivt ett mönster.

Mätt!