I det användningsfallet hävdar jag med bestämdhet att gurkans optimala placering är i kylskåpet, just för att den inte ska komma i kontakt med smörgåsen. Jag har mycket svårt att tänka mig att den har något att tillföra i den aktuella konstellationen av pålägg.

Och appropå pålägg - kläcks dom och blir små stickor?

Det kan förvisso vara lite svårt att bre på leverpastejen ovanpå gurkan, men det ska nog gå.

Leverpastej ska helst vara skivad, det är elementärt min käre Schueberird.

Det förenklar onekligen det hela. Jag brukar välja bredbar leverpastej, eftersom den är enklare att hantera - fast skivad pastejs konsistens kan å andra sidan bidra till i synnerhet smaken, men även hela ätupplevelsen i stort.

Det var lite svårt att bre på pastejen, eftersom det myckna vattnet i gurkan försämrade fästförmågan, men det gick. Under gurkan skymtar messmöret.

Skulle jag någonsin få för mig att frossa okontrollerat vet jag numera vilka bilder jag skall leta fram... Messmör OCH leverpastej samtidigt, och till råga på allt med inlagd gurka... Vämjeligt!

Färsk gurka, om jag får be - och det var delikat!

Nå, det var åtminstone en förmildrande omständighet.

Jag kan tipsa om att om man prompt skall bränna vid något så är i vatten sjudande vaniljstång ett hett tips. Det luktar himmelskt gott i hela lägenheten trots vidbränning.

...fast att göra det två gånger på raken är ju att ta i. Måtte jag ha lyckats rädda det i tid den här gången.

Det gick bra med vaniljen... men jag borde ha tagit det som ett tecken. Ett äggsmetsprejat kök och en tappad gräddbunke senare kan jag konstatera att jag har änglavakt, för trots att fingrarna hamnade i bunken två gånger och vidrörde själva visparna en gång medan elvispen var igång är de faktiskt mirakulöst hela. Och nu är glassmeten uppstjälpt i mindre byttor i frysen. Och katten städar snällt golvet som jag bad honom.