Intressantast idag!

Ja, titelfrågan försökte jag ställa till folk en gång i tiden, men just ingen verkade förstå vad jag menade och de få jag slutligen lyckades få att förstå verkade inte intresserade. Var de verkligen mänskliga?

Resten var också intressant. Och diskuterbart, en del. Bra videoproducent verkar det. Borde man hålla koll på.

Men det där dokumentet av Joseph Jordania, "Who asked the first question?" fanns visst inte kvar på nätet. Inte intakt i alla fall. Händer alltid med de intressantaste texterna. Kan möjligen ha att göra med att det tycks vara utgivet som bok.

Det där har jag också tänkt på!
Orkar inte se videoklippet men nej, jag tror inte att vi ser samma färger och färgnyanser allihop.
Tror inte heller att former är det samma för alla...

Är övertygad om att du har rätt, Koden. Om det enda som är konstant i naturen är variation - varför skulle då detta inte också gälla de mänskliga sinnesorganens variationsrikedom ifråga om perception av sinnesintryck?

En del av oss autister och liknande verkar alltså ha bättre mentaliseringsförmåga, så som den dök upp i videosnutten, än ett ungefärligt tvärsnitt människor. Återigen iakttaget. Kan det ha något att göra med att vara utanför och tvingas till utveckling…

Förresten har jag för mig att det finns annat som tyder på att människoapor har mentaliseringsförmåga, i motsats till vad som hävdades i klippet utifrån att de aldrig ska ha använt det teckenspråk vi har lärt dem till en fråga. Kan dock inte för tillfället erinra mig vad.

Har inte ALLA undrat om andra ser färger på samma sätt eller om rött är grönt för dem osv?!

Mentaliseringsförmåga hos människoapor: den som tecknade "gråta" när skötaren/forskaren förklarade sin bortvaro med att hon förlorat sitt barn (apor gråter inte, men den apan hade kopplat när människor gör det).

Det var något annat än det jag inte kan erinra mig. Intressant. Något sådant kanske fler djur har? Som i den där djur-hjälper-varandra-över-artgränser-filmen (om den var äkta) där en bock var ledarhund åt en gammal blind häst (tror jag det var), en hund lärde ett rådjurskid att beta och så vidare. Hur mycket av det är mentalisering och hur mycket är vanlig iakttagelse och grundläggande pussling? Finns det egentligen någon skillnad mer än kanske i grad? Kan tänka mig att förmågan att förutsäga vad ett djur även av en annan art ska göra kan ha ett visst överlevnadsvärde ibland.

Under förutsättning att syntapparna i ögat fungerar lika hos två människor, och därmed ger hjärnan samma signaler, så ser jag det som VÄLDIGT OSANNOLIKT att upplevelsen på hur färgerna upplevs/"ser ut" skiljer sig.

Fåglar lär visst ha en färgtapp mer än oss, hur de ser på sin tillvaro är mer intressant att filosofera över.
Eller varför inte Mantisräkan?

Sedan det där med "vetenskapen", om man inte kan registrera tårar hos apor så faller det vetenskapliga i att påstå att de känner sorg. Då verkar det hos många människor vara mer vetenskapligt att utgå ifrån att de inte kan känna sorg.

Är signalerna desamma? Möjligt; men inte heller då kommer man åt omvandlingen av signalen till subjektiv upplevelse. (Är det ens säkert att vi har samma upplevelse av att "se"?)

Fåglarnas tappar är inte bara fyra slags utan också jämnare fördelade över våglängdsspektrum. Skulle vilja klaga på inställningen hos våra.

Vetenskap: nog kan man postulera sorg utan gråt. Det finns andra tecken. Men påvisas kan den förstås främst som beteende – utåt och hos signalsubstanser och liknande – inte som känsla. Känslor, liksom upplevelsers art, är vetenskapligt undflyende.

De var nog bara såna där empatiska varelser, de har en tendens att tro att alla andra upplever samma sak som de själva.