Risken är stor att jag fortsätter att trycka på samlingen ganska länge, så... Det kanske blir tillfällen, Zombie. Man vet aldrig. Å andra sidan kanske det är lika bra för dig att det är bökigt; du har ju redan en del litteratur.
Idag har jag fått en del uträttat. Det var städ-, tvätt-, och boendestödsdag. Jag köper städning (de
har kollektivavtal), men jag måste ju förstäda så att de kommer åt att städa och så att det inte har en alldeles för odräglig arbetsmiljö. Jag har varit orkeslös rätt länge nu, så det har ansamlats en hel del bråte och disk och sådant. Jag hann ta rätt på detta utan att behöva stressa ihjäl mig. Jag har även hunnit tvätta fyra maskiner plus städredskapen samt hänga upp, sortera och vika en del tvätt, delvis med hjälp av boendestödet. Med boendestödet gick jag igenom pappershögar och planerade framåt, gjorde en personlig verksamhetsplan, gick igenom krukväxterna, tömde diskmaskinen, fattade diverse jobbiga småbeslut, letade rätt på lite papper... När boendestödet gått gick det av bara farten att äntligen riva ner det lilla julpyntet som har suttit uppe sedan strax efter jul...
Så var det jobbmöte på nya avdelningen, dit vi flyttar. Jag hade någon fysisk form av panikångest innan, med yrsel och hjärtklappning och som ett susande tryck i skallen. Naturligtvis kom jag sent också. Men normalt jobbar jag ju faktiskt inte på fredagar, så det får de stå ut med. De flesta kunde inte komma alls. Hur som helst kändes mötet bra. Min nya avdelningschef känner jag sedan tidigare, och hon har ett gott intryck av mig. Jag har handlett uppsatser på en utbildning som hon höll i, t.ex., och jag vet att jag var en väldigt uppskattad handledare. Hon känner mig från den tid då jag hade en massa idéer och ork. Ni vet hur man liksom kan falla tillbaka i gamla roller, åter bli den där osäkra mobbade tönten, eller vad man nu var, när man träffar folk från förr? Tänk om det kan funka i positiv riktning också?! Jag skall försöka se detta som en nystart, lämna allt det tunga i byggnaderna och organisationen som vi lämnar. Nu slipper jag dessutom pendla och får nära till min sons skola från jobbet, och lokalerna och läget är mycket trevligare. Sammanhanget vi kommer att ingå i känns mer logiskt.
Jag lyckades ta tag i att uppdatera mitt kort också, för passering, kopiering och biblioteksärenden, och skaffa en kod som jag kan komma ihåg, samt ta reda på vart jag skall vända mig för att fixa med tillträde till alla relevanta lokaler.
Jag har en del kvar att pyssla med idag, måste storhandla och bädda rent åtminstone. Sedan tänkte jag laga god mat och duka lite fint. Jag får besök.
Tänk om det faktiskt håller på att vända uppåt nu, mitt mående och min ork.
Just ja, min forskningsledare sade att han tror att det kommer att ordna sig med min tjänst. Inget är säkert, men jag har ju faktiskt inte blivit uppsagd, och de håller på att titta på lösningar. Jag kommer inte att bli rik, men kan jag få en trygghetsanställning så kan jag åtminstone andas ut. Jag skall fasen ta och motbevisa alla som säger att det är kniven på strupen som får folk att prestera. Jag tänker bli produktiv som sjutton när jag inte längre behöver det för att hanka mig kvar. Jag menar, tänk bara så mycket kraft all stress och oro tar!
Det var inte dåligt! Se till att få andrum bara! Hoppas du får en superfin ledighet.