Det kan man vara, men det finns ju grader av allt. Jag har genom åren sett en väldigt stor variationsbredd på nära håll hos folk som faktiskt har varit piskade att experimentera med det där för att kunna fungera. Helt ovetenskapligt förstås, men att kunna fungera såpass att man får ett liv är ändå inte det sämsta kriteriet.

Så när det gäller fett vs socker gäller alltså:
Väljer man det ena blir man sjuk, och väljer man det andra blir man också sjuk. Men väljer man ingetdera så blir man sjuk istället?

Jag väljer nog att fortsätta med att bara göra maten så god som möjligt.

Ja, det är ju som jag alltid brukar säga. Å ena sidan, å andra sidan, det är komplicerat, men man måste alltid göra på något annat sätt än man gör.

Härlig inställning, Ufo!

Instämmer med Inco!

Nja, det handlade väl om extrema mängder av det ena eller det andra. Äter man allt i måttliga mängder (utom det man eventuellt är överkänslig/intolerant/allergisk mot) blir man inte sjuk. Så har det alltid varit, men istället för att följa det måste en del äta extrema dieter för att kunna motivera sig inte äta för mycket. Dröjer säkert inte länge förrän LCHF:arna får åderförkalkning deluxe. "Det är inte naturligt att äta spannmål" - kanske inte, men jag kan garantera att ingen stenåldersmännniska stekte upp ett paket bacon med smör till frukost...

Vilket är en del av min poäng. All mat blir mindre god ju mer man äter av det, en god variation gör bara maten godare.

Där har LCHF-förespråkarna fel.
Människan är byggd för att vara en samlare, vi mår bra av att äta lite av allt. Med betoning på LITE av allt.
Vill man av hunger äta mer skall man i första hand välja fler ingredienser.

Bacon är för övrigt full av nitrater och nitriter, vilket är direkt farligt för kroppen.