Smaken är helt klart kärv, men god! Den där lite brända bitonen märks framförallt efter första tuggan när gommen fortfarande är nollställd. Smaken kommer ganska oväntat, lite som en explosion, i stark kontrast till hur len konsistensen är.

Tack! Se ovan.

Tårtan måste helt klart ligga till sig minst ett dygn (precis som Janne skriver i receptet). Det återstår att se hur den är imorgon kväll då slutprovet äger rum.

Sån't där får mig verkligen att sakna choklad. Men jag saknar inte att svullna upp allergiskt, så... Trist bara att jag gör det ändå, av annat. Nu kliar det misstänkt i halsen efter att jag ätit rå gulbeta. Det korsreagerar antagligen med björkpollenet eller något.

Håller på att göra en krämig gulbetssås att servera till pasta tillsammans med fetaost och kryddgrönt. Jag har fräst upp bitar av gulbetor i olivolja tillsammans med lite morötter och tre sorters lök (gul, vit och purjo), och sedan hällt på vatten för kokning. En del av spadet kommer jag nog att hälla av och spara för att använda som vätska i annan mat. Sedan mixar jag såsen tillsammans med creme fraiche och smakar av med herbamare.

Jag undrar vad det är för Extremt Viktigt Folk som ska få äran att äta den där tårtan med tanke på all möda bakom tillagningen?!?!?

Tack för smakprovet förresten - det blev med beröm godkänt.

Mödan är ju halva nöjet - eller kanske 97 procent av nöjet i minuter räknat och under antagandet att 1 smakminut är lika med 10 jobbminuter.

Ikväll har jag förberett chokladglasyren. Den ser ut som på bilden ovan, fast större, och nu ska den vila till imorgonkväll.

Jag har bestämt mig för att laga ett nytt recept ur Jan Hedhs choklad- eller dessertbok varje gång tillfälle ges - och den här gången var det den kvinnliga delen av mitt upphov som fyllde år.

Alla inblandade parter tyckte att den var god - och minst en tredjedel av dem brukar inte vara rädd för att säga obekväma sanningar.

Jag glömde skriva att det som utmärker en fransk smörkräm är att den görs på äggulor och blir därför kompaktare än italiensk smörkräm, som görs på äggvitor.

En nackdel med Bregott är att friktionen mellan det och en stålkniv är mycket lägre än mellan Lätta och stålkniv, vilket gör att det väldigt lätt slinter omkring och hamnar på smörgåsen i stora sjok istället för i ett jämnt lager. Bregott bör alltså, för bästa resultat, bres ut med en smörkniv av trä, medan andra i testet ingående smörer utan problem kan bres ut med smörkniv av antingen trä eller stål.

Däremot har Bregott hittills aldrig visat sig för hårt för att bre.