"Vad, tycker du att den smakar konstigt? Näe, jag känner ingenting, jag tycker den är jättegod! "

Problemet är att jag inte kan bestämma mig för om smörkrämen smakar bränt eller bara väldigt kraftigt av kaffe. Det är första gången jag testar att smaksätta med mörkrostat (snabb-)kaffe. Om jag hinner idag, så ska jag skära loss en liten bit, göra en snabbglasyr och provsmaka.



En del av problemet är att jag ska iväg till annan ort och slutföra tårtan där och då måste jag ju förstås ta med mig den oavsett hur den smakar - såvida jag inte hinner utföra en snabbprovsmakning innan jag åker.


Ja, eller snarare alltför mycket civilisation på en gång.



Hehe, jag visar helt enkelt en bild på allt ihopslafsat i en skål: Där ser ni summan av delarna och framför er har ni helheten - ett resultat av 4 dagars hårt arbete i mitt anletes blod, svett och bittra tårar: Vilken väljer ni? ... Ja, just det, så håll käft och ät!

Äsch då.
Skicka hit bunken med maräng och den andra med vispad choklad eller vad det var.
Naturellt är alltid vackrast.


Eller provsmaka en pyttebit då.

Skickat: Det torde dyka upp ett ilbud hos dig om en sisådär 40 minuter. Det är bara att skriva under och glufsa.

Naturell testglasyr:


När jag ändå var vaken gick jag upp och gjorde iordning en tiondels chokladglasyr. Proportionerna blev inte helt rätt på grund av de små mängderna, men det spelar mindre roll: Det viktiga är att få en ungefärlig uppfattning av helhetssmaken. Glasyren gjordes genom att blanda mjölk, grädde, honung och socker i en liten kastrull, koka upp det och sedan hälla blandningen över hackad choklad, röra om till en "elastisk ganache" (den blev faktiskt elastisk ) och sedan blanda ner rumsvarmt smör. När det är klart ska allt stå och gotta till sig över natten (vilket i det här fallet blir några timmar medan jag sover en stund till).

Naturell testtårta:


Jag skar loss en femtedel av tårtan (vilket motsvarar en tiondel av den ursprungliga receptmängden) nu, så hinner den troligen tina lagom till glaseringen. Tårta till frukost!

En i sammanhanget intressant detalj, som preliminärt bådar gott, är att tårtluften smakade gott av kaffe, vilket märktes när jag packade om resten av tårtan och sög ut luften ur fryspåsen innan den tillslöts .

Tårtbottnarnas färg kommer sig av att de är indränkta med svart rom och konjakssurrogat.

Det mörkbruna är den ökända kaffesmörkrämen med sin exklusivt rökiga kaffesmak.

Sanningens ögonblick är kommet:


Dags för provsmakning.

Den ser helt fantastiskt ut! Nå?! Hur smakade den?!

*smackar med tungan mot gommen*

Hmmm... Jag vet inte riktigt... Konsistensen liknar tiramisu och är helt underbar(!)... smaken är inte alls som jag befarade... den är ganska god... tror jag... faktiskt... men jag tror mig även känna en svag biton av bränt socker... som dock kan förväxlas med mörkrostat kaffe(?)... glasyren räddar det hela ganska mycket, men räcker det ända fram?

Smörkrämens en gång överväldigande starka smak har absolut mildrats och kommer inte omöjligen mildras ännu mer fram till dess att det är dags att servera tårtan. Näe, fan om den inte är väldigt god, trots allt!? Den hade kanske kunnat vara ännu godare och nästa gång ska jag vara försiktigare vid sockerkokningen.

Efteråt dröjer det sig (ganska länge) kvar en (vuxen) smak av kaffe snarare än bränt socker, en faktiskt ganska angenäm smak. Barn skulle kanske inte gilla den på grund av de lite kärva, "vuxna" smakerna, men alla gäster är vuxna, så det är lugnt.

Jag kommer ha en plan B i beredskap, men jag tror inte att den kommer behövas.

Jag gillar den mer och mer för varje tugga. Jag är nog inte riktigt van vid den här typen av smaker - särskilt inte den starka kaffesmaken, men mina smaklökar börjar anpassa sig. Jag ska nollställa gommen och tungan igen genom att skölja munnen med vatten och smaka igen.