Sockerkakssmet:


Sockerkakssmeten är nästan klar och det är bara det utblandade, smälta smöret som ska i.

Kakmonster:


Kakan svällde upp rejält under gräddningen.

Platt kakmonster:


Strax innan gräddningen var klar stack jag hål på monstrets ego och det blev platt som en gyllenbrun pannkaka.

Färdig för kylkåpsvila över natten:


Den färdiga sockerkaksbottnen täcktes med siktat florsocker och ett ark bakplåtspapper, fick svalna lite och sattes sedan in i kylskåpet för att stabilisera sig till imorgon, då den ska skäras i fyra lika stora delar och monteras ihop tillsammans med den smörkräm som också ska göras imorgon.

Kejsarsnitt vid väderspänning. Kommer de säkert att börja med på människor också när de har sparat litet till. Bedövade du kakan åtminstone?

Doktorn fick en slurk whisk(e)y och patienten en kavel i huvudet, som på den gamla goda tiden.

Sockerkaksmetarna var delikata. Av en ren slump blev det lite både äggtepete och sockerkakskräm kvar i respektive bytta - men inte så länge.

Fransk smörkräm i demonterat skick:


På bilden syns äggulor; osaltat, rumsvarmt smör och förberedd sockerlag bestående av strösocker, mörkrostat näskaffe, vatten och vaniljstångsfrön.

Fransk smörkräm görs genom att koka en sockerlag till 117 grader och sedan vispa ner den i uppvispade äggulor under ständig vispning (På grund av värmen finns det risk att äggulorna grynar till sig eller skär sig, så det är viktigt att man inte häller i för mycket sockerlag på en gång och vispar in avkylande luft tills all sockerlag är ivispad och krämen har svalnat). Rumsvarmt smör vispas luftigt och blandas med äggsockerlagssmeten.

Det här var den mest kritiska delen av hela projektet, men det gick bra. Krämen smakar dock ganska starkt av kaffe, vilket oroar mig lite, men jag tror att den kommer späs ut när hela tårtan har monterats.

Vispat smör:


Smöret fick stå framme ett tag, så att det blev rumsvarmt och mjukt innan det vispades till gräddkonsistens. Smöret var inte så där limegrönt i verkligheten; kameran måste ha fått lite spatt.

Färdig smörkräm:


Det finns inte så mycket att säga om saken.

Tårtbottnarna från igår:


Den understa bottnen har penslats med smält choklad (Janne nämner inte varför, men troligen är det för att göra tårtan stabilare, eftersom den ska dränkas in med kaffe- och romkonjakssockerlag). Bottnarna är förresten oväntat hållbara och det är lätt att vända på dem och hantera dem i största allmänhet.

Nu står den monterade tårtgrunden i frysen. Imorgon ska glasyren förberedas och på söndag ska tårtan glaseras. Frågan är dock om jag överhuvudtaget vill eller ens kan bjuda på resultatet. Jag tror att dels blev bottnarna för platta (det var kanske ett misstag att sticka hål på kakmonstrets pösmage), dels blev smörkrämen alldeles för kraftig i smaken och dels ser tårtgrunden för jävlig ut, fast det kan åtgärdas genom att täcka hela tårtan med glasyr istället för bara toppen. Bottnarna är i och för sig väldigt goda, men jag vet inte om det räcker. Glasyren kommer också bli väldigt god - på ett sådant där traditionellt sött sätt med bara en massa socker, choklad, honung och grädde, vilket kanske kan rädda det hela. Det finns fortfarande en chans att tårtan blir jättegod, men problemet är att jag inte kommer veta hur slutresultatet blir förrän det är för sent att ändra sig, så även om tårtan faktiskt blir jättegod, så måste jag ha en plan B-efterrätt i rockärmen.

Jag tog förstås en risk genom att laga en sådan här pass avancerad dessert allra första gången till den typ av middag som den ska serveras som en del i. Det hade varit bättre att testlaga den åtminstone en gång i förväg och sedan lära av misstagen till andra gången, men då hade jag helst kunnat bjuda in minst en försökskanin för en "second opinion" (och för att minska svinnet), men det försvåras eller till och med omöjliggörs av orsaker som jag inte behöver gå in närmare på.

Sockerkaksmarängen blev åtminstone perfekt.

Kör hårt - den blir säkert alldeles delikat!

Tårtbyggnad verkar inte alltför olik husbyggnad.
Kanske man kan anlita byggnadsingenjörselever billigt?

Visar också vådan av civilisation. Ingredienserna skulle vara så lätta att bjuda på som de är eller blandade i en skål och ett oförstört litet barn skulle inte bry sig.

Framtidens tårtor blir säkert mycket enklare i smaken. De måste ju gå att skriva ut…