Jag tänkte mest att det är som att du inte vågar eller vill ta ut svängarna ens när du drömmer. Det verkar vanligt att donnorna du drömmer om på något skumt sätt försvinner. Och du verkar ha en väldigt passiv roll, som att det är donnan i fråga som står för handlingarna medan du själv mest väntar och följer med. Kanske att drömmen vill göra dig uppmärksam på att det är det som är problemet?

Att du väntar på att något skall hända som ändrar ditt liv, men inte tar det utrymme du skulle behöva för att få det liv du vill, för att du är rädd att andra egentligen inte tycker att du platsar?

Och i själva verket är det kanske du som dömer ut dig själv i onödan, eller missar de möjligheter som erbjuds för att du tvekar för länge.

Jag tycker att det verkar som att den kvinnliga gestalten står för förändring, att det inte "bara" handlar om kvinnligt sällskap utan överhuvudtaget det där livet du är rädd inte är för dig. Gemenskap och närhet men också upptåg, handlingskraft, något nytt och spännande, mening...

Sammanfattning:
"Schueberird är feg, tråkig och hämmad."

Nääääääää! Men Schueberird kanske själv tycker det, samtidigt som en annan del av Schueberird försöker sparka den första delen i baken lite.

Tja, det är nog sant, när det kommer till kritan; dels undervärderar jag mig kanske och dels är jag nog feg när det gäller vissa saker, men samtidigt väldigt ofeg när det gäller andra saker. Däremot är jag inte så säker på att man kan utläsa allt det ur drömmen: Ibland är en kram bara en cigarr... Det vill säga: Det kanske bara helt enkelt är så att jag behöver en kram.

Nå, det är ju ganska lätt åtgärdat i så fall, om du inte har väldigt specifika svåruppfyllda krav på kramaren förstås.

Alltså, jag kan inte tänka mig annat än att många gärna skulle vilja ge dig en kram, Schueberird, om du bara släppte dem inpå livet. Men lätt behöver det förstås inte vara för det. Jag menar inte att trivialisera.

Själv drömde jag om apokalypsen igen. Jag skulle släpa med mig minnessaker efter min mormor. Min mamma, moster och kusin var med. Och så är det en massa som jag nästan minns men som undflyr mig just som jag nästan får grepp om det. Något med magiska föremål, tror jag, och ett jättelikt lager.