Tydligen finns det svamp också.
Är detta början på slutet?
I USA är det snö och -40 och här hos oss växer det svamp mitt på vintern.

Tunglet har också börjat gå ur led. Igår var han tydligt på väg i nedan, idag är han full och sådär oförskämt vacker bland moln, barrträd och kala lövträdsgrenar och i almanackan ser jag att han ska vara full i morgon.

(Och som allt vackert är den på väg bort från jorden.)

Tunglet? Månen?

Har ni tänkt på att nästan alla träd och buskar liksom bromsar sina knoppar från att slå ut tills det är precis rätt dag?
Vår sviskon(eller vad det är)buske utanför köksfönstret har haft vita blomknoppar redo i flera veckor nu, utan att överdriva, men det var först igår som några av knopparna brast.
Knopparna har även varierat i storlek, när det har varit kallare dagar så har de krympt litegrann, dragit ihop sig kring sig själv för att skyddas mot kylan liksom.
Varmare dagar har de åter varit precis på bristningsgränsen för att sedan dra ihop sig när det blev kyligare igen.

I vår tog det en evighet.

Ja, månen. Vissa saker tar det mer emot än andra att bruka klinisk avdödad standardsvenska för.

Vinter till första maj. Som en tanke.

Brygga i skogen; ett villaområde skymtar bakom en remsa jämförelsevis oansat grönt på andra sidan vattnet. Plötsligt svoschar det till och en gräsandhane tar plank bara två meter ifrån mig. Strax efter kommer en knölsvan gravitetiskt simmande mot mig och tittar upp över bryggkanten.

Sedan hade jag sällskap av anden på bryggan och svanen tagande lovar runt den. Båda putsade sig, anden burrade upp sig och skakade ut fjäderdräkten (i brist på piskställning), svanen kliade sig och dök då och då efter mat, jag stod så stilla jag kunde och försökte tankeprata med dem, vi växlade blickar då och då och jag försökte låta bli att se hotfull ut. Plötsligt hade anden dragit upp ena benet och stuckit huvudet under vingen. Svanen var också på väg bort, i alla fall just då. Jag lämnade bryggan, tyst för att inte väcka anden.

Version 1: de väntade sig mat och höll sig vaken respektive i närheten tills de gav upp. Version 2: jag fick en stund av relativ nåd. (Men de talade inte om för mig om himlen finns. (Och varför skulle de, när jag inte hade någon mat med mig?))

Anden kände sig nog trygg i ditt sällskap (i och med att den valde att gå till sängs trots att en potentiell andätare befann sig i närheten)!?

Det där hade kunnat bli en riktigt rolig ordvits om änder, ändor, ändar och andar.

Trygg jo, men för att den var bortskämd eller av djupare skäl?

Varsågod och vitsa, jag har inte monopol.

Jaha, göken igen.

Idag hittade jag ett rådjurskid i buskarna utanför hyreshuset där jag bor. Jag var ute och letade efter katten när det rasslade till i buskarna. Den stackaren stod där inne bland svårgenomträngligt sly och visste inte vart den skulle ta vägen, men när jag satte mig ned utanför buskaget och pratade lugnande med den lade den sig ned och såg ut att slappna av.