Nej, snarare uppgiven inför livet och min person i relation till andra. Dygnsrytmen är inte ens en rytm just nu, så det blir svårare att hålla det ifrån sig då. Det kanske dock är ett vårtecken.
Och så drömmer jag fina drömmar, som bara gör mig uppgivnare när jag vaknar och får mig att vilja sova och drömma hela tiden om jag inte aktar noga på mig.