Vore inte det roligt förresten om man, när ens barn (som man inte har, men i alla fall...) fyller år och har önskat sig en cykel, bakar en tårta som ser ut som Dogge, men ungstackarn får bara cykeln om hen förstår referensen... Om referensen inte förstås skrattar man och säger: "Det var fel, bättre lycka nästa år." Sedan när den lilla krabaten, som inte längre är så liten, till slut fattar, då är cykeln för liten.

När jag skriver "roligt" menar jag alltså egentligen "elakt... men lite roligt också".

Tårtan blev fotograferad men med dotterns mobil.
Och så envisades baaaaarnen med att, av en outgrundlig anledning, sjunga "Och jag reeeeeser mig igen...." med Flinck-röst under uppätandet. Vi diskuterade också den där gången när vi såg Torsten Flinck i vår närmaste mataffär och jag pekade finger. Det får man inte göra (peka).

Ingen cykel på köpet heller. Och ingen aning om hur vi gick från Dogge till Flinck.

Vad gjorde tårtan till en Dogge-tårta?

http://www.ica.se/recept/dogges-dulce-de-leche-paj-717531/

Det var visst en paj. I vår version blev det en stor hög, alltså en tårta.
Nu blir jag sugen igen...
Fruktansvärt sött och lika gott.

Aha, en Dogge-hög.

Nu blir det en nattlig räkstund.

Igår var jag så proppad av intryck att jag faktiskt råkade äta utspätt diskmedel utan att märka det. Jag hällde det över en sallad i tron att det var olivolja som det stod på etiketten.

Vi gjorde en ny Dogges...paj men den blev inte riktigt lika god pga. illvilliga jordgubbar som helt lömskt såg felfria ut i affären men sedan visade sig vara något annat.

Ska man tvunget äta diskmedel kanske det jämnar ut sig om man äter ekologiskt i övrigt?

He he, ja, man får hoppas att det var miljömärkt diskmedel i alla fall... Hur som helst förklarar det ju varför den resterande salladen såg så ohemult vissen ut morgonen därpå.