Jag kan inte se varför fler människor måste vara viktigare än färre.

Yetin: håller du med om att dina logiskmatematiska spekulationer inte är sådant som ens i finslipad form kan tas som absoluta riktlinjer, utan bara kan tas som ett rutnät i vilket man kan pricka in vissa av de aspekter som dyker upp därute i verkligheten, om inte resultatet ska bli vad man i dagligt tal kallar "omänskligt"?

Ja, det är osannolikt att vi så enkelt kan systematisera människors värderingar. Mycket handlar ju om att gissa de relativa värdena på olika saker.

Jag tycker att det är just konsekvenserna av att tänka i termer av att använda människor som reservdelsupplag som är ruggiga.

Inte minst därav mitt kursiverade "vissa" och mitt inlägg innan det…

Om det enbart är konsekvenserna man är intresserad av, då bör man precisera kontexten AVSEVÄRT mycket mer.

Det går inte ens att svara generellt med antal räddade människor som kan väga upp handlingen då.

Kan vem som helst offras när som helst? Finns det något slags förutsägbarhet i systemet? Kompenseras personen i fråga på något sätt, till exempel genom ett lyxliv innan eller ersättning till efterlevande? Blir det här ett samhälle där alla går och fasar för vem som skall bli nästa person att offras? Handlar det om att döda någon som hotar x antal andra till döden? Är det ett engångstillfälle där en person går med på att offra sig för att rädda mänskligheten? Finns någon psykologisk krishanteringsplan? Kommer barn att behöva bevittna dödandet? ...

Påståendet att man kan döda en för att rädda fler gäller när det inte finns några externa konsekvenser bortom den offrade och de räddade. De psykologiska konsekvenserna måste utredas i specifika typer av fall och psykiskt lidande hos hela befolkningen kan mycket väl väga tyngre än enstaka liv som skulle kunna räddas. Det är en av fördelarna med att tycka allt lidande kan vägas på samma skala, otrygghet hos många kan stoppa offrandet av människor om antalet räddade inte är mycket stort. Förutsägbarhet är en av de saker som reducerar de negativa samhällseffekterna. Att ta organ från folk är förmodligen ett exempel där de psykologiska effekterna på hela befolkningen väger tyngre än de räddade liven. Att införa obligatorisk donation från alla döda skulle kunna vara ett exempel där det psykologiska lidandet hos folk påverkas så pass lite att det är okej. Och så drabbar det förstås inte donatorn eftersom hen är död. Möjligen kan man ha ett opt-out-system istället så att de få (tokreligiösa) som bryr sig inte gnäller lika mycket.

Inga externa konsekvenser? Hur skulle det gå till?

Det finns ingen sån situation. Man utgår från värdet av de inblandade parternas liv, som är lika. Sen summerar man alla andra positiva och negativa konsekvenser för att se om de externa konsekvenserna väger så tungt att man bör avstå att offra de få för de många. Man kan räkna folks rättviseprinciper som en extern konsekvens till exempel, och otrygghet. Det där med rättvisa brukar man väl normalt avstå från eller anse vara ett samlingsnamn för olika slags psykologiskt lidande om man är utilitarist. Men det som jag ser som viktigt är väl egentligen inte vilken specifik metod man använder för att beräkna nyttan, det viktiga är att man måste prissätta alla värden i samma enhet så man kan göra avvägningar.