Av förekommen anledning är min dagsform urusel. Det är den här situationen som jag var orolig att ställas inför, hamnade i den på dagen 4 månader senare än väntat. Hinner inte med i allt som pågår nu, men det här är prio 1. Jag vill aldrig mera vara i den här situationen.

Knasigt lycklig just nu över mitt knasiga liv.

Har just bokat in ett slags överlappande dejt där jag och en kärlek firar en annan kärleks vernissage tillsammans med hans andra kärlekar... Det låter ju helt sjukt knasigt!

Och nu ropade min kära katt till mig genom altandörren att han ville in och sussa nanna med mig, sötnosen.

I dream I sail on the sea of love...

Jo, det låter onekligen rätt knasigt det där. Men rätt gulligt också.

Ang. kollektivt boende och resten i det här ämnet så måste jag, utan att vilja trampa på någras ömma eller oömma tår, säga att det inte låter speciellt lockande alls.

När det kommer till djupare relationell kärlek så vill jag vara monogam, och min sambo verkar vilja det samma. Och när det kommer till sex så sexar vi till det rätt vilt redan, det finns inget behov av fler inblandade i varken parallella relationer eller någon sorts tredje part i den befintliga.
Vi har nog rätt så mycket tur med varann när det kommer till den biten! Det gäller att vara sexuellt begåvad och så skadar det väl inte att göra sig attraktiv inför varann fast man varit ihop i en evighet. Och det är jag rätt bra på! (Vilken tur att mitt självförtroende fungerar bitvis iaf. )
Dessutom måste jag ju kompensera för min horribla personlighet med att just vara sexuellt attraktiv. Inte att förglömma. Annars skulle han absolut inte orka med mig.

Dagsform efter denna självreflexion: God, men lite off. Ena örat verkar säga ifrån nu, för mycket instängd tid i en pösig, fuktig hörlur.
Det kanske blir tvättstuga istället...yey...

Och så har jag förhandlat upp min lön med 800 extra spänn lagom till start.
Eller rättare sagt så erbjöd de mig en löneförhöjning och jag sa ja.
Ingen kan beskylla mig för att vara ekonomisk i alla fall. Ehehe.

Edit: 900 till och med! Jag sade ju att jag inte är ekonomisk, eller vadå - ska man hålla koll på pengarna också? Och vem påstår det?

Att hålla kärlek och kärleksliv levande krävs både jobb och tålamod!
Att man fortsätter att hålla fast vid det man fann attraktivt hos sin partner.
Inte glömma bort vad man tyckte var charmigt och vackert!
Sen att man alltid ser till sin kärestas bästa! Utan för den delen glömma bort sina egna behov och intressen.
Små kärleksfulla gester i vardagen!
Det är verkligen en konst !
Men värt att kämpa och jag tänker att få vara med min ufo varje dag är en gåva!

Det är samma saker som gäller även om man är fler. Jag är flockrelationist. Det är en konst att få till det också, faktiskt. Det kräver en hel del avancerad kommunikation och förmåga till medglädje och empati. Det är inte på något sätt en genväg eller flykt, bara ett annat sätt att bygga djupgående och långvariga relationer. Personligen upplever jag det som oerhört utvecklande att äntligen få följa min natur tillsammans med andra som fungerar som jag. Jag är ett flockdjur, helt enkelt, så aspie jag är. Vem kunde tro det?! Och jag har slutat att skämmas för hur jag fungerar, slutat tro på alla mer eller mindre välmenande psykologiseringar från förståsigpåare som tror sig veta bättre vad "riktig" kärlek är för ALLA. Därför skriver jag öppet om mina relationer. De är centrala för mig och mitt mående. De utgör navet i min värld. Precis som andra skriver om sina familjer, specialintressen och annat som är superviktigt för dem, skriver jag då och då om mina kärlekar. Trots att det låter knasigt. Det är inget poserande. Det är inte ämnat att locka någon. Det är bara mitt liv.

Jättehärligt att ni också är lyckliga, CRA och Kaninmamma med respektive! Det gläder mig. Och det är ingen öm tå att det här med flockrelationism inte lockar er. Människor är olika funtade, helt enkelt. Och vi har tur allihop! Yey!

CRA, inte har du en horribel personlighet heller! Att du har humör har jag ju märkt iofs men jag gillar din personlighet, det av den jag känner till.

Grattis till löneförhöjningen förresten, CRA! Och jag blev glad över att du skrev att det lät gulligt. Även om jag självsvåldigt har bestämt mig för att inte skämmas blir jag ändå lättad när andra inte antyder att jag borde det.

Svårt att få saker gjort när beslutet om vad som ska göras hänger på besked om ett jobb jag var på intervju för förra veckan.

Detta är alltså dagens ursäkt för prokrastrinering.

Live your life, girl!

Jag skrev allt det där om hur det funkar för mig för att det kändes knasigt att inte avsluta diskussionen på något sätt, lite oförskämt nästan.
Jag brukar tydligen ofta påbörja med någon sorts topic eller ganska magstarka åsikter i stor anda i olika ämnen och sedan glömma bort eller helt enkelt tappa intresset för den fortsatta diskussionen, vilket säkert kan upplevas som oförskämdhet - så därför kändes det bra att försöka få till någon sorts slutknorr från min sida istället för att bara låta er (dig och SR) liksom stå och rinna ut med era detaljerade svar till det jag skrev innan.
Just nu skriver jag bara för att det känns bra att fortsätta knappa på tangenterna. Och nu ska jag göra annat.
Knapp, knappeliknapp.
Låter trevligt.

Hej!

Det är lugnt, CRA. Det var egentligen (nu) mest Kaninmammas svar (?) till dig (?) som fick mig att vilja förtydliga att det inte handlar om något slags runtknullande eller slit-och-släng-mentalitet, för den händelse att det var så det såg ut.

Det tycks väldigt mycket i medier i den här frågan, särskilt i kommentarsfält lite här och var, och det engagerar mig att nyansera bilden där jag kommer åt. Man kan väl säga att det dels är en fråga om min självbild, men också ett slags politiskt ställningstagande som inte specifikt rör diskussionen här. Vidare tycker jag överhuvudtaget att det är intressant att diskutera relationsformer och känslor, men det lämpar sig nog bättre för en egen tråd som de kan delta i som vill diskutera det. Det är nog överlag bättre att göra den typen av klargöranden och diskussion av nyanser i ord och så i egen tråd, så att man slipper fundera om folk avser att liksom förhandla en innebörd eller bara vara social i största allmänhet.

Men när jag skriver om att jag är glad över en flersam dejt och det direkt eller indirekt leder till tips om hur man får förhållanden att funka genom hårt arbete, som i Kaninmammas senaste inlägg här ovan, då tycker jag att det må vara mig förlåtet att jag för säkerhets skull förtydligar vad jag menar - att det inte handlar om att jag söker snabba kickar och ger upp relationer vid minsta motgång. Nu vet jag inte om det var adresserat till mig alls, men bara för säkerhets skull.

Och så blir jag hursomhelst glad över rar feedback från folk, och t.o.m. över utebliven otrevlig respons. Det är inget man kan ta för givet.

On topic: mosig i skallen efter seminarium och pratigt fika med undermålig akustik. Hjärntrött. Tedarrig.

Vad Inco skriver.

Koden: Känner mig personligen inte ett smack trampad på några ömtår. Basåruvet.