Jag tycker inte att det är okej med gifter på en "acceptabel" nivå. Sådant upprör faktiskt mig väldigt mycket.

Och att folk av bekvämlighetsskäl väljer att blunda för saker är inte riktigt detsamma som att de tycker att det är etiskt rätt om de måste tänka igenom det hela.

Såsom vårt samhälle är utformat går det inte att leva helt rätt. Skygglapparna är inbyggda i systemet.

För många gifter finns ingen miniminivå när de upphör att vara skadliga. Det går inte heller att ha något industrisamhälle alls utan gifter, möjligen i framtiden.

Och jag deppar ihop av sådant.

De som sysslar med sådana här avvägningar måste vara folk som mår allvarligt dåligt av dem men är för stabila för att bli cyniska. De ska jobba i lag med andra som delar det predikamentet. De ska inte bara finnas där för syns skull utan också ha reell makt, även över de största företagen. Dessa företag ska vara underställda och öppet redovisningsskyldiga inför allmänheten både genom politikerna och mer direkt, inte som nu tvärtom. Regeln "är det inte bevisat farligt så antar vi att det är ofarligt" ska i princip bytas ut mot den motsatta. Om de fem kraven vore uppfyllda vore det en början till en litet bättre värld.

Arbetet mot terrorism och brottslighet för oproportionellt stora resurser och befogenheter jämfört med andra säkerhetsproblem på grund av idén att det är så många gånger värre att dö av mord än av andra, inte sällan mer plågsamma, dödsorsaker. Smittskyddsarbetet berör egentligen långt fler människor som riskerar råka ut för långt värre saker, men ändå har de långt mindre befogenheter än de som bekämpar det obetydliga hotet från terrorister och kriminella. Att bli visiterad på flygplatsen är i mina ögon en mycket grövre kränkning än det skulle vara att bli tvångsvaccinerad, eftersom skada-/nytta-kalkylen inte gjorts ordentligt. Man får finna sig i att bli kränkt om och endast om den totala nyttan är större än den totala kränkningen. När staten jagar terrorister är det inte så. Hade den jagat vaccinvägrare hade ganska medeltidsaktiga metoder dock varit legitimerade eftersom vaccinvägrarna försöker utsätta andra för en ganska medeltida död. Det är förutsägbara konsekvenser som räknas, inte avsedda konsekvenser. Om man vet att ens handling orsakar en bra och en dålig effekt kan man inte säga att intentionen bara var den goda effekten. Båda effekterna var förutsägbara och det är vad som räknas. Däremot saknar man ansvar för oförutsägbara konsekvenser, eller konsekvenser som är så svåra att förutsäga att det vore omänskligt att kräva att folk tar hänsyn till dem. Någonstans där hittar man gränsen mellan vanligt brott respektive vårdslöshetsbrott och i de allra mest oförutsägbara fallen total ansvarsfrihet.

I fallet med brottsbekämpning ser man en omvändning av problemet som utilitarism anklagas för. Att utilitarism offrar mindre behov för att skydda större. I brottsbekämpningen byggd på pliktetik offras istället stora behov (eller små behov hos många människor) för att skydda mindre behov (eller stora behov hos ett försvinnande litet antal personer).

Allt detta är förstås irrelevant om man redan bestämt sig för att konsekvenser inte spelar någon roll.

Anledningen att konsekvenser bör väga tyngst är förstås att det enbart är konsekvenser som existerar i den rena verkligheten innan människan lagt på en massa abstrakt struktur ovanpå den. Dessutom brukar de flesta av våra moraliska intuitioner gällande regelbaserad moral kunna härledas ur utilitarism, medan det motsatta ej är möjligt. Det tyder på att utilitarism skulle vara en mer grundläggande moral som ger upphov till ungefärliga regler man kan åsidosätta under onormala omständigheter. Utilitarism har mycket mindre metafysisk överbyggnad, vilket pekar i samma riktning. Ju mer abstrakt något är, desto mindre verkligt är det ju. Och de abstrakta strukturerna ska byggas ovanpå konkreta observationer av världen, inte tvärtom, eftersom världen är den enda gemensamma fasta punkt vi människor har.

Jag ser regelbaserad moral lite som de många tankefel som uppstått som snabbare genvägar runt det generella förnuftet. De är evolutionärt uppkomna för att vi vinner mer på att ta snabba beslut än att alltid ta rätt beslut. Men de är odugliga i ett modernt samhälle, där det generella förnuftet istället måste användas hela tiden. På samma sätt måste man byta de ofta motsägelsefulla reglerna mot en generell moral som saknar motsägelse (vilket man får genom att byta ut motsägelser mot avvägningar av värden graderade på en gemensam skala) och som leder till samma svar på två likvärdiga frågor även om den språkliga formuleringen av problemet ändras.

Att fler människor är viktigare än färre är en moralisk intuition som är ganska allmänmänsklig men som måste ignoreras helt och hållet i alla system som förbjuder en att använda människor som medel för att uppnå mål. Därför är såna system uppenbart dåliga på att systematisera alla mänskliga värden, de har bara valt en godtycklig delmängd av alla allmänmänskliga värden. Denna delmängd är dessutom betydligt mer självutplånande än den delmängd som hedonistisk utilitarism valt ut.