Om man inte använder olika skalor får man ännu större problem. Då blir det plötsligt OK att mörda folk för att plocka reservdelar från dem.

De flesta har ju någon gräns när de tycker det är okej. Är det inte okej för att rädda 10 andra, så kanske det är det för 1000 eller en miljard.

Eh...?

Om man frågar folk om det är okej att döda en för att rädda x andra, så kommer de allra flesta säga ja om man bara väljer x tillräckligt högt. De flesta tycker väl man får döda en enda person om det räddar resten av mänskligheten till exempel.

Ooooookej.... Vid händelse av en apokalyps, ta inte illa upp om jag då ser till att hålla mig så långt bort från dig som jag bara kan! Jag har inte lust att bli zombiemat i ett obevakat ögonblick.

Vore det inte orimligt att låta en miljon dö för att man ska slippa döda en? Det är väl ändå bara en språklig skillnad mellan handling och icke-handling?

Smittkoppsvaccin har typ de siffrorna. Men det är ett dåligt exempel eftersom ingen vet i förväg vilka som dör respektive räddas.

Nej, det tycker jag inte. En person kan välja att offra sig, men andra har inte rätt att välja åt någon på det sättet.

Det finns problem som bara har dåliga lösningar. Jag tror att vår mänsklighet hänger på att inse det. Då menar jag verkligen inse, inte bara en läpparnas bekännelse. Det är en av de humanistiska eller "flummiga" komplikationer jag syftade på.

Först när man verkligen inser det bör man få gå vidare till att från fall till fall röna ut den minst dåliga. Plus andra åtgärder för att mildra den ofrånkomliga moraliska förstörelsen.

Jag borde gjort en omröstning om detta. Vore intressant att se hur många som är Kantianer eller rättighetsetiker hela vägen. Jag trodde det här med "en person vs hela mänskligheten" var ett dräpande motexempel som visar att utilitarismens konstiga slutsatser ändå är mindre konstiga än konkurrenternas.