Mitt ständiga hatobjekt har i många år varit Jan Björklund, utbildningsministern som saknar universitetsexamen (försvarshögskolan var fram till alldeles nyligen inte en riktig högskola utan likt polishögskolan en yrkesutbildning).

Jag kom idag att fundera på, har han gjort en enda reform som faktiskt höjer själva kunskapskraven i skolan? Det enda jag kan minnas är en massa nya krav som är totalt orelaterade till kunskap, typ kepsregler, och en drastisk sänkning av de redan låga kunskapskraven i gymnasiet.

När både godkända och underkända kan för lite hade ju annars den uppenbara åtgärden varit att höja kunskapskraven med tre år eller så, dvs kräva samma kunskaper i nian som nu krävs i trean på gymnasiet.

Folk som gillar regler och straff är i min erfarenhet samma folk som bryter mot alla regler så fort de kan komma undan med det. När jag gick i skolan gjorde jag ingen skillnad mellan när jag var iakttagen respektive inte iakttagen. Därför fick jag oftare tillsägelser än andra ungar även när de andra bröt mer mot reglerna. Detta har förstås bidragit till mitt förakt för auktoriteter.

Jan Björklund verkar vara en typisk auktoritetsdyrkarperson. Han skulle säkert själv bryta mot regler om han kom undan med det, sen kräva hårdare straff för de som gjort samma sak men åkt fast. Den typen av personer brukar även gilla när polisen trakasserar folk som ingenting gjort, speciellt om den drabbade slår tillbaka mot snuten.

Jag är starkt benägen att instämma i din analys, Yetin. Tänker i liknande banor själv.

Jag orkar inte läsa vad ni skrivit.
Jan Björklund: Snälla ögon.
Jag kategoriserar honom som en bra människa.

Okej, nu läste jag ändå.
Nej, jag håller inte med.

Hur implementerar man respekt i folk? Inte respekt inför auktoriteter utan respekt medmänniskor i mellan?

Björklund har tydligen iaf. fattat sambandet mellan stökighet, total frånvaro av studiero och dito motivation och försökt få gehör för att något måste göras på det planet. Det har ju dock inte gått så bra.

En femtonårig österrikares erfarenheter av svensk skola (24 mars):
http://derstandard.at/1395362962979/Alles-schoen-flummig-in-Schweden

I stort sett hela artikeln tolkad till svenska:
http://www.dn.se/ledare/kolumner/en-ung-iakttagare-utifran/

Märk väl att jag inte härmed indirekt pläderar för auktoritär katederundervisning av Odiskutabla Fakta. Själv pläderar jag för don efter person och både höjda kunskapskrav och mer lustprincip och plats för nyfikenhet. Jag tror att högre kunskapskrav blir lättare att uppfylla om man uppfattar kunskap som något lustfyllt än som något betungande som man måste tugga sig igenom. Men då krävs ju att det är eleverna som uppfattar den så och inte bara att det står i läroplanen som ännu några fagra ord som alla skrattar åt.

Vilket ju kan bero på att hans auktoritära metoder är åt h-e fel för att uppnå det helt begripliga och behjärtansvärda målet att få till stånd bl a studiero (mål jag f ö instämmer i), snälla ögon eller inte (något jag INTE instämmer i att major Björklund skulle ha - vilket blott är min subjektiva, möjligen fördomsfulla uppfattning om karln, baserad på att jag avskyr vad han står för politiskt).

För att försöka ta Yetins tes från det personliga i riktning mot det idéhistoriska: ja, en syn där Straff och Disciplin är centralt bygger ofrånkomligen på en syn att folk vill göra fuffens och i skolans fall inte vill lära sig. Det är också en typiskt västerländsk inställning till människan överhuvudtaget.

Nu får man ju inte säga något gott om sjuttiotalet, men bakom de misstag som är det enda man ska minnas från den tiden fanns faktiskt också en vilja att göra upp med den människosynen utifrån iakttagelsen att hade människan verkligen varit sådan hade vi nog dels varit i grunden annorlunda än alla andra djur, inklusive förskolebarn, och dels inte kunnat överleva eller åtminstone inte tagit oss förbi äldre stenåldern.

Den här Straff- och Disciplinsynen är vad sossarna övergick till under årtiondena före regeringsskiftet och vad borgarna sedan vann valet på att de kunde göra bättre. Vilket de också har visat. Vilket inte är konstigt, för det är ju den syn de alltid har haft. I varje fall på "sämre" folk än sina egna. (Och i stort sett, undantaget kanske salig socialliberalerna och enskilda kloka personer.) Och såvitt jag förstår innebär den alltså full gas med handbromsen på. Man misstror folk i grunden och kräver sedan att de ska göra sitt bästa. Att det sedan är en människosyn som sitter så djupt i oss alla att vi inte ser motsättningen gör tyvärr inte att den trollas bort.

Z: Jag tycker det verkar som beskrivningen av hur folk är oftast används som ursäkt för att vara sån. Det är så i flera sammanhang.

CRA: Jag tror inte Björklund alls förstår vad studiero är för något, jag tror han använder det som ett svepskäl för auktoritär uppfostringsideologi. Sen ignorerar han akademisk forskning hela tiden. Tycker förövrigt han ser ut som en manipulativ typ. Det tycker jag dock om rätt många människor.

Den tendensen kanske ligger i sakens natur. Och går åt båda håll? I så fall kanske det gäller också andra tendenser.